Senaste nytt

Frihetssmedjan vs. ETC: Round 1

Efter att ha ramlat på några knasiga, till och med inkorrekta, artiklar från vänstertidningen ETC, börjar Frihetssmedjan idag en serie genomlysningar av ETCs missuppfattningar. Ekonomihistoriker och ekonomer blir lika vansinniga av Johan Ehrenbergs nonsens som statistiker blir när valundersökningar blandar ihop ’procent’ och ’procentenheter’ – det är helt enkelt fel. Idédebatter bör vara fria och alla åsikter välkomna, men att hitta på saker som inte finns eller påstå att jorden är platt är inte idédebatt – det är missuppfattningar och okunskap som måste redas ut. Då kör vi!

I gårdagens ETC raljerade Ehrenberg om att Reinfeldt är borta och hur den så kallade vänstervindens rörelse borde förändra sina partier. Han börjar starkt med begreppet ‘Massarbetslöshet’, som saknar ordentlig betydelse. För någon som förespråkar socialism, måste all arbetslöshet, frivillig som ofrivillig, temporär eller långtid, vara ett brott mot staten och det kollektiva. Så Ehrenberg lägger till prefixet ‘mass’ för emfas. Vidare tror han att ”offentliga investeringar” kan mota denna massarbetslöshet – vilket den självklart inte kan, då statens tre sätt att samla in pengar på (Beskattning, Lån, Tryckpress/Inflation) alla skapar undanträngningseffekter i ekonomin; beskattning tar pengar från individer som annars skulle ha spenderat eller investerat dem; lån höjer efterfrågan på kredit i kapitalmarknaderna vilket (allt annat lika) gör att andra låntagare/företag ej kan få tillgång till dem eller måste betala en högre ränta; inflation skapar nya pengar hos staten och bankväsendet men minskar värdet av alla de tillgångar människor redan håller med lika mycket, och slår hårdare mot de fattiga än de rika.

Han fortsätter med en uppmaning att avslöja ”borgerlighetens ekonomiska myter” (lite osäkert vad han menar där, kanske att borgerligheten pratar om hur bra skattesänkningar och förenklingar är men faktiskt inte genomför särskilt mycket) och alluderar sedan till miljörörelsens uråldriga påstående om obegränsad tillväxt i begränsad värld. Det är förstås ett missförstånd, som Per Bylunds disput med Birger Schlaug på SvD Brännpunkt visar:

Om tillgången på en efterfrågad råvara eller produkt minskar så går priset upp – och vid det högre priset blir efterfrågan mindre. Ekonomiskt finns därför varken en ”Overshoot day” eller det så kallade ”Peak oil”. Bägge bygger nämligen på samma kardinalfel: man räknar på den fysiska tillgången och den ekonomiska efterfrågan som om de vore samma sak.

Tillväxt innebär alltså inte ”mer prylar”, utan är den utveckling och de innovationer som gör att vi kan tillfredsställa mer av människors efterfrågade goda.

Att hans påståenden saknar grund, hindrar inte honom att likt 1800-talets Ludditer fortsätta kritisera ”Robotiseringens tidevarv”. I tvåhundra år har den argumentationen byggt på ett feltänk. Fler nya jobb skapas än de gamla som försvinner när nya maskiner kan frigöra resurser till att göra andra saker – och ju mer maskiner eller kapital en arbetare har tillgång till, desto högre blir hens produktivitet och den lön hen kan inbringa. Mot bakgrund av nedanstående grafer blir det lite skämmigt när Ehrenberg kritiserar maskiner, utveckling och dagens arbetstider (som dessutom är löjligt mycket lägre än för 1850-talets lantbrukare):

Graf tagen från Ekonomifaktas rapport: ‘Det Har Blivit Bättre‘:Sverige, BNP per capita långtid

… eller Svante Larssons graf över industriarbetares löner (som ser ungefär likadan ut). För någon som på ett enkelt sätt vill fördjupa sig i globaliseringsdebatten rekommenderar jag tredje kapitlet i När Människan Skapade Världen, där Johan Norberg beskriver välståndet av s.k. exploatering’, maskinerna och att ‘Kineserna tar jobben’.

Efter att Ehrenberg behandlat vänsterpartierna går han över till att kritisera Sverigedemokraterna, eller snarare slå fast att de är ett borgerligt parti. Det är särskilt underhållande mot bakgrund av Urban Ahlins (S) uttalanden om Sd och S, Segerfeldts genomgång av likheten mellan S och Sd och den massiva tradition av invandringsfientlighet som Socialdemokraternas historia bär på. Sd, ett gäng missnöjda betongsossar från 80-talet, är bara borgerliga i bemärkelsen att ‘borgerlighet‘ efter kapplöpningen mot mitten nu betyder ‘Socialdemokrati‘.

Slutligen glädjer sig Ehrenberg över alla de feminister, socialister och miljöaktivister vi har omkring oss. Att de skulle vara fler än förut är det väl lite sisådär med, men även om han har rätt där är det en poäng till friheten och kapitalismen. Varför? Kapitalismen tog oss från ett svältande folk där var femte person emigrerade och den stora massans frågeställningar handlade om morgondagens mat, till otänkbar och exempellöst välstånd. Socialister, feminister eller miljöaktivister i 1860-talets Sverige hade inte haft tid att ägna sig åt sin ideologi. Kapitalismen gav dem den möjligheten. Ett tydligare exempel på ”bita handen som föder dig” får man alltså leta efter.

Till nästa gång, Johan Ehrenberg, vore det trevligt om du kunde sluta hitta på saker när du sätter fingrarna på tangentbordet.

%d bloggare gillar detta: