Senaste nytt

Recension: Renaissance for Reforms

RenaissanceForReformsCoverRenaissance for Reform
Stefan Fölster & Nima Sanandaji
Timbro Förlag 2014

När finanskrisen slog till svarade vissa länder med reform, andra med att motsätta sig alla former av förändring. I boken Renaissance for Reforms vill Stefan Fölster och Nima Sanandaji reda ut varför – och vilket av svaren som är bäst, ur ländernas men till viss del också ur de politiska partiernas perspektiv.

Boken är en form av uppföljare till Johnny Munkhammars The Guide to Reform. Den är tillägnad hans minne och tar hans idéer vidare till en ny analys. På drygt hundra sidor går Fölster och Sanandaji igenom hur incitamenten för reform ser ut, under vilka förutsättningar reformer går att genomföra och hur troligt det är att en regering som genomför liberala reformer blir omvald.

We all know what to do, we just don’t know how to get re-elected after we’ve done it.

Orden är Jean-Claude Junckers. Juncker var premiärminister i Luxemburg under många år – när han avgick var han den regeringschef som suttit längst i Europa – och tillhör det kristdemokratiska CSV. Det är i sammanhanget intressant att just Juncker yttrade dessa ord. Vad Fölster och Sanadaji presenterar är nämligen att mitten-höger-regeringar har svårare att bli omvalda om de genomför liberala reformer än vad mitten-vänster-regeringar har. En, säg, socialdemokratisk regering som ökar den ekonomiska friheten har lättare att bli omvald än en dito regering som går åt andra hållet. För högersidan av politiken ser det inte alls ut så. De har något lättare att bli omvalda om de genomför liberala reformer än om de inte gör det, men att närma sig mitten och minska friheten i ekonomin ger ingen effekt, snarare tvärtom. Det är en av de oerhört intressanta poängerna i boken.

En annan poäng är att kriser sår frön för att genomföra reformer även i länder med en hög reformtröskel. Finanskrisen gjorde därför att nödvändiga reformer kom till stånd i flera länder som egentligen varit av akut behov av dessa länge. Samtidigt skedde det inte i alla länder som hade detta behov.

Boken bygger på statistik, bland annat index på ekonomisk frihet i olika länder över tid och valresultat. Analysen är välgjord och har ett tillräckligt stort antal mätpunkter för att bli relevant. Statistik är alltid knepigt, men flera slutsatser är statistiskt signifikanta till en sådan grad att de är värda att titta närmare på och att dra slutsatser ifrån.

Bitvis är boken tung, när det gäller metodik och analys, men för den som tar sig igenom den inledande delen så väntar en välskriven analys av resultatet, med goda exempel och historieskrivningar som förklarar och belyser slutsatserna. Exemplen är många, både vad gäller de typiska exemplen och de som sticker ut ur mängden. Det följer också intressanta och väl underbyggda analyser av dessa exempel och vad som gör dem just typiska eller speciella och de möjliga förklaringarna till detta. Faktum är att även om du bläddrar förbi statistikdelen med dess tabeller, är jag övertygad om att du kommer att få ut mycket av boken och att du kommer lära dig mycket nyttigt.

För den som arbetar partipolitiskt borde den här boken vara obligatorisk läsning – med drygt hundra sidor är det inte ens något som tar speciellt lång tid. Frågorna som boken väcker kommer dock att stanna kvar hos dig länge och förhoppningsvis, om du är en tänkare, forma din fortsatta politiska gärning. Och som liberal måste du framför allt ställa dig den jobbiga frågan: ”om jag vill åstadkomma ekonomisk frihet – borde jag då gå med i Socialdemokraterna för att lättare kunna driva igenom det och dessutom bli omvald?”.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: