Senaste nytt

Värdet av en felöversättning

Human Rights logo

All human beings are born free and equal in dignity and rights. They are endowed with reason and conscience and should act towards one another in a spirit of brotherhood.

Första artikeln, Förenta Nationernas universella deklaration om mänskliga rättigheter

Human Rights logo

Hur många gånger har du faktiskt läst FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna, som den heter i sin svenska översättning? Hur många gånger har du läst den på engelska, som till skillnad från svenska är ett av FN:s officiella språk? Gör du det märker du exempelvis att deklarationen på engelska är universell, vilket den svenska översättningen åtminstone tidigare kapat och i den nya kallar lite mindre pompöst för allmän. Men det är inte det enda som blivit fel. Juristen Ilan Sadé uppmärksammar på sin blogg att medan övriga världen pratar om människors lika värdighet och rättigheter, pratar vi svenskar om värde och rättigheter. En semantisk skillnad som är nog så viktig, såväl juridiskt som retoriskt och känslomässigt.

För mig som liberal har det alltid varit absurt att tolka ordet värde bokstavligt, alltså att sätta ett monetärt värde på en människas liv. Varje människa är ovärderlig och det går inte att köpa en människa. Visst förekommer det fortfarande slavhandel, men den är illegitim och den som har köpt en människa på det sättet har ingen äganderätt till hen. Om möjlighet ges så har den som sålts i slaveri fullkomlig rätt att gå därifrån och köparen kan inte kräva något i gengäld. Samtidigt går det givetvis att konstatera att för samhällsekonomin eller för den delen för andra individer, så har olika människor olika subjektiva värden. Den som skapar jobb och välstånd är i samhällsekonomins ögon mer värdefull än den som ligger på sofflocket hemma. Dina föräldrar eller din bästa vän än mer värda i dina ögon än vad de är i en slumpmässig människas från andra sidan jorden.

Av någon anledning har dock den felaktiga översättningen av dignity gjort att det i Sverige ändå ofta pratas om ett mänskligt värde som något som faktiskt ska tolkas i monetära eller liknande termer, som att alla människor på något sätt är lika värdefulla i varje given, eller relevant, situation. Det är givetvis absurt att tänka i de banorna, men det förklarar samtidigt en hel del om det politiska klimatet i Sverige, där små inkomstskillnader ses som det enda rätta och där stödet för en vänstervriden politik, med en stor stat, är på höga nivåer – det sistnämnda sannolikt för att den oinsatte tar för givet att pappa staten kommer att ordna det så att alla får det bra, bara vi ger staten så mycket pengar och makt som möjligt.

Precis som Sadé påpekar så borde vi börja prata om människors lika värdighet istället för att fästa oss vid en värdering av människan, vare sig den är materiell eller immateriell. Det är på det sättet jag alltid har tolkat formuleringen och det sätt som jag tror att de allra flesta i min politiskt medvetna bekantskapskrets också gör. Sadés inlägg gjorde dock att jag plötsligt insåg att det faktiskt går att tolka ordet annorlunda och att det förklarar många av de diskussioner jag har haft med framför allt vänsterinriktade personer i olika sammanhang. Med två helt olika tolkningar av ett ord, där båda sidor felaktigt antar att den andra har samma tolkning då det aldrig föresvävat någon av dem att det ens kan finnas en annan, är det som uppgjort för konflikt och frustration över att den andra sidan inte förstår vad du pratar om.

Jag kan givetvis inte tala för samtliga liberaler, men en kvalificerad gissning är att många av oss helt enkelt har tolkat ordet värde så som det egentligen borde översatts, till lika värdighet. Jag tror att den mer bokstavliga tolkningen är mer vanlig på vänsterkanten, men det är återigen bara en subjektiv gissning utifrån erfarenhet. Rent objektivt, om utgångspunkten enbart ska vara FN-deklarationen, så är alltså värdighet den korrekta tolkningen och värde den felaktiga. Om vi kunde göra upp med den felaktiga översättningen och börja prata om samma saker, så skulle debatten om mänskliga rättigheter antagligen bli lättare och vi skulle komma någonstans med att åstadkomma praktiskt förändring. Som Sadé uttrycker det:

När vi har gjort upp med den förljugna trossatsen, finns det förstås andra viktiga likhets- och rättviseprinciper med desto större aktualitet. Likhet inför lagen. Meritokrati och antidiskriminering i staten. För att inte tala om respekten för alla människors värdighet och rätt till ett värdigt bemötande.

Tyvärr måste jag också hålla med om hans slutsats, att en ny, korrekt översättning av FN-deklarationen, eller FN-förklaringen om du så vill, antagligen inte står så högt på någon politisk agenda. Det är väldigt synd, för såväl förståelsen mellan de politiska ideologierna och dess företrädare, som för arbetet med att göra praktisk skillnad för att människor överallt faktiskt ska få lika värdighet och rättigheter.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: