Senaste nytt

Den miljövänliga socialismen – en myt som drivits alldeles för långt

 

Ta hand om jorden, men ljug inte

Det finns en myt som har spridits över världen. Den har spridits i många kretsar, bland många folkgrupper, i många länder. Det är idén om att kapitalismen är den primära drivkraften för ett av de största hoten för mänskligheten och vår korta förekomst – miljöproblem och global uppvärmning. Många vänstervridna intellektuella, men också anti-vetenskapliga och icke-faktabaserade tramsjournalister, menar att det som driver den vackra blå pärlan i fördärvet är jakten på profit och att dess räddare är den välvilliga staten och dess räddande röda vingar. Men så är inte fallet. Jag har tagit på mig uppgiften att bevisa det motsatta. Att det är kapitalism och ekonomisk tillväxt som gynnar miljövänliga innovationer och att det är socialistiskt förtryck som för med sig den förödande miljöförstörande kraften.

Det första är egentligen tämligen simpelt. Alla som är någolunda insatta i liberal ekonomi – vare sig man är österrikare, neoklassiker eller lärling från chicago-skolan – vet att den fria marknaden bär med sig innovationer. Nya kreativa produkter föds på den fria marknaden. Det spelar ingen roll om det handlar om brödrostar, elbilar eller nya miljövänliga energikällor. Den fria marknaden främjar kreativtet och skapande. Dessutom är den som producerar tvungen, det vill säga om hen vill tjäna pengar, att följa efterfrågan. Idag har det blivit en trend att köpa miljövänliga produkter. På en fri marknad kommer då givetvis miljövänliga produkter att skapas. Svårare än så är det inte.

När det kommer till myten om att kapitalism är den miljöförstörande kraften och att socialismen räddar miljön är det endast en dum lögn utan någon som helst fakta till underlag. Faktum är dock att socialistiska republiker är bland de stater som har varit värst på att smutsa ner denna fantastiska planeten. Det finns oräkneligt många exempel. Världen verkar ha svårt att inse att fri företagsamhet är oförenligt med miljöskydd trots allt?

Sovjetunionen är till att börja med den första av många av de socialistiska stater som har lidit mest av miljöförstörelsen. För att citera ekonomen Marshall Goldman –”The attitude that nature is there to be exploited by man is the very essence of the Soviet production ethic.”Det är en minst sagt sorglig, men sann, företeelse.

Ett typexempel är hur sovjeterna förstörde och exploaterade Svarta havet i mitten av det förra århundradet. Det finns inget privat ägande som kunde hindra staten från att göra vad den ville. Och det gjorde den. Utan nåd. Längs Svarta havets kustremsa använde sig staten av allt möjligt de kunde hitta till material för att bygga. Till slut kom kustremsan att minska med ungefär 50% mellan 1920 och 1960. Byggnader, sjukhuset, hem och till och med ett vilohem för militärer kom att drivas ner i havet tack vare sovjeternas vårdslösa handlingar. Miljövänligt? Knappast.

Ett annat klassiskt exempel är ju olyckan på kärnkraftsverket i Pryptiat, Chernobyl, 1986 i var en hel stad på cirkus femtio tusen människor fick evakueras. Många fick permanenta skador, och dessutom så spred sig radioaktiviteten. Det är inget fel med kärnkraft per se; så länge kärnkraften är säker är det en fantastisk energikälla. Men ryssen var allt annat än säker.

Bajkalsjön, som är trodd att vara världens äldsta och djupaste sjö, är också ett exempel på hur lite socialisterna i Sovjet brydde sig om miljön. I sjön dumpade fabriker miljontals liter avfall i sjön, varje år. Resultatet blev att djurlivet i sjön har minskat med över 50% på femtio år.

Bajkalsön – vacker, men snart helt förstörd

 

Gång på gång visade ryssarna hur den stora välvilliga staten var oförmögen till att skydda miljön. Det slutar inte där. Det fortsätter i Kina, Polen, gamla Tjeckoslovakien och i Östtyskland. Om du vill ha mer underlag, läs gärna Thomas J. Dilorenzos fantastiska artikel om frågan.

Kapitalismen å andra sidan bringar välstånd, och välstånd är nyckeln till en god miljö. ” People love a clean, healthy, beautiful natural environment. The trouble is, not everyone can afford it” skriver Isaac M. Morehouse i en artikel på Mises Daily. Den som har råd med miljövänliga produkter och energikällor kan givetvis ha det, men i fattiga länder, som inte präglas av kapitalism och frihandel, har människor helt enkelt inte råd med det. Det är också en fråga om marginalnytta. Ett briljant exempel är på en liten fattig pojke. Hans prioritet på dagen är att hitta mat, sedan skiter han rent ut sagt i om han kan kan källsortera. Han slänger det på gatan. Men pojken är inte att beskylla; det hade varit annorlunda om han hade det gott ställt.

Givetvis behövs också information. Mycket kan tänkas bero på bristande kunskap. Men det kommer knappast direktiv och lagar skapa. I vilket fall kan vi dra slutsatsen att den miljövänliga socialismen är en myt, en myt som har drivits alldeles för långt.

 

 

andreas [at] frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: