Senaste nytt

Ibland är det bäst att bara hålla tyst

Orkar ni med en Pippi-artikel till? Jag är tveksam till att jag själv gör det ärligt talat, men jag ska göra ett försök eftersom det finns något som ännu är osagt i denna pseudodebatt. Tjafset som uppstått i kölvattnet efter denna icke-händelse tenderar nämligen att fokusera på helt fel saker och det av anledningar man för all del kan spekulera i.

Ni kan historien vid det här laget. SVT har klippt bort scener ur Pippi Långstrump där hon yttrar n-ordet samt gör kinesögon, enligt utsago för att dessa uttryck ”kan verka stötande”. Reaktionerna kom som ett reklamblad på posten; helyllesvenskarna proklamerar högljutt att de minsann såg på de gamla oklippta versionerna som barn och de blev inte rasister för det samtidigt som de förment kulturellt upplysta demonstrativt suckar och tar sig för pannan inför massans okunnighet och särskilt betonar hur viktigt det är att man inte utsätter sina barn för obekväma åsiktsyttranden. Jag tänker inte svälja detta uppenbara bete och kasta mig in i debatten, inte minst för att jag inte har någon anledning att göra det ur principiellt hänseende.

Vad är det egentligen som är föremålet för diskussion? Ett medieföretag (vi bortser för diskussionens skull från SVT:s strukturella backdrop vilken jag har enorma problem med av flera skäl) har valt att publicera delar av ett material och valt bort vissa bitar. Det är vad som skett, varken mer eller mindre. Anledningarna spelar ingen som helst roll i sammanhanget, företaget har all rätt i världen att välja bort delar av materialet av precis vilka anledningar som helst. Ponera att det rört sig om ett kommersiellt medieföretag som velat bättra på sin image genom att censurera bort vad man ansett vara potentiellt stötande, helt enkelt för att öka tittarsiffrorna och därmed intäkterna, hade censurbelackarna i detta specifika fall reagerat på samma sätt? ”Jag tänker minsann fortsätta visa de gamla oklippta versionerna för mina barn” är en vanligt återkommande replik. Fine, kört hårt. Vad hindrar er? Informationen finns där ute om ni inte är nöjda med SVT:s utbud.

Det som däremot hade varit ett problem är om man som medieföretag visat en oklippt originalversion och därefter blivit föremål för en rättssak på basis av att det kunnat uppfattas som stötande av vissa grupper. Detta har lyckligtvis inte skett än så länge mig veterligen och de fall där företag i någon mening publicerat material innehållande exempelvis stereotypa framställningar av folkgrupper varefter reaktionerna blossat upp bland folket har man på eget bevåg valt att dra tillbaks dessa helt enkelt för att skydda sitt rykte. Det är fullt naturligt; ett företag som lobbar för produkter medelst impopulära uttryck vinner på att ändra sin retorik, annars förlorar man intäkter i förlängningen.

Det som man som frihetsälskare dock bör höja ett varningens finger för är just den typen av pseudodebatter som här blossat upp. Man diskuterar nämligen inte alls den faktiskta principfrågan som är aktuell utan man förskjuter frågan om yttrandefrihet i det specifika fallet från en implementering till en annan, och det gäller båda sidor, både de som hävdar sin ”rätt att säga n-r” och de som hävdar godtyckliga minoriteters rätt att slippa bli verbalt kränkta.

Naturligt nog målar detta upp ett för yttrandefriheten skadligt paradigm där det för enskilda fall irrelevanta sakfrågor blir föremål för allmän opinion, i detta fall genom att (möjligen omedvetet, detta låter jag vara osagt) locka fram vardagsrasismen i debatten för att sedan frammana hån och förakt hos opinionen och därmed legitimera implikationer om nödvändiga inskränkningar av grundläggande fri- och rättigheter. Att ett medieföretag väljer att publicera/inte publicera material är alltså en icke-fråga (och därmed inte speciellt spännande att diskutera heller), men debatter av det slag som här uppstått riskerar att underminera förtroendet för det ramverk som skyddar oss från våld även när vi blottlägger våra möjligt obekväma åsikter och visar upp våra möjligt provocerande konstyttringar.

De som faktiskt värnar om yttrandefriheten gör alltså bäst i att helt enkelt hålla tyst och inte uppmärksamma Pippi-censureringen, inte bara för att inte locka till sig censurivrarna utan framförallt för att de inte har någon principiell anledning att göra det. Det är först när politiken med hot om våld börjar diktera vad vi ska tycka som man har anledning att höja rösten. Tro dock för all del inte att det inte också är på tal.

Fredrik Andersson
Libertarian utbildad inom medie- och kommunikationsvetenskap, retorik och statsvetenskap. Jobbar med IT, verkar och lever i Örebro och är musiker samt understundom skribent.

  • Anonym i Kostym

    Nej, Nogger Black är inte alls stereotyp. Tar man det på allvar så är vanliga Nogger mer rasistisk, då den är brun. ”Svarta” människor är mer åt det bruna hållet än bakelitfärgade.

%d bloggare gillar detta: