Senaste nytt

Humanisternas ungdomsförbund i upplösningstillstånd

UngHumUnga humanister, Humanisternas ungdomsförbund, står utan pengar, utan medlemmar och utan verksamhet. Risken är överhängande att förbundets dagar är räknade.

Humanismen i Sverige är både stark och svag. Stark, genom att många av humanismens idéer har stort genomslag i samhället i allmänhet. Svag, genom att de organiserade inom förbundet Humanisterna ofta ses som gapiga översittare som för ett heligt krig mot allt vad religion heter. Som liberal blir förhållandet till humanismen kluvet, då många humanistiska ideal ingår i den liberala idétraditionen och deras utbredning därmed är mycket välkommen, medan den mer kategoriska kampen mot religion och därmed religionsfrihet blir svår att försvara.

Nu ser det ut som att den organiserade humanismen är på väg att försvagas ytterligare.

Frihetssmedjan har tagit del av interna dokument från Humanisternas ungdomsförbund, Unga humanister. I detta framgår det att förbundet håller på att tyna bort. Medlemsantalet sviktar, de aktiva är få, pengar saknas och lokalföreningar finns knappt ens på pappret.

För att kunna få bidrag från Myndigheten för ungdoms- och civilsamhällesfrågor krävs minst 1 000 medlemmar under 25 år. Det uppnår inte förbundet idag. Enligt förbundsordförande Simon Klein är antalet medlemmar i bidragsberättigande ålder idag ungefär 400. Tidigare år har förbundet däremot fått sådana ekonomiska bidrag och just nu hoppas förbundsledningen på att de ska få behålla cirka 200 000 kronor som de inte gjort av med. Nya bidrag kan de tidigast söka 2015, om de uppnått gränsen för vad som krävs av dem innan årsskiftet. Pengar betalas då ut tidigast till början av 2017. Under tiden saknar förbundet ekonomiska medel utöver medlemsavgifterna, något förbundsledningen konstaterar kommer att göra det svårt att ens genomföra sina årsmöten.

Ett sätt att få fler medlemmar och framför allt fler aktiva sådana, är att ha lokalföreningar. Dessutom krävs det lokal verksamhet på sex platser i landet för att få organisationsbidrag. Även här går det trögt för förbundet. I dagsläget har förbundet fyra lokalföreningar, åtminstone på pappret. Förbundsledningen konstaterar dock att bara en av dem har regelbunden verksamhet och ytterligare en är vilande. Inte heller ser förbundsledningen någon klar väg framåt för att ändra detta och ett av förslagen för att åtgärda förbundets problem är att bli enbart ett nationellt förbund.

Nyrekryteringen till förbundet kanske också har sin bakgrund i bilden av humanism i Sverige. Förbundsledningen konstaterar i sina dokument att ”samhällsbilden av Humanisterna ‘smittar av sig'” och att ”inte ens medlemmar i förbundsstyrelsen vet hur de ska beskriva Unga humanister”. För tillfället finns heller inget konkret samarbete med förbundet Humanisterna enligt Simon Klein, utan det är enbart sporadisk kontakt mellan de två organisationerna. Det är givetvis ett kraftigt underkännande av organisationen Humanisterna och deras företrädare. Än mer allvarligt är förstås att Unga humanister själva har så dålig tillgång på medlemmar att de till sin förbundsstyrelse fått välja ledamöter som inte vet hur de ska beskriva organisationen de företräder.

I styrelsens handlingsplan för att komma till rätta med problemen ligger fokus i praktiken på att få till en medlemsökning och att starta upp lokalföreningar. Vad verksamheten i dessa föreningar ska vara saknas nästan helt i planen och inte heller finns det någon lösning på problemet med vad förbundet ska vara till för, annat än att de ska ”hitta frågor där vi skiljer oss från Humanisterna och fokusera på dessa” och att de ska ”diskutera förbundets syfte oftare inom styrelsen och med lokalföreningarna”. För ett förbund som redan tidigare uppburit statsbidrag för sin verksamhet är det oroväckande att de inte verkar veta vad de har för verksamhet, annat än att skaffa sig medlemmar för att få nya statsbidrag.

Nu återstår att se om styrelsens handlingsplan räcker till för att rädda förbundet från nedläggning, alternativt från att ätas upp av Humanisterna. Framtiden ser dock allt annat än ljus ut för den organiserade humanismen i Sverige.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: