Senaste nytt

Rosa elefanter är inte välkomna i det drogfria samhället

Rosa Elefant

Vad är politiskt korrekt när det kommer till droger? Inom skolan och på de flesta håll i politiken är det att vara mot alla former av droger, oavsett vad vetenskapen säger. Inte ens humor är tillåtet när det kommer till dessa frågor. Drogfritt.nu har fått sprida sin propaganda under lång tid, trots att det tar sig allt absurdare uttryck och att det måste vara uppenbart för alla med lite insikt att de inte grundar sina åsikter på vetenskaplighet.

Rosa ElefantHögstadiet. ANT-undervisning. Vår årskurs fick i uppdrag att arbeta i smågrupper med olika ämnen inom alkohol, narkotika och tobak. Som brukligt var mot slutet av 1990-talet skulle det hela presenteras inför klassen och till detta skulle vi ha producerat en plansch om det hela. Jag vet inte om planscherna fortfarande förekommer i skolorna, det känns mer sannolikt att vi äntligen fått keynotes och webbplatser även där, men kanske produceras det fortfarande A2-planscher regelbundet runt om i landets skolor.

Precis som alla grupper granskade vi vårt ämne, hallucinogena droger, grundligt. Vi tog reda på fakta om vad de gjorde med sinnet, vilka bieffekterna var och drogernas historia. Vi presenterade det tillsammans med de andra grupperna. Responsen från lärarna skiljde sig dock från resten. I deras ögon hade vi gjort en reklamplansch istället för en avskräckande plansch och det var inte ok.

Vad var vårt brott? Vi hade, till skillnad från övriga grupper, bestämt oss för att inte göra en trist, mörk plansch med skräckbilder på vad som nu skulle vara de hallucinogena drogernas motsvarighet till tjärdoppade lungor. Vi valde att göra en saklig plansch med ljus bakgrund, samt använda den humor som vi i gruppen använde i nästan alla våra skolprojekt. Därför fick planschen rubriken Drogerna som får dig att se rosa elefanter.

Saklighet, neutralt språk och beskrivning av fakta istället för åsikter var dock inte vad lärarna ville höra. De ville ha skräckpropaganda som för alltid skulle avskräcka deras elever från att någonsin prova på drogerna. Att vår plansch var den som faktiskt väckte mest intresse och som flest läste hörde inte till saken. Det saknades helt tro på att ungdomar faktiskt kunde ta till sig av fakta, och en övertro på skräckpropagandans effektiva påverkan på unga människor. Den som har varit ung i den moderna skolan, där kritiskt tänkande premieras, vet att skräckpropaganda blir genomskådad hyfsat snabbt även av många tioåringar nuförtiden.

Den kritik vi fick utstå, där någonstans 1997 eller vad det kan ha varit, är symptomatisk för drogdebatten även idag. Många kommuner anlitar drogfritt.nu för att hålla i utbildning kring droger, trots att deras utbildning bygger på propaganda och vänder ett blint öga till vetenskapliga rön som inte stämmer överens med deras egen synvilket snart är det mesta av den moderna oberoende forskningen. Problemen har uppmärksammats på senare tid och kanske leder det till att informationen om droger i skolan kan bli lite mer sakligt underbyggd.

Lärare är dock ett segt släkte och det är svårt för nya idéer att slå rot hos det gamla gardet. Dessutom är få lärare kunniga i information utöver skolsituationen. Därför ratas också mer PR-mässiga försök att informera om saker, så som vår humoristiska plansch som lockade många att läsa om såväl effekter som biverkningar och skador av drogerna. Nya grepp som fungerar på unga, men som kanske inte tilltalar den äldre generationen eller bara är något de inte känner igen, har svårt att vinna acceptans.

Tillsammans gör dessa två saker att droginformationen inte bara blir osaklig, den information som lämnas riskerar också att viftas bort enbart som propaganda – inklusive den information om skadeverkningar som faktiskt stämmer överens med verkligheten. Följden blir att droginformationen i bästa fall blir meningslös och i värsta fall kontraproduktiv. Drogfritt.nu skulle knappast vara nöjda med det – om de bara insåg att så är fallet. Det gör de inte. Istället hävdar de att deras metod fungerar, att de kan kommunicera med barn och att de visst har rätt vad gäller drogers skadeverkningar. De hänvisar bland annat till fynd av rester av droger i mumier. Hur rester i en död kropp ska bevisa att de kan lagras i en levande kropp, som har en fungerande ämnesomsättning och därmed kan bryta ner preparaten, är högst oklart. Mig veterligt bryts de flesta narkotiska preparat inte ner av att ligga orörda, vare sig det är i plastpåsar eller i lik.

Det är svårt att förändra synen på något över en natt. Är det kontroversiella frågor med stora mängder negativa fördomar tar det extra lång tid. Jag vill ändå tro att vi, någonstans på 1990-talet, ändå visade ett alternativ till skräckpropagandan. Vi nådde ut med vår information till fler än de flesta andra grupperna och vi vägrade följa normen, trots att våra fakta fortfarande pekade tydligt på det negativa i att bruka eller missbruka grova narkotiska preparat. En liten grupp i en enda skola i en liten kommun utanför Stockholm gör kanske inte så stor skillnad i sig, men vi kan inte vara ensamma. Förhoppningsvis har vi blivit fler genom åren. Tillsammans med granskningen av drogfritt.nu kan det kanske, till slut, bryta mönstret med osaklig droginformation och faktiskt ge ungdomar fakta och sakliga argument att grunda sina beslut på även i den här frågan. Det vore på tiden.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

  • Göran Lundbom

    Bra inlägg! Men du kanske borde ha tagit med och nämnt att denna suspekta organisation Drogfritt.nu, liksom Narconon, är delar av scientologirörelsen.
    Alltså företeelser som vettiga människor borde ha så lite som möjligt att göra med. Och framförallt inte bidra med våra skattemedel till.

    • Per Pettersson

      Den delen har blivit belyst i andra artiklar. För min del spelar det ingen roll vem som ligger bakom något, så länge verksamheten är ärlig och vetenskapligt grundad. Scientologerna är opålitliga och jag räknar inte med att de ska ha någon form av vetenskaplighet i sin verksamhet, men det är inte deras grundläggande tro som ska kritiseras, utan det faktum att de bedriver verksamhet baserad på annat än fakta. Samma gäller oavsett vem som anordnar det.

%d bloggare gillar detta: