Senaste nytt

Miljöpartiets misstag

Miljöpartiet är ett på många sätt intressant parti. När du studerar MP måste du komma ihåg vissa saker om deras väljare. I princip alla folkvalda Miljöpartister är akademiker, och det samma gäller för deras väljare. Det finns också två sorters Miljöpartister, inte två fraktioner utan just två olika partier i samma parti. Det ena partiet är ett övervintrat gräsrotsparti hämtat ut 1980-talets miljörörelse. Det andra partiet är ett livsstil-liberalt parti för svartklädda kultur- och mediaarbetare som köper ekologiskt för att dämpa sitt dåliga medelklasssamvete, döper sina barn till Tuva-Lisa, använder tygblöjor och bakar surdegsbröd. Dessa två partier går på flera sätt in i varandra. Problemet är bara det att det ena partiet har en starkare väljarbas än det andra, medan det andra partiet hörs mer. Maria Wetterstrand förstod detta och försökte profilera partiet mot den starkare gruppen, den livsstil-liberala. Men hur gärna partiet än vill vara ett liberalt parti så vill miljöpartisterna vara vänster, men hälften vill vara lite lagom vänster och andra halvan vill att staten skall styras efter lyckoforskning och avskyr ordet tillväxt. Inför valet 2010 så försökte den dåvarande ledningen desperat foga samman partiet samtidigt som de försökte nå ut till den stora grupp som sökt sig till dem, mitten-livsstilsliberalerna.

Att då samarbeta med Lars Ohly var och förblir partiets största misstag, istället borde MP gått ut och sagt att skulle bilda regering med den som gav dem mest inflytande. Då hade de antagligen fått de sista av Centerns flyende väljare och allt som hade varit kvar där hade varit bönder som vill ha lägre bensinskatt och kärnkraftsivrare. Nu gjorde man inte det och antagligen missade man den enda chans man haft till riktigt inflytande. Misstag nummer två var att välja den retoriskt-miserabla Åsa Romson. Nu är det inte Romsons bristande retorik som är hennes främsta nackdel utan det faktum att hon tillhör den utdöende vänsterdelen av partiet. Hade partiet matchat kronprinsen Fridolin med Mikaela Valtersson hade de kunnat profilera mot sin största väljargrupp samtidigt som retorikexperten Fridolin hade kunnat charma alla och lugna gräsrotspartiet medan  Valtersson hade förhandlat fram deras inflytande. Nu valde partiet istället att helt stänga dörren mot livsstil-liberalerna och sålunda för alltid sudda ut sina chanser till inflytande med två vänsterprofiler som appellerar det gamla gardet men som skrämmer bort de väljare som hade kunnat ge dem möjlighet att förändra. Principer är bra, men som parti måste ditt mål vara att kunna påverka annars tappar du ditt egenvärde.

Samtidigt som Miljöpartiet monterar ner sig själv så försöker MPs Stockholms avdelning hålla den liberala fanan uppe. Nu senast genom att agera mot sms-biljett vansinnet. Synd att de agerar i sådan motvind och att Miljöpartiet inte bara gjort en tydlig vänstersväng utan också drabbats av hybris, två komponenter som kommer skada partiet vid valet 2014.

emil [at] frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: