Senaste nytt

En fungerande integration stoppar diskussionen om migrationen

På senare tid har alltfler politiker och debattörer trillat i Sverigedemokraternas väl gillrade fälla och börjat prata mer och mer om volymer i migrationen. Hur mycket invandring tål Sverige frågade sig SVT:s Agenda och även om kritiken mot formuleringen var hård, så har alltför många sällat sig till gruppen som vill besvara frågan.

Frågan är dock i grunden felställd.

Volymer i migrationen är endast relevant när det inte finns en fungerande mottagning och integration på plats för att se till att de som kommer hit också blir delaktiga i samhället. För att förtydliga så avses här inte integration som synonym till assimilation. Integration handlar om att vara delaktig i samhället genom exempelvis arbete, ideellt engagemang och nätverk, inte att förkasta hela sitt kulturella tankegods till förmån för det svenska.

Svensk så kallad integration har länge i princip handlat om att ge bidrag och språkundervisning genom SFI. De flesta skulle hålla med om att det inte är integration över huvud taget. Vill vi hårdra det är det istället ett sätt att passivicera nyanlända, se dem som offer som bara måste tas hand om och på sätt och vis gömma undan dem i olika trista bostadsområden så att de klarar sig utan att ”vi” behöver se dem. Med en växande grupp människor som informellt och i vissa fall formellt inte ”får” vara delaktiga i samhället, och som många människor knappt ens sett utan bara möter i nyhetsrapporteringen när det händer tråkigheter i områden där de dominerar, är det inte konstigt att det finns fördomar och fientlighet, även bland människor som gör undantag för egna vänner med invandrarbakgrund eftersom dessa har arbeten och är delaktiga i samhället.

Det är svensk integration som har totalhavererat, inte vår migrationspolitik. Det finns dock ett antal åtgärder som skulle kunna genomföras på relativt kort tid och med låg politisk kostnad, i längden antagligen till och med en stor vinst för de partier som tar tag i frågan. Vissa av reformerna skulle dessutom hjälpa många fler än enbart de nyanlända.

Den stora flaskhalsen för integration är bristen på bostäder. Det gäller inte enbart den som nyss kommit till Sverige, utan drabbar även ungdomar och den som ska flytta från en ort till en annan. Speciellt stor brist är det i storstadsregionerna – de regioner där det finns arbetstillfällen.

För att komma till rätta med bristen på bostäder krävs långtgående åtgärder. En sak som redan börjat införas är ett större marknadsinslag i hyressättningen. Detta gör det mer lönsamt att bygga hyresrätter och kan på sikt leda till att det byggs fler bostäder, men det krävs mycket mer än så. För att faktiskt få ordning på bostadssituationen krävs vad vi kan kalla ett Miljonprogram 2.0. I detta är det inte nödvändigtvis det offentliga som bygger bostäder. Istället handlar det om ett tankesätt och regelförändringar.

En grundläggande del är att möjliggöra tillfälliga bostäder med lägre boendestandard. Denna typ av boenden, ofta i modulform, har redan använts som studentbostäder på många håll och ställs ofta upp på platser där det pågår en planprocess för att fastställa en permanent användning av marken. När bygget av de permanenta fastigheterna sätter igång, flyttas modulerna till nya platser. Denna lösning skulle kunna skalas upp för att tillgodose behovet av mindre bostäder för såväl nyanlända som för ungdomar och dem som flyttar till en ny stad pga arbete.

Utöver det krävs det regelförändringar inom ramen för paketet. Åtminstone för tillfälliga boenden måste det bli svårare för kommuner att säga nej till bygglov. Idag är kommunerna vanligtvis bara intresserade av att få fler medel- och höginkomsttagare, som bidrar med högre skatteintäkter samtidigt som de kostar kommunen väldigt lite pengar i form av olika bidrag och servicekostnader. Därför är det också svårare att få bygglov för bostäder som uttalat riktar sig till låginkomsttagare, nyanlända, ungdomar etc. Dessutom måste planprocesserna förkortas och framför allt överklagandeprocessen kapas. Idag överklagas snart sagt varje bygglov av framför allt omkringboende. Därför måste den juridiska processen bli snabbare och definitionen av vem som har rätt att överklaga bli snävare.

Det viktigaste för en god integration är delaktighet i samhället. En av de viktigaste delarna är att ha ett arbete, där du dels känner dig behövd av samhället, dels får möjligheten att skapa dig ett nätverk med andra människor och dels tvingas använda det svenska språket.

För att börja med språket, så vet alla vi som läst ett främmande språk att det är en sak att sitta i en skolbänk och lära sig grammatik och glosor, men du lär dig inte språket ordentligt förrän du faktiskt åker på ett utbyte och använder det i dagligt tal. Det är därför naivt att tro att förbättringar i SFI-undervisningen löser alla problem.

Nätverket är också viktigt, då det överbrygger klyftorna mellan den som kommit hit från ett annat land och dem som redan bor här. Idag skapas onödiga konflikter av att det saknas förståelse för och kontakt mellan olika grupper av människor. Den som själv känner många människor från andra länder och kulturer, är mindre benägen att ha rasistiska åsikter baserade på fördomar, rädsla och myter. Det gäller såväl dem som fötts i Sverige som dem som flyttat hit från andra kulturer och därmed anser att det svenska är det främmande och konstiga.

Ett stort problem med integrationen är att det tar så lång tid innan nyanlända kan börja integreras i samhället. Förvisso har Migrationsverkets behandling av asylansökningar blivit mycket kortare på senare tid, men så som exempelvis uppmärksammats i Neo 6/2014 så har detta till stor del skett på bekostnad av kvaliteten i bedömningarna och därmed rättssäkerheten. Samtidigt är processen lång och det tar lång tid för människor att komma ut från anläggningsboenden till en mer eller mindre fast bostad i en kommun, även efter att de fått bifall på sin asylansökan. Så länge som de sitter fast på anläggningsboendet är det också svårt att få vare sig SFI-undervisning eller ett arbete.

Två enkla reformer vore att tillåta människor som kommit hit att arbeta från dag ett och att ge dem rätt till SFI-undervisning direkt. Sådan undervisning borde kunna ges i Migrationsverkets regi under den period de bor på anläggningsboenden, för att slippa konflikter med kommuner samt möjliggöra för undervisningsstarter vid fler tillfällen. För vissa, som får avslag på sina asylansökningar, kan en sådan reform ses som slösaktig. Samtidigt är vinsten för alla dem som får stanna så pass stor, att den såväl mänskligt som samhällsekonomiskt borde kunna räknas på plussidan.

Säkerligen kommer fackliga representanter och även vissa andra protestera och hävda att det skulle kunna leda till lönedumpning eller att nyanlända ”tar jobb från svenskarna”. Samtidigt är de lågkvalificerade yrken som skulle vara aktuella sällan något som infödda svenskar arbetar med, då i princip samtliga som är uppvuxna här har en långt högre utbildningsnivå än vad som krävs för dessa yrken.

Det sistnämnda är också ett hinder för nyanlända. Svensk ekonomi bygger till stor del på högkvalificerade arbeten inom tjänstesektorn, med stora krav på exempelvis språk och abstrakt tänkande. Språket är den uppenbara barriären, men personer som kommer från länder där det knappt finns en fungerande stat har sällan ens den grundläggande utbildning som vi kräver för de flesta av våra arbetstillfällen. För att kunna ge dessa människor en chans att delta i samhället måste vi börja öppna upp för lågpresterande arbeten med lägre lön, som gör att dessa arbetstillfällen ändå blir lönsamma för arbetsgivaren.

I sammanhanget arbete är det underligt att vi har en syn på flyktingar som offer som behöver sättas på bidrag och tas om hand. Förvisso finns det många som har traumatiska upplevelser med sig och behöver en del stöd för att hantera och behandla dessa, men de allra flesta som kommer hit är i grunden driftiga människor. Tänk dig själv att ta dig själv och kanske din familj, lämna alla dina tillhörigheter och resa till ett annat land där du inte kan språket, inte har några kontakter och det enda du vet är att du där åtminstone inte riskerar att bli skjuten, våldtagen eller tvångsinkallad i någon armé eller milis. Skulle du vara tillräckligt stark för att göra det?

Den som tagit sig hit har en drivkraft att skapa ett bättre liv för sig själv och sin familj, och en mental styrka för att faktiskt göra slag i saken, ta de kontakter som krävs, skaffa sig pengar, ofta genomgå en farlig och obehaglig resa med hjälp av flyktingsmugglare och slutligen anlända i ett helt främmande land. Den viljestyrkan och driftigheten borde vara en tillgång för varje arbetsgivare och den borde kunna tas tillvara även genom att underlätta för människor att starta egna företag. Genom ytterligare regelförenkling skulle inte bara personer med invandrarbakgrund kunna starta företag, det skulle underlätta för alla med en affärsidé men utan kunskaper om företagsekonomi och Skatteverkets byråkrati.

Redan idag är det många människor med invandrarbakgrund som driver egna rörelser. Genom ännu bättre förutsättningar skulle de kunna bli ännu fler. Det kräver dock inte enbart regeländringar utan även attitydförändringar. Exempelvis var det för några år sedan en person med invandrarbakgrund som ville starta ett företag i Järvaområdet i Stockholm. Hen hade fått lånelöfte från banken, där hens affärsidé bedömts som sund. Hen gick till Svenska bostäder, som äger i princip samtliga lokaler i området, och bad att få hyra en av alla de företagslokaler som stod tomma. Svenska bostäders svar? Nej, de ”trodde inte på affärsidén”, underförstått baserat på personens etnicitet, och ville inte riskera något – och valde alltså hellre att låta lokalen stå tom, utan någon hyresintäkt. Eftersom de var de enda hyresvärdarna i området, föll också affärsidén.

Liknande attityder hos arbetsgivare, hyresvärdar och andra aktörer är alltför vanligt förekommande. Det är inget lagstiftning kan röja upp i, utan här måste vi alla gemensamt jobba på våra egna fördomar och att beivra när andra begår denna typ av svårbevisad diskriminering.

Förslagen som presenterats här är inte en patentlösning som löser hela problemet med integrationen. Det finns ännu mer att göra för att uppnå total delaktighet och vi kan lära oss mycket genom att se på hur andra länder med stor migration löser sina problem. De här reformerna skulle dock lösa flera av de mest akuta problemen och lägga grunden till en fungerande integration. Utan dem så kommer övriga reformer och åtgärder sannolikt inte att kunna åstadkomma mycket alls. Exempelvis så spelar det ingen roll om vi blir bättre på att validera akademiska utbildningar och ta tillvara på högutbildade immigranter, om de inte kan få bostäder på de orter där deras kunskaper efterfrågas.

Uppgiften för våra politiker är nu att inte se till särintressen och dem som skriker högst, utan att se på vilka reformer som faktiskt är nödvändiga för ett i längden hållbart samhälle. Medelklassen är bra på att leta problem och att inte vilja betala med exempelvis en försämrad utsikt från köksfönstret, men ett fungerande samhälle kräver förändring. Med en bred uppslutning kring reformer kommer även medelklassen att, möjligen motvilligt, inse fördelarna för såväl samhället i stort som för deras egna barn. På längre sikt kommer också en fungerande integration minska stödet för Sverigedemokraterna, vilket torde ligga i samtliga övriga partiers intresse.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

  • snobben

    Idag tycker jag mej märka förändringar i min stad vad gäller delaktighet för invandrare i samhället. Det finns många yrkesverksamma runt om, som trivs. Många deltar i aktiviteter som ligger utanför en fast planering. Jag upplever också att fler idag har kontakt med svenskar, och att svenskar tar kontakt med dom i större utsträckning.
    Jag tycker man ska se invandrare som individer som vi. Alla har inte samma behov. En del har mycket att bearbeta, som måste få ta tid innan man lägger på ytterligare krav. Andra har större social vana än vi, och har inga svårigheter alls att ta egna kontakter. Jag tror att vår kommun har en mycket lång erfarenhet av mottagande.
    Vi ska absolut sluta tycka synd om dom som grupp. Att tycka synd om, befäster bara att man är hjälplös, och det är faktiskt ingen.

  • snobben

    När det gäller boende i ytterområden, så faller vi i egen fälla eftersom vi är bortskämda. Många har aldrig bott i lägenhet med el, badrum, kök och våra möbler.
    Vi måste lära oss se med deras ögon. För många är det lyxboende. Vi ska inte belasta dom med våra åsikter om vad som är bra och inte. Är dom nöjda, duger det länge åt oss.

%d bloggare gillar detta: