Senaste nytt

Hotas yttrandefriheten av censureringen av Pippi?

Pippi_Langstrumpf_Pippi_LongstockingFå har nog missat att SVT tar bort stötande scener ur Pippi Långstrump. Ordet “neger” och scenen där Pippi leker kines genom att dra ut huden vid ögonen har klippts bort. Enligt många är det här helt rätt och flera uttrycker att det skönt eftersom särskilt ordet “neger” är svårt att hantera i en film. I böcker kan man helt enkelt hoppa över ordet. Men många har också uttryckt oro över detta. Vilket är bra. Det är viktigt att vi inte tar lätt på censur av kulturella verk när något inte längre faller oss i smaken. Det är just när något blir kontroversiellt som principen yttrandefrihet blir relevant.

Utifrån ett liberalt perspektiv är det också alltid ett reellt problem när man vill ändra på kulturella verk oavsett vad det handlar om. Yttrandefriheten är en grundläggande rättighet och en förutsättning för Det öppna samhället (som det förfäktades av Popper).

Censur är i grunden fel. Om det handlar om total censur, som i det här fallet skulle innebära att inga filmer där de borttagna scenerna fanns med fick visas, är censuren alltid fel. Handler det om en partiell censur, som i det här fallet, blir det en fråga om bedömning av det enskilda fallet. Problemet som kan uppstå är en situation där man i varje enskilt fall anser att det är rätt att censurera ett visst verk och att vi på så sätt skapar ett samhälle där språket inskränks allt mer och vad som får uttryckas blir allt snävare tills det i praktiken inte finns någon yttrandefrihet kvar. Får man endast uttrycka det som allmänt anses vara godtagbart och korrekt är yttrandefriheten i praktiken död och därmed även den faktiska friheten.

Så hur ska vi då se på censureringen av Pippi? I det här fallet handlar det om ett verk som riktar sig till barn, skaparen har uttalat sig tydligt om att en sådan ändring inte vore fel, de nuvarande ägarna till verkets rättigheter går med på det, och det handlar om saker som det råder en starkt samhälleligt konsensus om att de är tabu. Dessutom censureras inte alla versioner. Något som talar emot censureringen är faran att sopa uttrycken under mattan där man gömmer vilka uttryck som tidigare varit gångbara som nu inte längre är det. Min bedömning i det här fallet är att censureringen är godtagbar och rättfärdig. Det kan vara bra att titta på de olika delarna i tur och ordning.

Omfattningen av censuren är i detta fall inte total vilket öppnar för en vidare bedömning om huruvida den är rättfärdig. Här kan vi även väga in om frågan sopas under mattan. Det är dock inte någon fara i detta fall – inte minst då  böckerna inte censurerats utan istället försetts med förklarande förord .

Verkets publik är barn vilket är talar för att censuren kan vara godtagbar då många föräldrar inte vill att deras barn ska behöva ta del av dessa uttryck. Många skulle säga att det är dåligt för barn att möta dessa uttryck. Jag anser att det är en fråga för barnens vårdnadshavare. Att ordet neger är tabu är jag rätt säker på att barn lär sig ändå. Det är också ett problem att vissa barn kan ta illa vid sig av innehållet vilket dock är beroende av person och en rad olika faktorer. Om det hade gällt ett verk för vuxna så hade det inte varit rätt att censurera.

Att verkets skapare godtar censureringen så klart en mycket viktig del i bedömningen. Det är ju inte ett problem för yttrandefriheten om skapare och ägare själva bestämmer om censureringen. Ofta sammanfaller ägare och skapare men inte alltid och så klart inte när skaparen är död. Som tur är i detta fall så har skaparen uttalat sig rätt tydligt om vad hon tycker och den nuvarande ägaren gör samma bedömning.

Frågan om allmänt konsensus är lite knepig. Det är ju inte förrän den allmänna opinionen anser att ett uttryck är dåligt som det finns acceptens för censuren. Det handlar vanligen om att uttalanden ska underordnas den tongivande allmänhetens föreställningar om vad som är godtagbart att uttrycka. Det är just det som är kontroversiellt att uttala som yttrandefriheten ska skydda annars har den ju ingen funktion. I fallet om censureringen av Pippi så handlar det om att de flesta i Sverige anser att det är fel att säga “neger” och att man inte ska gestalta kineser genom att dra ut huden vid ögonen. Vi har haft ett skifte i vad som är godtagbart att uttrycka och principen om att inte censurera, som en del av principen om yttrandefrihet, aktualiseras. Att allmänheten vill att ett visst uttryck ska censureras är alltså inte argument för att gå emot principen om yttrandefrihet.

Alla dessa aspekter, och kanske några till som verkets syfte och kulturella status, behöver beaktas för en helhetsbedömning. I just det här fallet så tycker jag nog att de enda egentliga bärande argumentet för censurering är att publiken är barn och att skapare och ägare anser att censuren är rätt.

Slutsatsen är alltså att det är rättfärdigt att censurera Pippi men att det ska ske efter noggrant övervägande vilket också skett. Det är bra med en diskussion om detta men problemet är att diskussionen blivit så hetsk. Det finns starka argument för att man inte ska censurera men de som är skeptiska till censureringen attackeras med rätt hårda ord. Det är den här attityden mot dem som är skeptiska till censurering som jag är kritisk till. Vi börjar få ett samhällsklimat som misstänkliggör de människor som står upp för yttrandefrihet och istället hävdar allmänhetens rätt att avgöra vad som är rätt att uttrycka. Det visar på att stödet för yttrandefriheten som princip kanske börjar krackelera och det är måste stå upp emot eftersom yttrandefriheten är en av de mest grundläggande delarna av ett fritt samhälle.

 

Björn Axén
Medarbetare på Frihetssmedjan. Liberal piratpartist som brinner för människors frihet och det öppna samhället. Arbetar med skolutveckling på kommunal nivå. Särskilt med kvalitetsarbete och nyanlända elevers utbildning. https://bjornaxen.wordpress.com/

  • Pingback: Frihetssmedjan – SVT:s censur av Pippi | Liberalism()

  • marlies beushausen

    En idiotcensur. Det är vi vuxna som skapar barns fördomar. Dom älskade negerbollar rullade i kokos. Vilken benämning får den äran ? Det fanns negerdockor förr som barnen älskade. Vi har även bytt namn på zigenare till romer. Vuxna sabbar !I förskolan leker barn obehindrat med araber, klär ut sig till dom hemma och tycker dom är fina. Ett litet barn sa – Jag heter arabpigan, när hon lekte dockmamma. En blandning mellan pigan i Emil i Lönnebergas och arab, och hade klätt sig jättefint. Sedan fanns det indianfigurer att leka med, indianer som lever i reservat idag.

  • marlies beushausen

    Hög tid att införa leksaker i olika folkslag. Varför har dom försvunnit ? Jag hade blandat när jag var liten, för att man skulle lära sig olikheter.

  • marlies beushausen

    Sedan är jag säker på att Astrid aldrig hade tillåtit censur i hennes världsberömda böcker !

  • snobben

    Helsjukt att vuxna lägger sig i barns naturliga sätt att härma, som är grunden till att lära sig tillvaron. Moralen hos vuxna som ska ha förstånd diskuteras aldrig, precis allt
    är tillåtet. Inte minst ett grovt ovårdat språkbruk. Fräcka som attan. Astrid Lindgren skriver ur ett barns perspektiv. Negro betyder fortfarande svart. Undrar när alla historiska böcker skrivs om till nutid uppfattning som inte har något alls med ursprungs
    benämning att göra då dom var skrivna. Snacka om rabalder ur idioti.

%d bloggare gillar detta: