Senaste nytt

”Men idag är det väl lättare att komma ut, va?”

Varje gång jag är ute och föreläser om hbt-frågor, eller nej förresten, varje gång jag talar om att jag att jag är hbt-person, så får jag höra denna kommentar. Varje gång blir jag lika perplex och vet inte vad jag ska svara. ”Det är säkert lättare nu än vad det var för 30 år sedan” brukar vara mitt svar, men egentligen så suckar jag. Folk vill så gärna hålla fast vid tron på en linjär historieutveckling, allt blir bättre över tid typ. Du behöver inte ha läst mycket historia för att veta hur falskt detta är, kvinnan undan vikingatiden hade mer makt än kvinnan under 1700-talet till exempel. Dessutom är det rätt vanskligt att spekulera i hur ”lätt” det är eller inte är att komma ut, eftersom det hela är en fråga om individuella berättelser av samma struktur. Det är säkert lättare att komma ut i Linköping där jag bor nu än vad det var att komma ut i Västervik där jag växte upp. Men det är säkert lättare att komma ut om man kommer från stan än om kommer från en av förorterna till exempel, om vi skall hårdra det hela.

Jag har vigt mitt yrkesliv åt att vara den förebild för hbt-personer som saknades när jag växte upp. Jag anser inte att det är nödvändigt för alla hbt-personer att göra detta, på samma sätt som det inte är obligatoriskt att gå på Pride, vara med i RFSL eller se på Melodifestivalen. Vad som däremot är obligatoriskt är att ha solidaritet för andra inom gruppen och framförallt ha en kännedom om vad gruppen gått igenom och inte ta sin frihet för given. Med en suck läser jag om hur Anton Hysén vägrar gå på Pride för att han minsann är en ”vanlig kille” och hur Anja Pärson mest vill vara ifred. Här tycker jag att de har missat något väsentligt. De är inte vilka radhushomon som helst utan offentliga personer med makt att kunna påverka och förändra. Istället så väljer dessa sportstjärnor att gå in i en assimilerad garderob och kräver att få vara ”bara vanliga”. Istället för att våga stå för den de är, vara en förebild och faktiskt kunna göra skillnad för de unga hbt-personer som finns där ute, så vägrar de se sin plats i en struktur. Denna totala historielöshet är skrämmande, det är som att Stonewall-upproret  aldrig har ägt rum.

När jag läste den här notisen i DN, om flickan som ombads tona ner sin homosexualitet, så slog det mig hur lite vi fått gjort. Även om hbt-personer idag får gifta sig i kyrkan så har vi inte kommit till den punkt där det inte är något konstigt att vara ihop med någon av samma kön. När de som faktiskt kan göra skillnad sviker, vem skall då ställa upp för de som känner ett utanförskap? Det är nämligen det det här handlar om, de som på något sätt avviker från normer hamnar i ett utanförskap som tar sig olika former, och mest tydlig blir normen när den bryts. När folk jag möter på mina föreläsningar säger ”idag är det väl inte en stor grej att vara homosexuell” så säger de på sätt och vis emot sig själva, just det faktum att de måste påpeka hur accepterat det är visar hur svårt det kan vara. För det som är accepterat ses som självklart och behöver inte påpekas in absurdum.

 

Vill ni läsa mer om detta så rekommenderas Elin G Almestads text. Personligen hoppas jag att när nästa idrottspersonlighet eller näringslivschef hoppar ut ur garderoben så är det någon som faktiskt vågar vara en förebild, även i det lilla. Det krävs inte så mycket, att inte säga ”Jag är en kille som gillar killar, hade jag velat ha en fjolla hade jag varit straight” är en bra början.

Uppdatering: Idag kom även den amerikanska r’n’b sångaren Frank Ocean ut, och innan det kom Andersson Cooper ut. Skillnaden är hur de gör det och framförallt vad de säger. För Cooper handlar det om att ingen ska tvivla och han vill vara den han är, och för Ocean handlar det om att vilja berätta sanningen och öppna upp den homofobiska hiphop scenen i USA. Man behöver inte göra mycket, alla bär sitt eget lass, men skillnaden är att Andersson och Ocean tar sitt ansvar medan Hysén och Pärson vill surfa på vågen av historiska segrar utan att själva bidra till en fortsättning.

emil [at] frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: