Senaste nytt

När jag slutade tro på partipolitiken.

Jag har en historia inom partipolitiken, ett förflutet som jag inte riktigt gjort upp med. Jag är ungefär lika likgiltigt inställd till alla partier idag, nästan hatiskt. Och jag vill säga att det är Alliansens fel. För att förklara detta måste vi gå tillbaka lite i historien. Mina föräldrar är före detta Centerpartister, min mor- och farföräldrar lika så. Det slutade de med i samband med Maud Olofsson och när Centern gick från decentralism och värna landsbygden till att i dag ha en oklar politisk identitet som ytterst handlar om en vilja att underlätta för småföretag men inget händer. Själv blev jag Miljöpartist nån gång på högstadiet och har väl varit lite lagom engagerad kan man väl säga, kulturen har alltid haft högsta prioritet och eftersom jag var ensam aktiv i Grön Ungdom i staden jag växte upp i så var det inte så roligt.

Så blev det 2006, jag tog studenten, flyttade, började studera och Alliansen val valet. Jag engagerade mig i Miljöpartiet i min nya stad och här hände det saker, så nu var ju allt frid och fröjd? Eller? Nej. Ju närmare vi kom valet 2010 ju mer panik fick jag. Ska politik vara så här? Jag anser att det Alliansen gjort är på gränsen till politiskt ohederligt, i alla fall ur mitt perspektiv. De har suddat ut gränserna mellan partierna, sökt sig alla till mitten och skapat ett oklart politiskt klimat. Men de rödgröna då? Ja, de är inte bättre dem, inte vid det senaste valet i alla fall. Istället för att göra det politisk rakryggade och gå fram som tre olika partier med olika åsikter som skulle kunna bilda en regering efter valet och då kompromissa utifrån valresultatet så genomförde de en koalition, utifrån Alliansens ”Regerings-alternativ” retorik. Jag är ledsen, men för mig är det fel väg att gå. Som politiskt parti skall du stå upp för dina åsikter och gå fram på egen agenda, efter valet kompromissar du med de som ger dig störst inflyttande. Det är mest sant mot sina väljare och mot sin politik. Jag anser även att denna dimma är en av orsakerna till SDs framgångar, när partiernas skillnader knappt är märkbara blir den typen av krafter starkare. Jag vill inte ha en allians för Sverige, eller en rödgrön koalition. Vem som styr är inte lika viktigt som det är att ha ett politiskt klimat där fokus ligger på partiernas egna program istället för vem som kan bilda regering med vem. Ett sådant klimat skulle gynna demokratin mer. Dagens klimat har gjort att jag knappt läser politiska nyheter längre, jag blir bara trött,ledsen och förbannad på utvecklingen i det här landet.

Miljöparitet lämnade jag när det gjorde en vänstersväng under våren 2010, i alla fall mentalt, men det som var spiken i kistan var när de gick samman med S om skolpolitiken. MPs skolpolitik var det som fick mig att engagera mig där och efter det sveket så fanns det inget kvar att hämta där. På min önskelista inför valet 2014 står att samtliga partier går fram själva utan allianser och koalitioner och står för sin egen politik samt ser till att genomföra den under nästa mandatperiod. Det spelar ingen roll för mig om det blir organget eller rödgrönt i nästa val, bara det sker på ett politiskt hederligt sätt.

emil [at] frihetssmedjan.se

  • Markus

    som vanligt håller jag med om allt 🙂

  • Håller med om allt jag också, men ska nog skriva en uppföljare om varför jag lämnade partipolitiken för att bli fri radikal liberal. Finns saker att komplettera med för min del.

  • At last, soomnee comes up with the ”right” answer!

%d bloggare gillar detta: