Senaste nytt

Ayn Rand kommer och spökar…

I en debatt på Facebook (130325) om grundlöner/negativ inkomstskatt skriver jag följande:

Får man en billig lägenhet med ett par vänner skulle man lätt kunna odla marijuana, leva på billig mat och spela datorspel.

Som svar på det, av en medlem i Ung Liberal(närmare bestämt Emanuel Kumlien) får jag:

Precis därför jag anser det vara så bra! Ser inget egenvärde i ekonomisk tillväxt per se, annat än att se till att den negativa inkomstskatten är hållbar. Så länge den är det är det kanske den reform som skulle ge störst effekt på en ökad personlig frihet. Jag stödjer fullhjärtat möjligheten att få leva ett liv i marijuanarökande kollektiv ostört.

Det sista citatet väckte en ideologisk strid mitt huvud. På senare år när jag i mångas ögon har växt upp ur den naiva, barnsliga naturrättsinfluerade synen på rättigheter för att övergå till en mer pragmatisk, utilitaristisk och konsekvensetisk sådan. Detta har skett, delvis för att jag i många frågor har insett att frihet inte har ett egenvärde och för att lycka i dessa fallen är att föredra framför negativa rättigheter.

För att plocka ett exempel, ta global uppvärmning. Global uppvärmning är ett problem som utan vidare diskussion och debatt inte kan lösas utan statlig inblandning. Det återspeglar problematiken i spelteorins fångarnas dilemma. Emellertid har jag valt att ta ståndpunkten för statlig inblandning då jag har resonerat att rädda människan från hennes hemplanets förfall är högre prioriterat än något abstrakt som negativa rättigheter.

Men när jag läste Emanuels kommentar fick ryste det snart genom hela kroppen. Det är uttalanden som det där som får mig att tvivla på min utilitaristiska position när det kommer till politik. Att en del av samhället ska försörja en annan som är kapabel till att arbeta är precis den typ av moralisk ståndpunkt jag motsätter mig, och alltid har gjort. Visst ger det personlig frihet för en grupp, men ekonomisk ofrihet för en annan som tvingas att betala för den. Jag stödjer också möjligheten att få leva i ett marijuanarökande kollektiv ostört, så länge dessa inte gör det på någon annans bekostnad. Jag kunde förnimma en rysk, arg och gammal röst viskande i höger öra. Det var Ayn Rand som kom spökande.

Mitt politiska engagemang började med Ayn Rand. Det började med en syn på moral som talar om individualism; om du arbetar och är produktiv är det du som ska få behålla frukterna av ditt arbete, ingen annan. Moralsynen Emanuel företräder talar snarare för att det är en samhällsgrupps skyldighet att försörja en annan. Det är inte vad min liberalism handlar om, det kommer den aldrig att göra. Samtidigt har jag svårt att acceptera negativa rättigheter till fullo. Den ekonomiska vetenskapen har påvisat att det inte fungerar.

Jag vet inte, min syn är kanske naiv och rättighetsbaserad, och i så fall so be it. I nuläget landar jag på någon sorts moralisk pluralism när det kommer till min ideologiska grund då jag varken är utilitarist eller rättighetsetiker. Jag har faktiskt inte en aning vad jag är; jag förespråkar flera värden som motstrider varandra och jag är sannerligen inte övertygad av några absoluta principer.

Det här var ett dåligt svar på kommentaren eftersom jag inte har en aning om vad tycker. Men jag har i alla fall spekulerat lite nu. God dag.

 

andreas [at] frihetssmedjan.se

  • johncantrell

    Väl talat av Emanuel!

  • Martin Ekdahl

    Vem är John Galt?

%d bloggare gillar detta: