Senaste nytt

Lucka 2: Torgny Segerstedt

Torgny Segerstedt

Torgny Segerstedt

Vi vet att vi tjatar lite såhär i början, men liberalerna som stod emot nazisterna under andra världskriget förtjänar att uppmärksammas. Därför hittar vi Torgny Segerstedt bakom lucka nummer två.

Segerstedt var ovanligt förutseende. Redan på 1920-talet publicerades de första artiklarna av Segerstedt som varnade för att ett nytt stort krig skulle komma. På 1930-talet började han angripa Hitler och nazisterna – så till den milda grad att Göring beordrade att tysk media skulle angripa Segerstedt som ett hot mot freden i Europa. Detta angrepp tog Segerstedt med jämnmod och skrev lite senare, i Göteborgs handels- och sjöfartstidning som han då var chefredaktör för, följande kommentar.

Handelstidningen dementerar härmed på det bestämdaste ryktet att herr Göring skulle vara anställd i dess tjänst som något slags reklamchef. De tjänster han i den vägen gjort tidningen, uppskatta vi till fullo. Det finns icke en vrå av världen dit icke historien om hans ryktbara telegram burit vårt namn. Det nit med vilket han fortsätter sitt arbete, är också allt erkännande värt. Det är desto anmärkningsvärdare som han arbetar fullständigt gratis und unentgeltlich.

Förutom att ha varit en av de tydligaste kritikerna mot nazismen i krigstiden Sverige, så hade Segerstedt en bakgrund som religionskritiker. Inte så till den milda grad att han tog helt avstånd från religion, men hans kritik mot den rådande kristna dogmen i Sverige var svidande och han intog en tydlig liberalteologisk inställning. Den enskildes samvete, inte kyrkans dogmer, skulle utgöra rättesnöre för moralen och religion handlade för Segerstedt mer om livets mening än att följa budord och genomföra sakrament.

Utöver detta skrev Segerstedt om många liberala frågor och hans sammanfattning av liberalismen, i en text ur Forum 1914, känns aktuell än idag och får därför avsluta vår lucka.

I sista hand samlar sig liberalismens intresse kring de enskilda individerna. Människornas personliga kultur blir dess politiks yttersta syfte, och den vill icke finna sig i att de betraktas endast som nummer i millionleden.

Endast under frihetens fulla ansvar kan enligt liberal åskådning en personlighet bliva, vad den bör vara, en i etiskt och intellektuellt hänseende fullmyndig individ. Därför skall varje förmyndarskap i sociala, ekonomiska och andliga ting alltid arbeta på sin egen obehövlighet. Tvång är berättigat endast som genomgångsstadium till frihet.

Liberalismen har därför yrkat på den vidsträcktast möjliga tanke- och yttrandefrihet och revolterat mot varje tvång på människornas samveten. Den har icke varit blind för de härmed förbundna vådorna, men den föredrager avgjort den risk, som är förbunden med för stor frihet, framför räddhågad försiktighet. Man skall aldrig lyckas bygga något framtidsdugligt på misstro och ett därav härflytande ängsligt spanande efter garantier mot alla tänkbara missbruk.

Det har också alltid varit ett livsintresse för liberal politik att så ordna undervisning och folkuppfostran, att människorna bliva i stånd att i största möjliga utsträckning bilda sig självständiga åsikter i livets stora frågor.

Den mänskliga personlighetens betydelse är den grundtanke, i vilken liberalismens hela politiska och kulturella åskådning till sist bottnar. Man torde med en viss tillförsikt kunna påstå, att denna grundprincip kommer att överleva också den nu pågående världskrisens fasor.

 

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016. Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter. per@frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: