Senaste nytt

Den här gången var det ert fel

Valet är över och i vanlig ordning är majoriteten förlorare. De flesta röstade ju trots allt på något annat parti än X, och även om vi låter X vara Socialdemokraterna fick de inte i närheten av 50%. Den minsta skrällen av dem alla var ju dock ändå SD:s 13% (nåja 12,9% men visst ligger det något poetiskt i avrundningen uppåt mot det vedertagna oturstalet). Många verkar chockade men är det så konstigt egentligen att de lyckats plocka mandat? Vi får inte glömma att det inte är partiet som tagit sig dit på egen hand trots eller tack vare sin inhumana politik, utan de sitter där de sitter helt och fullt i kraft av att de fått 13% av väljarnas stöd. 13% av Sveriges befolkning anförtror Sverigedemokraterna ansvaret för den förda politiken.

Och det är ert fel.

Ert fel, alla ni journalister som grävt upp skandal efter skandal och motat fram järnrör, hurtiga utrop om ”arabfittor” och nätdobbel. Alla ni politiker som öppet vänt SD ryggen i debatter och stolt proklamerat sitt avståndstagande. Alla ni programledare som ständigt försökt vinkla rampljuset för att kasta onda skuggor över herr Åkesson. Men framförallt alla ni horder av självutnämnda antirasister som går man ur huse för att skandera på gator och torg hur ni inte vill ha några rasister på era gator. Alla ni som glatt skyltar med era, i mitt tycke förvisso helt rationella, ståndpunkter mot SD medelst tokroliga bildspel och länkar till kverulerande artiklar på sociala medier. Alla ni som postar till och från nättillhåll som Inte Rasist Men för att visa världen att vi tolererar minsann ingen rasism, allra minst i riksdagen. Det är ert fel att 13% av Sveriges befolkningen håller SD om ryggen. Inte helt såklart, men delvis.

Jag är med er helt och fullt. Antirasism är lovvärt och jag är glad att jag trots allt kan dela åtminstone denna åsikt med flertalet av landets röstberättigade (87%, sa optimisten), även om jag med största sannolikhet har mycket emot ert övriga åsiktspaket på många väsentliga punkter. Låt oss förena oss i synen i människors okränkbara rätt att undslippa våld och förföljelse oavsett ursprung. Ni har rätt, men ni gör fel. Något så in i helv… fel. Annars skulle inte era enträgna försök till att förminska, fördriva och fördöma SD leda till att var åttonde person ni möter på gatan statistiskt är sverigedemokrat. Var åttonde. Hur många människor möter du på gatan påväg till jobbet?

Den som redan bestämt sig för vad hen ska rösta på kommer inte ändra åsikt bara för att ni postar ett klipp där Jimmie säger fel saker. Denne person vet vad hen tycker och varför, låt vara ideologiskt (socialkonservativ kollektivism och nationalism) eller pragmatiskt (minskad invandring ger mer pengar i statskassan över till det svenska folket). Denne person kommer inte köpa dina argument och eventuella snedsteg hos partiets hantlangare ter sig högst som bagateller i sammanhanget och inget man kommer väga sin röst mot. Du socialdemokrat lät väl knappast Juholts avdragsfusk komma i vägen för din övertygelse? Storleksmässigt landade över en tredjedel av ditt partis röster hos SD. En tredjedel.

Den typiske sverigedemokraten röstar med hjärtat, precis så som vänstern klappar sig på axeln över att göra, det är bara det att hjärtat klappar mer för pensionärer och nationalromantik snarare än för godtyckliga minoriteter. Den som röstar med hjärtat kommer inte låta sig övertygas av logiska argument om de går på tvärs mot den upplevda verkligheten, i sverigedemokratens fall det svenska folkhemmet. Snarare kommer motgångarna stärka ens övertygelse för sverigedemokratins förträfflighet. Den ständigt utmobbade Jimmie kommer snarast framstå som den ärovördige underdogen som kämpar i motvind för den lille mannen.

Hur vet jag detta? Svaret är att jag har ingen aning egentligen; det är en kvalificierad gissning. Jag vet hur jag själv fungerar och jag märker ständigt hur folk runtomkring mig fungerar. Få personer skiftar grundövertygelse och aldrig över att någon postat något på Facebook. De med en uppsättning tydligt definierade ståndpunkter, inte minst på ett principiellt plan, kommer hålla fast vid dessa oavsett vad som kastas åt ens håll. Man vet vilka som kommer hylla vilka artiklar och vilka som kommer kasta skit på andra artiklar. Varför tror ni att sverigedemokrater skulle vara annorlunda?

Om man dels får höra att ens åsikter är fel och dels att man är dum i huvudet som har dem, hur stor tror ni chansen är att man kommer ändra sig? Hur reagerar du själv när du stöter på patrull? Folk som ironiserar och gör sig lustiga över dina åsikter? Stannar du upp och tänker efter om du är på rätt väg eller inte, eller sparkar du bakut och käftar emot? Kommer du ut som en ny människa på andra sidan eller känner du dig bara stärkt i din övertygelse när den fått sättas på prov? Därtill tror jag heller inte att alla dessa 13 procent nödvändigtvis besitter rasistiska åsikter. Det rör sig högst sannolikt om en betydande andel som helt enkelt finner tröst i ett socialkonservativt parti och som genom det vill värna om det påstådda Erlander-folkhemmet från 50-talet. Dessa personer kommer definitivt inte låta sig övertygas av argument som bygger på att de är dumma i huvudet.

Apropå övertygelseaspekten: Notera nu för all del att Sverigedemokraternas plats i riksdagen och därmed rikspolitiken inte är något demokratiproblem, åsiktspaketet till trots – det är snarast ett frihetsproblem. Demokratin såsom den fungerar här och idag måste tillåta partier även av detta slag och det största problemet är inte att de har de åsikter de har och vill föra den politik de vill föra, utan att de tillåts göra det. Jag har skrivit helt nyligen om just detta problem tidigare.

Hur som helst, jag har inga som helst skäl att tro att alla självutnämnda antirasister faktiskt tror på det de predikar. Jag är återigen en själv då mitt förakt för SD ligger i den kollektivistiska grundsynen som inte kan definieras som något annat än en, förvisso mild, form av nationalsocialism, något som i sig med nödvändighet manifesterar sig som rasism i den förda politiken. Jag har inga som helst skäl att tvivla på att alla som postar lustiga anti-SD-länkar faktiskt tror på att de gör en insats för antirasismen i samhället. Det jag ibland kan känna tvivel inför är däremot varför man gör det. Ofta brukar det heta att man ”tar ställning mot rasism”, man vill visa upp sitt rentvättade samvete för sina kamrater som ju givetvis håller med. Sånt känns bra, men vad gjorde det för saken?

Det gjorde att var åttonde väljare gick till valurnan med en SD-lapp. Var åttonde.

Är ni nöjda med er antirasism?

Eller ska man ta sig an problemet på riktigt inför 2018?

Fredrik Andersson
Libertarian utbildad inom medie- och kommunikationsvetenskap, retorik och statsvetenskap. Jobbar med IT, verkar och lever i Örebro och är musiker samt understundom skribent.

%d bloggare gillar detta: