Mer om extremvänsterns våld

När Aftonbladet tidigare hörde av sig idag och frågade mig om jag ville medverka i något webb-tvprogram blev jag oerhört glad. Jag skulle nämligen få argumentera emot det bortglömda våldet från den extrema vänstern, något som jag tidigare skrivit om i b.l.a Expressen, en artikel som blev väldigt uppmärksammad och omskriven av bland annat Avpixlat(hur vidrig sajten Avpixlat än må vara). I min mening är debatten om extremvänsterns våld något som ofta glöms bort, kanske mest på grund den svensk toleransen för detta. Man köper slagorden från vänstern, så enkelt är det. En annan del av debatten på Aftonbladet skulle vara att argumentera emot faktumet att högerextremistiska och högerpopulistiska partier är på frammarsch i Europa. I den frågan har jag inte en lika uttalad ståndpunkt, men hel del funderingar. När man inte får chansen att tala om det kan man ju lika bra skriva om det. Dessutom är utrymmet på tidningarnas debattsidor begränsat.

Extremvänsterns våld i sig är förstås inte värre, men det anses vara mer rumsrent och är förmodligen mer utbrett.  Enligt Europol var det år 2012 hela nio gånger fler terrorattacker av vänsterextremister än högerextremister. Enligt Säpo är vänsterextremisterna ett större hot mot demokratin. Detta är något oerhört problematiskt då det aldrig uppmärksammas, i kontrast till våldet från högerextrema och främlingsfientliga grupper. Detta är förvisso inte försumbart utan också reellt. Men man måste se hotet från båda sidor. Annars förblir man blind på ena ögat.

Eminente Anna-Lena Lodenius skriver i en artikel på SVT Debatt förra året följande om Revolutionära Fronten och hur media behandlar organisationen.

Revolutionära fronten är en något mer organiserad form av autonom vänster och en av de för närvarande mest aktiva rörelserna av det här slaget. Det är en rörelse som i en nyligen publicerad rapport från statliga Medierådet, om hur våldsbejakande extremistiska rörelser använder internet, påstås ha samma demokratisyn som det svenska statsskicket. De övriga miljöerna som avhandlas är våldsam extremhöger och islamister.

Vänstern framstår inte bara som farligare, men har också ett helt annat arv när det kommer till att använda våld för att genomföra sin politiska agenda. Kommunismen är i grunden en våldsam och revolutionär ideologi, något som alla historiskt bevandrade kan skriva under på. Det är emellertid inte bara i det offentliga rummet som man tenderar att förneka terrorn som extremvänsterns idéer har skapat runt om i världen. Bilden nedan, som är hämtad från dett webbaserade humormagasinet Statens Ovänner är knappast någon vetenskaplig analys, men det är många som kan rapportera om hur man i skolan förmildrar kommunismen som en ”fin tanke” men aldrig talar om alla de miljoner som dog i sovjetiska Gulag, eller de miljoner som Mao lät mörda.  Själv minns jag hur min mellanstadielärare precis talade om Stalin som den ”dumma” och Lenin som den ”snälla”. Men hur i hela friden blir en massmördande diktator ”snäll”? Man kan aldrig relativisera något sådant.

Vidare är det intressant hur vänstern ofta talar om framgången för främlingsfientliga, högerpopulistiska partier i Europa. Somliga menar dock att det inte finns lika stor anledning till att vara cynisk och pessimistisk. En som inte tror det är Andreas Johansson Heinö vid Göteborgs Universitet, expert i bland annat europeisk politik. Han skriver såhär i ett blogginlägg förra året:

 Det finns ju alltid en opinionsmätning eller ett regionalval i något europeiskt land där ett extremparti går framåt. Och då blir det nyheter. Att Sannfinländarna just nu är näst största parti i Finland och att Nationella fronten är största parti i Frankrike uppmärksammas i svenska medier. Men hur många svenska medier har rapporterat att Jobbik har tappat i mätningarna i Ungern? Hur många medier skriver om frånvaron av framgångar för extremistpartier i Tyskland och Spanien? Hur många medier skriver om att tvärtemot vad Legrain slarvigt påstår inte alls går bra för extremister i Öst- och Centraleuropa, med undantag för Ungern?

Med detta sagt hoppas jag ändock innerligt att alla de högerextremister som utfört våldsamma attacker får möta sitt rätta öde. Rättivsan måste i slutändan segra mot dessa illviljans kolportörer. Att eleverna på Vasa Real i Malmö fick möta hakkors imorse är bara gränsligt och äcklande. Något sådant kan aldrig accepteras. Därför vill jag också tipsa om att våra kursiner på Liberala Ungdomsförbundet ikväll anordnar en kampanj för att uttrycka att kärleken alltid kommer vara större än hatet. Vill du lämna ett budskap, twittra under hashtagen #1000xFLER.

Avslutningsvis är det värt att begrunda att SD i den senaste undersökningen av Aftonbladet/United Minds har de sämsta siffrorna i opinionen sedan 2012. Högerextremismens våld är inte att blunda för, inte heller högerextrema partier. Sverigedemokraterna är fortfarande ett fasansfullt hot och extremister som Svenskarnas Parti och Nationaldemokraterna är fortfarande lika äcklande, men vi kan aldrig glömma våldet från den autonoma vänstern.

I övrigt fick jag reda på en sjukt tråkig nyhet om en nära vän till mig ikväll. Idag betyder kärleken mycket.

 

När Aftonbladet tidigare hörde av sig idag och frågade mig om jag ville medverka i något webb-tvprogram blev jag oerhört glad. Jag skulle nämligen få argumentera emot det bortglömda våldet...