Senaste nytt

Vad ska vi med Pride till del III – Rosa Pengar

Begreppet Rosa Pengar kommer från det engelska uttrycket Pink Dollars som i sin tur kommer sig av rika homosexuella män i USA som under 1970-talen tryckte rosa färg på sina sedlar för att sprida på gay-vänliga ställen. 2002 släppte Timbro rapporten ”Rosa Pengar” som blev rätt ifrågasatt. Begreppet Rosa Pengar är tätt förknippat med begreppet Pink Washing som handlar om företag som vill få till en yta av att vara ”snälla” genom att spendera pengar på sponsring av eller medverkan på Pride tillexempel. Det hänger även ihop med synen på homosexuella som en stark konsument grupp, framförallt utifrån att de är två sammanlevande (män) med dubbelinkomst men inga barn.

I uppföljningsrapporten av Kajsa Falsca som presenterades under torsdagenhar man vidgat perspektiven och har döpt den till ”Rosa pengar och Rosa Företag. Dels så fokuserar rapporten på utvecklingen på de 10 år som gått, vilket bland annat visar att köpkraften hos homosexuella män ökat men även att homosexuella män tjänar mindre än heterosexuella män medan homosexuella kvinnor tjänar lika mycket eller lite mer än heterosexuella kvinnor. Men det som rapporten tar upp är även hur företag som vill nå HBT-gruppen arbetar med frågorna, både internt och externt. Slutsatsen är, föga förvånande, att de företag som aktivt arbetar med jämlikhetsfrågor och aktivt vill skapa en trygg miljö för sina anställda har en större  trovärdighet och gruppens lojalitet. Man kan med andra ord sammanfatta rapporten som så att det inte bara handlar om att få homosexuella att konsumera utan också visa solidaritet och att man arbetar aktivt ifrågan.

Frågan är vad rapporten egentligen presenterar som är nytt, att företag som aktivt arbetar med förhållningssätt angående jämlikhet är väl egentligen inget nytt, och debatten efter presentationen avslöjade att Företagarna egentligen inte verkar ha några redskap för hur deras medlemmar skall arbeta med frågorna eller använda rapporten förutom till att arrangera seminarier på Pride-festivaler om den. Rapporten visar i och för sig på ett nyskapande tänk, utifrån presentationen, men kanske lite mer konkretism inte hade skadat. Att konstatera att företag i Storstäder är bättre på den här typen av frågor än de i mindre städer är inte heller det en oväntad slutsats. Det vi vill se nu är hur Företagarna och Timbro tänker gå vidare efter rapporten.

Pride Park som förra året ledde tankarna till Kiviksmarknad med sin kommers har i år bantats ner i ursprungliga Tantolunden och i år är antalet företag färre. En debatt som uppstår nästan varje år är lämpligheten med företag utan egentlig HBTQ-koppling i parken, och kritik har framförts att det blir ett sätt för företagen att skapa sig en image att vara HBTQ-vänliga utan någon annan ansträngning än ett PR-Jippo. När företag dessutom går i paraden blir det samma sak och här tror jag faktiskt att både vänsterkritikerna och Företagarna har varsin poäng. Det är komplicerat med företag som tar lättköpta poänger på samma sätt som det är viktigt att komma ihåg att konsumentmakt också är en form av maktutövande. Genom att vara lojal mot de företag som faktiskt anstränger sig för att arbeta med frågor som gynnar mänskliga rättigheter och motverkar diskriminering så sänder man ut en signal att man som konsument anser att den typen av frågor är viktigt. Det är även glädjande att årets Pridepark har tagit sig ett steg upp ur det jippofierade kommersträsket och satsar mer på kvalité, nu får vi bara hoppas att företagen följer efter och visar att Pride inte bara är en arena för att synas utan även en del av arbetet mot en bättre värld.

 

emil [at] frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: