Senaste nytt

Räntesänkningen: Keynes spökar igen

Imorse meddelade Riksbanken att de sänker styrräntan med 25-punkter till 0%. Man slår sig för pannan och summerar kort de senaste årens kris:

1) Låg ränta skapade krisen vi fortfarande försöker komma ur (6 år senare: enda gången det skett tidigare var när Regeringar under 30-talsdepressionen gjorde ännu mer intrång i marknaderna med prisregleringar, offentliga arbeten och brutalt sänkta räntor).

2) Om du försöker lösa ett problem med samma metoder som skapade problemet från första början – vad kommer troligen att hända?

3) Varannan dag uttalar sig statliga organisationer (Riksbanken, Finansinspektionen, Finansdepartementet etc) oroligt över den höga privata skuldsättningen i Sverige samt oroar sig över prisökningarna på bostäder.

Ok. Låt oss tänka efter lite angående nummer 3. Om priset (ränta) på en vara eller tjänst (lån) artificiellt sänks till nivåer vi aldrig sett förut, kommer konsumtionen av den varan att öka eller minska? (Förutsätter att varan inte är inferiör vara, på ekonomispråk – vilket bolån med största sannolikhet inte är). Rätt uppenbart öka. Om människor nu har mer resurser (= högre lån) att köpa samma mängd bostäder för (bostadsreglering och regler gör att bygga nya bostäder är komplicerat och inte hinner med efterfrågan) kommer priserna på sådana bostäder alltså att öka.

Samma sak sker med alla avkastande tillgångar; nu är det diskonterade nuvärdet på tillgångar högre, eftersom den avkastning de kan ge är lägre. Det förklarar varför börserna återigen står på all-time-high trots att ekonomin är like skruttig som för 6 år sedan. Förklarar varför priset på bostäder får ytterligare en boost.

Varför gör Riksbanken såhär?

Makroekonomi domineras fortfarande av Keynes’ idéer med ursprung i den stora depressionen i början av 30-talet. Den säger i stora drag att depressioner sker för att den totala mängden pengar som spenderas i ekonomin är för låg (och skyller oftast på att företagare är irrationella får – Animal Spirits – som ibland får för sig att inte investera).

Mot den bakgrunden vill Keynesianer få igång rullningen av pengar genom att göra lån billigare (Teorin är att företagare kommer investera om priset för lån är billigare).

Om det inte funkar (vilket Europeiska och Svenska erfarenheter säger de senaste åren) betyder inte det att Riksbanken erkänner sina misstag och snällt ber om ursäkt för problemen de råkade skapa – istället drar de slutsatsen att problemen är värre än vi trodde. Vilket då självfallet betyder att de måste göra mer; inskränka friheter mer, sänka räntor mer, sätta igång sedelpressarna (eller den moderna varianten: lägga till nollor på bankkonton, Quantitative Easing).

Men Riksbankens största anledning till det här handlar inte främst om att sänka priset på lån (after all, som Alfa Lavals VD påpekar, företag struntar rätt blankt i om räntan är 0,25% eller 0%), utan om en rädsla för deflation. Keynes (och även Friedmans) teori här säger att om priserna faller, kommer konsumenter skjuta upp all sin konsumtion till imorgon (då datorn, tv:n brödet, huset, bilen är ännu billigare). Detta skulle betyda att ännu mindre pengar spenderas, med ännu större arbetslöshet och djupare depression som följd. Att även den teorin är missvisande och utan empiriska eller logiska bevisa struntar proffsekonomerna i.

Inflationen i Sverige, mätt som ”prisökning” på vissa varor, visade minus 0,4%, vilket självfallet gör ekonomerna på Riksbanken helt galna. Nu kommer allt gå åt skogen. Så de tar till alla medel de kan för att få folk att låna och spendera pengar.

Riksbanken vet också att varje gång de sänker räntan tappar svenska kronan i värde eftersom svenska tillgångar nu blir mindre attraktiva att äga. Det vill säga, de försöker gynna svenska exportbolag genom att de nu får billigare försäljningspriser gentemot utländska kunder (vilket då skulle ge mer anställningar och pengar i den svenska ekonomin). Detta, menar Riksbanken, också kan hjälpa svensk ekonomi att återhämta sig. Men som devalveringar under 60- och 70-talen visade, det gör bara att någon annan, någon annanstans tar kostnaden för din nu artificiellt billigare produktion. Vilken rimligt funtad människa som helst ser ju också baksidan av det; om det blir billigare för exportföretag att sälja utomlands – borde det då inte bli lika mycket dyrare för importföretag att sälja vidare sina varor? Eller ens de delar av ett företags produktion som måste importeras dyrare? Och alla svenskar som någonsin köper någonting från andra länder?

= det en försvagad krona hjälper svenska exportföretag, kostar svenska konsumenter precis lika mycket.

Keynes spökar igen. Och Riksbanken har inte lärt sig någonting av de senaste åren. Precis som vanligt, alltså.

_________

För en rimligare förklaring av hur depressioner uppkommer – och hur sänka räntor som svar på det gör saken värre – se Austrian Theory of the Business Cycle

%d bloggare gillar detta: