Senaste nytt

Två steg fram, ett steg bakåt.

Ibland så känns det som att världen går baklänges, eller står still utan att vilja röra sig framåt. Det är i de små sakerna. Som när Twitter blir besatta av en avklippt hästsvans, när tidningarna skriver spaltmeter om det. Eller när EU-parlamentet röstar om sexuell hälsa, ganska långt från Kol- och stålunionen. Eller när folk på allvar debatterar om skolor ska få debattera om samkönade par ska få adoptera barn eller inte. Låt mig slå fast en sak redan från början, det är det inte. Det är som att låta elever diskutera om vänsterhänta, muslimer eller funktionsnedsatta ska få bilda familj. Dels är det att skapa en otrygg miljö för de elever som är homosexuella eller har samkönade föräldrar. Men detta är en argumentation som inte ska behövas, det är helt enkelt så att sådana frågor är ett avstamp från mänskliga rättigheter och för det som skolan ska stå för. Vill man diskutera filosofiska frågor rekommenderar jag att prata om eutanasi. Människans rätt att kräva att få avsluta sitt liv är en mycket intressantare och mer filosofisk djupodlad fråga än om vissa familjer är bättre än andra.

Sedan finns det små stegen framåt. Som när frågan kring att hiv-bärare med rätt medicinering i princip inte kan överföra viruset, nu ger effekter i domstolsväsendet med friande domar baserade på SMIs nya riktlinjer. Men det är å andra sidan den enda positiva nyheten jag kan komma på så här på rak arm, vilket säger en hel del om vår samtid. Eller jo, San Francisco blev till Gotham City för ett svårt cancersjukt barn.

Men det som skrämmer mig mest är att det är mindre än ett år till nästa val och jag har ingen aning om vad jag ska rösta på. Eftersom jag föraktar vad Alliansen gjort med Sverige och den svenska parlamentarismen kan jag inte rösta på dem. Jag blir så trött på sossarnas självupptagenhet och håller egentligen inte med Vänsterpartiet i något annat än att det är problematiskt när riskkapitalister äger skolor. Miljöpartiet försöker inte ens vara liberala längre. Jag är för en stark upphovsrättslagstiftning, alltså går Piratpartiet bort. F! är egentligen inget alternativ förutom att jag tänker rösta på Schyman i EU- valet. Jag överväger att dra lott.

Detta är alltså samtiden vi lever i, folk debatterar debila ämnen och Alliansens ”regeringsduglighets” retorik har gjort partipolitiken outhärdlig. Till detta har vi Panglos-liberaler som pratar om att samhället inte kan bli bättre och den som pratar om orättvisor gnäller. Jag vet inte längre vad jag ska tro på, förutom att den där steroiden som ska utplåna jorden kan komma nu, det finns inget att behålla i alla fall.

 

 

 

emil [at] frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: