Senaste nytt

I Jänkarnas Rike – reflektioner på valet i USA

”I en demokratur (notera ordet noggrant) råder allmänna och fria val, åsiktsfrihet råder formellt men politiken och massmedia domineras av ett etablissemang som anser att bara vissa meningsyttringar skall släppas fram. Konsekvensen blir att medborgarna lever i en föreställning att de förmedlas en objektiv och allsidig bild av verkligheten. Åsiktsförtrycket är väl dolt, den fria debatten stryps.” – Wilhelm Moberg.

Det var först när jag stod i duschen tidigt imorse som jag reagerade. En tanke slog mig plötsligt; “Helvete!” tänkte jag, “Vem vann egentligen valet?”. Tyder mitt lilla engagemang och mitt lilla intresse för valet på brist av politiskt intresse och engagemang i allmänhet? Nej, inte alls…

När jag tidigt denna morgon slog på tv:n för att se valresultaten i det amerikanska valet slogs jag av två saker – att jag var helt likgiltig och att resultatet var väntat. De senaste veckorna hade Obama dominerat, inte med mycket, men ett litet försprång i valet har han haft. Men medan liberaler världen över suckar med tanke på Romneys förlust ägnar jag mig åt det engagemang som verkligen kan driva USA, och världen, i liberal riktning.

Representativ demokrati och blockpolitik har i vanlig ordning slutat i en falsk konflikt och i en falsk framställning av en artskillnad mellan två kandidater som i själva verket är en gradskillnad; varken Romney eller Obama verkar inte ha haft mycket att erbjuda för jänkarnas framtid…

Det är så gott som sant att Romney hade en betydligt mer liberal inställning rent ekonomiskt, men när det kommer till den sociala politiken var han ett konservativt monster. Till skillnad från Obama som har framstått som en ren fascist i den ekonomiska politiken medan han är relativt frisinnad när det kommer till det sociala. Men utifrån detta kan vi emellertid dra slutsatsen att om man som libertarian stödjer någon av dessa kompromissar man och arbetar aktivt för ofrihet. Jag måste säga att jag aldrig har förstått varför man skulle vilja försvara de som är “mindre onda”.

Hade jag vaknat idag, slagit på tv:n och sett ett annat valresultat hade jag förmodligen varit lika likgiltig. Det hade varit en lika stor seger, eller förlust – vilket kan du välja själv.

Byråkrati, schismer, konflikter, maktspel, barnsliga påståenden om att ”hon sa”, ”han sa” och inte minst ”hen sa”, präglar den amerikanska politiken. Det är inget unikt. Det händer och har hänt överallt där den representativa demokratin är rotad. Vad man än kan tycka om demokrati är det trots allt inte så mycket demokrati som systemet erbjuder, utan snarare en fin fasad. Obama och Romney är i själva verket väldigt lika varandra i vad de vill göra politisk, precis som Bush och Obama var, och än idag är. Vad det talas om är krig, bomber, att spendera pengar, att printa nya, att låna pengar, att beskatta, att öppna eller stänga gränser. Men när vi jämför varje fråga ser vi klart och tydligt att det bara är en gradskillnad mellan kandidaterna, och det är dessutom en mycket liten sådan.

Men det är inget nytt; det är ingen raketvetenskap. Vi behöver inte sträcka oss över Atlanten för att se att det fungerar på så vis. Det gör det även här, i Sverige. Högern och vänstern har speciellt på senare år dragits närmare varandra. Alla glider tämligen snabbt in i någon sorts centristisk fåra som i min mening ändock har mer lutning åt vänster.

När Ron Paul, efter en lång och hederlig kamp, till slut lade ner sin kampanj för att bli republikanernas kandidat i det amerikanska presidentvalet var det många i rörelsen runt honom, inklusive hans egen son, som valde att stödja Romney i hans kampanj. Ännu fler gick från Ron Paul till Romney när den 65-årige Massachusettsguvernören valde att kandidera tillsammans med den frimarknadsförespråkande Paul Ryan som vicepresident.

Som principfast libertarian hade man bara lust att skrika ut ett stort ”NEJ! GÖR DET INTE!” framför tv:n. Men det var för sent. Folk hade redan sålt deras själar till satan.

Emellertid valde jag att stödja Gary Johnsson och Libertarian Party. De är dem enda som i nuläget försvarar individens fri- och rättigheter. Libertarian Party är ett seriöst klassiskt liberalt parti. Det är det tredje största partiet i USA och samtidigt det snabbast växande. Men det är värt att säga det är en röst som främst är symbolisk.

Jag uppmanar också alla liberaler, i alla partier och föreningar, att inte lägga tid på partipolitik. Jag menar inte att det amerikanska valet inte är betydande, men man kommer ingen vart i partier. Om man väl gör det så det måste man kompromissa, något innerligt.

Jag säger som Per Ahlmark, fast i annan anda: det är demokrati, dumbom! Bry dig inte.

Ovan ser vi Baritt Obomney. Fanns det verkligen någon fundamental skillnad mellan de två kandidaterna?  

 

andreas [at] frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: