Senaste nytt

RFSL:s bristfälliga kommunundersökning

För ett par veckor sedan släppte RFSL en kommunundersökning där de granskat Sveriges alla kommuner på sex olika områden och sen kommit fram till att Göteborg är Sveriges mest HBTQ-vänliga kommun, medan Åsele och Bjurholm, båda Västerbotten, hamnar på delad sista plats. Själv fick jag ta del av denna rapport i samband med Helsingborg Pride – och fick då höra RFSL själva presentera den följt av en debatt mellan de lokala politikerna baserat på vad RFSL kommit fram till.

Ganska snart efter att jag fått rapporten i handen insåg att det här inte var en rapport att lita på. För det första har de undersökt kommunerna på sex olika områden och värderat alla de sex områdena lika tungt. De sex områdena är Skolan, Kommunernas verksamhet, Utbildningsinsatser, HBTQ-samhällets infrastruktur, Utsatthet för hatbrott och Attityden till HBTQ-personer. Om man kikar lite närmare på de olika områdena inser man ganska fort att vissa borde värderas betydligt högre än andra.

Exempelvis har vi ”HBTQ-samhällets infrastruktur” som tittar på hur många samkönade par i kommunen som har ingått äktenskap, partnerskap eller ansökt om adoption. Problemet med detta är att ifall samkönade par väljer att gifta sig eller skaffa barn säger absolut ingenting om hur HBTQ-vänlig en kommun är. Tendensen till äktenskap, både bland samkönade och olikkönade par, kan skilja sig mellan regioner och kommuner.

När det handlar om rubriken ”Utbildningsinsatser” har man tittat på ifall kommunen utfört någon form av kompetenshöjande utbildning i HBTQ-frågor av kommunalanställd personal samt kommunens förtroendevalda politiker. Visserligen en något mer relevant fråga, men här stöter vi på en del problem. Vad räknas som ”kompetenshöjande utbildning i HBTQ-frågor”? Det är ingen fråga som RFSL besvarar i sin rapport. Däremot så nämner man HBT-certifiering, som är RFSL:s egna utbildning, något som visar sig kosta en väldans massa pengar. Vill en kommun HBT-certifiera sig handlar det om flertalet miljoner kronor. Är det pengar som bör läggas på en HBT-certifiering eller kanske på förbättrad skola och högre lärarlöner?

Tittar vi på hur RFSL analyserat kommunerna under rubriken ”Skolan” finner vi ännu fler problem. En av kriterierna i poängsättningen lyder nämligen:

Poänggrundande har, var för sig, varit om kommunen: […] vid någon skola, mellan 2010-2014, bjudit in informatörer från RFSL som genomfört informationssatser kring hbtq-frågor

Även om RFSL har ett osunt monopol på HBTQ-frågor i Sverige så finns det faktiskt andra sätt att genomföra informationssatser kring HBTQ-frågor i skolan än att bjuda in dem! Det finns andra organisationer och föreläsare, andra metoder. Den här poänggrundande faktorn mäter egentligen endast kommunens inställning till RFSL, och hur benägen man är att använda sig av dem som samarbetspartner i sitt HBTQ-arbete. Dessutom är det olika lätt att få tag i RFSL-informatörer i olika kommuner, små landsbygdskommuner har exempelvis väldigt sällan lika aktiva RFSL-avdelningar som storstäderna, och således heller inga RFSL-informatörer på orten. Även dessa saker måste man tänka på när man genomför en sån här typ av undersökning.

Det kanske absolut största problemet med denna undersökning är dock att RFSL är väldigt konservativa i sin benämning av HBT-personer. De inkluderar nämligen just endast de som faller in under termen HBT (homosexuella, bisexuella och transpersoner). Det faktum att det finns betydligt fler sexuella läggningar än just dessa två är något som RFSL inte tar ställning till varken i denna rapport eller i organisationen generellt. Ska man kolla hur HBTQ-vänlig en stad är bör man inkludera även de som identifierar sig som pansexuella, asexuella, m.fl.

RFSL:s kommunundersökning brister på så många punkter att det inte borde värderas som en vägvisare i något som helst sammanhang. Att en sådan stor organisation som får så mycket statligt bidrag varje år inte har de grundläggande kunskaperna som behövs för att göra en rapport är oacceptabelt.

Att de trots allt genomför undersökningen, och att både kommuner och politiker låter sig styras av dess resultat, är skrämmande.

regnbagsflaggan

Här hittar ni rapporten i sin helhet.

  • marlies beushausen

    Jag tycker inte man ska överdramatisera könstillhörighet, utan informera om det som allt annat.
    Ungdomar har aldrig varit dumma i huvudet, utan är oftast mer medvetna än vuxna.
    Vi har haft olikheter i dragningar sedan tidernas begynnelse, så vuxna behöver mer information i bemötande av ungdomar i tvivel och undran. Samt att dom har tillgång till samtal av andra, om det är problem att prata om det hemma. Moral handlar om hur man ÄR MOT VARANDRA, som glöms bort i undervisning.

%d bloggare gillar detta: