Senaste nytt

Knarkrevolutionen – ett samhälle på helt rätt väg

”The global war on drugs has failed, with devastating consequences for individuals and societies around the world.” – Kofi Annan, före detta generalsekreterare för FN.  

Trots den negativa nyheten att Obama vann det amerikanska presidentvalet, och den i alla fall delvis positiva att Romney förlorade det samt den positiva nyheten att Libertarian Party fick över 1 % kan vi fasansfulla drogliberaler och missbrukare som kämpar för sina rättigheter i alla fall glädjas åt ett av valets många resultat – Cannabis för rekreationellt bruk har legaliserats i både Colorado och Washington.

1996 legaliserade Karlifonien Cannabis för medicinska syften, och därefter följde ett flertal stater. I början av 2012 kunde man konstatera att mer än 20 stater hade legaliserat Cannabis för mediciniska syften. Sen dess har legaliseringsrörelsen bara gått framåt. Den portugisiska avkriminalisering 2001 ledde till otroligt bra konsekvenser som är underlag för argument för ytterligare avkriminalisering och legalisering. Hos våra danska grannar har utbrytarna i Fristaden Christiania köpt sig fria och tidigare i år började en butik i Köpenhamn sälja Cannabis öppet över disken. Men låt oss komma till vad som är mer intressant, nämligen kampen i Sverige.

Trots Maria Larssons korståg i kampen för att göra reglementet mot droger ännu hårdare och ännu mer förödande så har legaliseringsrörelsen rört sig framåt med stormsteg. Ett flertal liberala partier med den kontroversiella ståndpunkten om legalisering har startats – både Liberaldemokraterna och Liberala Partiet – och medlemmar från dessa har synts både på gatorna och i media, just angående frågan om legalisering. Föreningar som Svenska Brukarföreningen, som kämpar för missbrukares rättigheter, och Gröna Brevet, som arbetar för en legalisering av enbart Cannabis, har skapats och har fått plats i media. Folk har erkänt deras egna bruk av droger i direktsänd TV, samtidigt som deras motståndare har förnedrats och hånats öppet på olika internetforum. Det har börjat med en joint, och gått över i hasch. Relativt stora centerpolitiker, och inte minst CUF:s ordförande har gått upp med den kontroversiella ståndpunkten. Tidigare i år godkände Läkemedelsverket det Cannabisbaserade läkemedlet Sativex för behandling av spasticitet hos MS-patienter. Jag menar, allt detta tyder på något. Det tyder på en tydlig tendens i samhället, nämligen att vi är på helt rätt väg i drogfrågan.

När jag häromdagen var på väg hem från mitt lokala snabbköp möttes jag av en distinkt doft så fort jag steg ut ur affärens dörrar. Bredvid mig stod en man i 30-års åldern och rökte hasch. Vi började samtala om Cannabis, mitt politiska engagemang och situationen i Sverige, och i världen, idag. Men händelsen talar för något annat. Den talar för att vi är på helt rätt väg. Civil olydnad är ett sätt att driva sin politiska övertygelse framåt. Det är kanske inte alltid det mest effektiva, men det är för all del ett sätt. Ett till exempel på det var när jag närvarade vid Gröna Brevets demonstration för legalisering av Cannabis. Mitt i den stora folkmassan tände en dansk man i 45-års åldern en joint och delade den med ett flertal andra demonstranter.

Men vad är då problemet med narkotikapolitiken? Det är för mig en helt felställd fråga, för problemet med narkotikapolitiken är nämligen narkotikapolitiken. Någon politik rörande narkotika bör inte finnas. Det är upp till var och en. Det är en fråga som bör lämnas över till individen.

Nu vill jag även vända mig till de libertarianer som anser att det är en ickefråga just nu, om vi ska legalisera narkotika eller inte. De menar nämligen, att om folk vill knarka ihjäl sig ska de få göra det, men inte på skattebetalarnas pengar. Det är alltså irrationellt att legalisera narkotika. Det är enligt dessa libertarianer ineffektiv och ekonomiskt, så länge vi inte har ”avskaffat välfärdssystemet”.

I min mening måste dessa libertarianer ha gjort en väldigt stor felräkning. Det är omöjligt att vi skulle gå back på en avkriminalisering eller legalisering. Empiriskt sett – om vi tittar på Portugal – så har bruket av tunga droger mer än halverat på 10 år, efter avkriminaliseringen av narkotika 2001. Och med alla de resurser som polisen och andra myndigheter lägger på just narkotikabrukare skulle vi ju snarare gå plus på att avkriminalisera eller legalisera.

Det är i min mening en viktig fråga som bör behandlas som minst lika viktig som vilken annan för en liberal. Den är kanske viktigare än en skattesänkning på endast några procentenheter.

Emellertid kvarstår problemenen. Men de har en hel rörelse emot sig, en rörelse som bara blir större och större. Den här texten var kanske mest svammel, och konstaterande av saker som många redan känner till. Texten var kanske bara ett tragglande av saker många redan har tragglat gång på gång. Själv ser jag den som en hyllning, hur liten den än må vara. Det är inte en fyrbåk, men en av många andra fladdrande lågor, ut i ofrihetens mörker.

 

 

andreas [at] frihetssmedjan.se

  • Mittbena

    Ironiskt nog är det erkännandet av av den andra personens rätt och frihet att inte förändra sig som ibland gör en förändring möjlig.

%d bloggare gillar detta: