Senaste nytt

Recension: Oscar Swartz: A Brief History of Swedish Sex

Jag har läst Oscar Swartz nya bok om ”svensk sex”, Assange och moralpanik. ”Hur nationen som gav oss fri kärlek omdefinierade våldtäkt och startade krig mot Julian Assange”, skriver Swartz på omslaget. 

Boken är full med intressanta fakta men är djupt problematisk. Den visar men visar hur absurd den svenska debatten är. Det finns två extremer i den svenska debatten: extrema feminister och antifeminister och båda extremerna missar frivillighetens och medgivandets betydelse.

Det är absurt att det där med MEDGIVANDETS och FRIVILLIGHETENS betydelse i samband med sex ska vara en kontroversiell historia än idag, 2012. Varför kan man inte inse att kvinnor och män ska ha rätt att säga nej när som helst vid sex, och att alla ska ha samma rätt att säga ja när de vill, även t.ex. sexarbetare.

Swartz bok

Den ena extremen beskriver Swartz ofta ganska bra. Det är den svenska moralpanikens kamp mot porr, sexarbete och omoral.

Swartz går igenom mycket av detta kronologiskt. Vi läser om porrskådisen Göran Eurenius som sparkades från Vänsterpartiet för att han var porrskådis. Vi läser om Carina Hägg (s) som år 2000 ansåg att porr var samma som våldtäkt och om Veronica Palm som 2004 ville förbjuda porr. Vi läser om domen mot Billy Butt som fastställer att ingen 20åring skulle frivilligt vilja ha sex med en nästan 50årig Butt, trots hans kändisstatus. Vi läser negativa generaliseringar om män som Gudrun Schymans talibantal. Vi läser om förringande uttalanden om sexarbetare och uttalanden om att sexarbetare bara är offer och sexköp ungefär samma sak som våldtäkt.

Swartz har en poäng. I kampen mot porr och sexarbete har man i Sverige valt att strunta i om sexarbete är frivilligt eller inte. En sexarbetare ses som ett offer och en som köper sex, eller en porrblaska, ses som en som utnyttjar offret.

Det har sina konsekvenser. Det finns sexarbetare i Sverige som våldtagits i hemmet då de haft en dejt. Våldtäktsmannen har då fått ett straff som är mindre än straffet som denna sexarbetares klienter fått då de upptäckts.  Vad sänder man då för signaler om frivillig sex bestraffas hårdare än våldtäkt?

Oscars misstag

Det missar extremfeministerna, men även Oscar Swartz missar detta totalt. Redan från början när man läser boken ser man att något är fel.

Oscar börjar med att gå igenom den sexuella frigörelsen i Sverige från 50-talet och framåt. Men först när han kommer fram till 1976 i sin kronologiska berättelse kommer frågan om kvinnors (och mäns) rätt att slippa våldtäkt in i berättelsen och då i samband med att han skriver om hur den sexuella revolutionen och frigörelsen i Sverige slås tillbaka. 1975 till 1976 stoppas den sexuella frigörelsen. Boven bakom det är dels regeringen dels Maria Pia Boethius. Det de gör som stoppar den sexuella revolutionen är, menar Swartz, att man introducerar begreppet sexuellt tvång.

Swartz introducerar här ett tema som går igen gång på gång i boken. Att ”tjatsex”, och ”sexuellt tvång” blir straffbart ser han som något en del av problemet. Det Swartz opponerar sig är faktiskt nåt så grundläggande för den sexuella friheten som begreppet ”ett nej är alltid ett nej”.

Här är några exempel.

May 1976. Boethius puts a stop to Swedish sex liberalism

Maria-Pia Boethius, a 28-year-old left wing journalist who will become one of Sweden’s leading feminists, publishes the debate book Skylla sig sjalv (Blaming oneself). It is a thorough attack on the Swedish sex liberals in general and the Sexual Crimes Commission and its male dominance in particular. In hindsight, it turns out to be the mortal blow for Swedish sex liberalism.

The book was the result of a debate that she initiated through a series of ten articles about rape that Expressen let her publish in January and February 1976. Boethius had been inspired by radical feminism when she visited the USA. In the first article she took up Susan Brownmillers book Against Our WHI, which claims that rape is not a problem between two individuals. It is a mechanism that the male sex utilizes in order to control the female sex.

In the next article Boethius struck at the inquiry report SOL’ 1976:9 by the Sexual Crimes Commission. They had not published their law proposals vet, but Boethius had called to ask questions. In March the report appeared and in May 1976. Boethius1 book was published. Boethius was upset that the commission graded abuse. She asked, “if a woman is assaulted and battered in a park by an unknown assailant”, should this be seen as the same crime as “when a woman lies on a sofa in the living room and has agreed to petting and then says no”?

In particular she raged against criminology professor Knut Sveri who held a liberal view of sexuality where it was presupposed that one must understand whole sequences of events to finetune the view of what occurred. Concerning “pick-up cases” he wrote: “In general it falls out well without major complications. In the cases that lead to abuse against the woman, the parties have somehow misunderstood each others intentions. The sexual rules of the game have not been followed (…) many of these women themselves appear to contribute to building up the sexual atmosphere that triggers the criminal act.”

Boethius and more and more of the women’s movement argued that the Commission relativized rape by taking into account how the woman acted in something called a “sexual game”. The male and only the male was to blame.


l July 1984. New laws: First rape redefinition

The new laws proposed by the Sexual Crimes Commission of 1977 come into effect. The rape crime was substantially extended. Acts that were already illegal were upgraded from “less aggravated rape or “coercive immorality” to full rape. The crime had so far only concerned vaginal intercourse between man and woman but now became gender neutral and extended to all “sexual intercourse that is comparable to vaginal intercourse.

A requisite was that the sexual intercourse be obtained by threat or coercion, but it was now extended through  inclusion of more kinds of threats. The relation between the parties or provocative behavior from the woman’s side should never be considered. Sex crimes now fell under public prosecution. So far the accuser herself would normally have to file for a prosecution, with the prosecutor being allowed to independently pursue cases only if it was warranted by public interest. Sexual crimes had to be filed within six months of the purported event. This rule was now abolished.


15 November 2007. Girls taught to say NO and report their lovers

A grand propaganda campaign is initiated by authorities in and around Stockholm. The background is the exploding figures for sex crimes. The goal of the campaign is to eradicate all sexual abuse. ( is organized by Operation Kvinnofrid (Operation Women’s Integrity), a body created by a network of eleven authorities and public organizations, whose steering committee consists of five women (and no men). The Work Group for Operation Women’s Integrity consists of six other women (and no men). The campaign targets 15-30 year olds. The women in the work group for have commissioned well-known cartoonists to create posters with scenes in life where the sexes meet. The solution to sex problems is to teach boys self-control, since girls in reality don’t want to have sex very often.

One poster asks “Been through ‘pleading sex’?”. It shows a girl and a boy, sitting in a bed, almost nude, at a party with beer-cans lying around them. He says: “But come on! We’ve fooled around! Do not be so boring! Her response: “NO! I don:t want to! He pleads: “Dont you like me anymore? Please, please … can:t you
be a little kind …”

One poster carries the headline: “Been through drunk sex?” In a sofa at a party or a club a young man and woman sit at a table,, cheering with beer. She thinks: “What a nice guy …” He thinks: “… is she drunk enough?” One poster has the headline: “Been through a no that didn:t stay a no?’ A fabulously cute young man stands with a beer in his hand, in a dance club against a background of lights. He looks very good-hearted, longing and romantic. He tilts his head in her direction and says with closed eyes: “But I want to.” She is a pillar of ice with crossed arms and wide-open and alert but dismissive eyes. Her response: “NO!”

In the main brochure of the campaign a media celebrity tells what okay sex means for him: “If she wishes to proceed fast I can go along, but I let her set the pace.” The campaign issued a 144 page booklet with questions and answers which gave a message that could not be misunderstood: Girls should always and only think of themselves. Just as the boys: They should only think of the girl and her emotions and wishes and never of themselves. Girls are encouraged to put on provocative clothing, drink, flirt, fool around, join boys from the pub, lie down in their bed, excite them – but at the last second say no. She must never question whether this is actually “okay sex” to act in such ways, since it is her legal right to do it.

If something did not feel good, girls are reassured that they must report their boyfriends, dates or lovers to the police. The campaigners stress that the legal definition of rape is wider than most people believe and that girls should indeed go to the police ten times as often as today. “If sex is achieved through begging and pleading (…) then it is rape”, says the campaign expert and psycho-therapist Monica Mardell.

Det sorgliga är att Swartz faktiskt gör samma misstag som de extremfeminister han kritiserar. Han förringar medgivandets betydelse, frivillighetens betydelse. Ett ja ska vara ett ja, men i hans värld är ett nej inte ett nej.

Att strunta i vad sexarbetarna anser, att dumförklara som ”offer” mot deras vilja, att strunta i deras medgivande är att trampa på dem. Det är att inte bry sig om vad DE vill. Men det är faktiskt lika mycket brist på respekt för individen att förlöjliga begreppet ”ett nej är alltid ett nej”. En kvinna och en man har rätt att säga nej, till och med i sängkammaren. Allt annat är att trampa på folks idén om medgivandet, om frivilligheten.

Vi behöver mer BDSM i Sverige!

Istället för denna fars där debattörer tävlar i att förlöjliga principen om medgivande och frivillighet behöver vi ett nytt tänkande i Sverige. Vi behöver sätta medgivandet och frivilligheten först. Var och en ska givetvis ha rätt att säga nej till sex när som helst han eller hon vill, men var och en ska givetvis ha samma rätt att säga ja, närhelst han eller hon vill.

Det är nästan absurt att den svenska debatten år 2012 ska försigå utan att man förstår betydelsen av ett ja och ett nej. Tänk att folk än 2012 ska säga att medgivande och frivillighet är oviktigt eller skrattretande.

De svenska debattörerna, från extremfeministerna som offerförklarar sexarbetar, till Per Ström och Oscar Swartz skulle behöva gå i skola hos BDSM-utövare.

BDSM-utövarna i Sverige har nämligen en mycket livlig och aktiv diskussion om gränser för sexualiteten. Frivillighet och medgivande är begrepp som står i centrum för deras sexuella utövande.

Det finns många i BDSM-communityn som är noga inför dejter. Man delar ofta checklistor med varandra. Där kan den undergivne och dominanten fylla i vad de gillar sexuellt. Vill de bli bundna, eller få pisk eller smisk då de har sex. kan de tänka sig ”rapeplay” eller trekanter. Och hur. (En sån checklista kan man hitta här.) Ofta diskuterar man mycket ingående och noga hur gränserna för medgivandet ser ut och det är ytterst den undergivne som bestämmer var gränserna ska gå. Dominanter och undergivna är mycket noga med att inte gränser överträdes.

Medgivande och frivillighet är A och O. begrepp som RACK och SSC diskuteras hela tiden i bdsm sammanhangen i Sverige, och alltid med tanken att det som vuxna medgivande människor vill är rätt och det som de inte vill är fel. Ett nej är alltid ett nej och ett ja är alltid ett ja.

Oscar borde lära sig mer av detta.

Oscar Swartz bok är problematisk och utgör inget alternativ till den extremfeminism han ogillar. Vill man försvara rätten att säga ja, att ett ja alltid är ett ja, så gör man det bäst genom att lika hårt försvara rätten att säga nej, att ett nej alltid är ett nej. Frivillighet och medgivande är viktiga saker, inte något man bara ska förringa hur som helst.

Läs mer i dessa artiklar om ”BDSM-domen och frivillighetsbegreppet”, ”Det där med frivillighet är inte alltid så lätt” och ”Kan demokrati existera utan samtycke, Carina Hägg”?

  • Jag tror du har läst fel någonstans. Det finns ingenstans ett ifrågasättande av att sexuellt tvång skulle vara ett brott. Nu tar inte boken eller jag så många egna ståndpunkter. Den beskriver resonemang och framhåller att man under den sexuella revolutionen tänkte sig sexualbrott enligt en betydligt mer fingradig skala, snarare än dikotomin ”godkänd sex vs. våldtäkt”, en riktning vi går mot nu. Sedan får var och en ta ställning till vad de tycker.

  • Det här var faktiskt något av det intressantaste jag har läst av det du har skrivit, på mycket länge. På denna punkt, gällande frivillighet, samtycke och rätten att säga NEJ när man vill, är vi 100 % överens. Och jag instämmer även helt i din tankegång kring att BDSM-rörelsen kan ge oerhört viktiga och lärorika insikter i den här debatten.

    På våra (mina och Jennies) kurser har vi introducerat ett kurspass, en övning som vi har piratkopierat från Felix Ruckert, en koreograf och BDSM-expert i Berlin, och vi kallar det ”Konsten att säga NEJ!”. Möjligen kommer vi att hålla denna workshop även i Pride House i sommar. Välkommen att delta då – du kommer att gilla den, tror jag!

  • Lennart

    Assangefallet har inget med rätten att säga ”nej” att göra. Av polisförhören framgår att samtycke fanns, och målsäganden har inte haft för avsikt att anmäla Assange. Det är staten Sverige som har valt att driva ärendet, trots avsaknad av våld, tvång eller hot, trots att samtycke fanns, och trots att målsäganden inte ansåg sig utsatt för något övergrepp.

    Att man har lyckats såpass bra beror bl.a. på moralpaniken som uppstår när ordet ”våldtäkt” nämns. Få människor är villiga att skrapa på ytan och se de egentliga händelserna som ligger bakom rubriceringen, och att försvara en förment våldtäktsman ger sällan några pluspoäng. Då är det är bekvämare att ansluta sig till drevet eller bara hålla tyst, precis som vår samlade journalistkår har gjort. Tur att det finns modiga människor som Oscar!

  • Linda

    Men Gud, den där Okejsex-kampanjen är ju helt sjuk. Stackars alla ungdomar som utsatts för den. Vad är syftet, att framställa oss tjejer som helt ointresserad av sex och som offer som inte klara av att ta hand om oss själva? Vill de att killarna ska lära sig att ta hand om inte bara sig själva, utan också om oss tjejer? Vilken hemsk kvinnosyn kampanjen förmedlar.

  • Jag förstår faktiskt inte vad du menar med att Oscar ”förringar medgivandets betydelse” – någon sådan åsikt framträder i vilket fall inte i något av de inklistrade styckena ur boken ovan, och inte i resten av boken heller. Jag tycker du argumenterar mot en åsikt som författaren aldrig uttryckt.

    Det han gör är väl snarare att redogöra för (eller kritisera, om man så vill) dagens officiella hållning att tjejer måste skyddas från sex och är så svaga att de måste anses våldtagna även när de gått med på sex för att pojkvännen ”tjajat” sig till det. (För att referera till stycket om ”pleading sex” ovan.) Samt aldrig är intresserade av sex på riktigt. Precis som Linda skriver. Ett slags absurd twist på hederskultur.

    Och så jämför han detta med 60-talets unga kvinnor som hade ett helt annat förhållande till sex och vars feminism gick ut på att de skulle ha rätt att ta för sig i sängen lika mycket som killarna.

    Någonstans vände det, och jag tycker Oscar beskriver väldigt övertygande att detta skedde med Boëthius 1976. Där byttes en typ av feminism ut mot en annan.

  • Har inte heller uppfattat det som att Oscar någonstans menar att ett nej inte är ett nej utan att han menar att det finns grader – att man inte ska likställa en överfallsvåldtäkt med exempelvis tjatsex. Det är en helt annan sak.

  • nnåns

    Jag kan inte heller se grunden för Jerlerups påstående att författaren (åtminstone utifrån exemplet ovan) tar ställning. Snarare nyansera och problematisera, och även kontrastera begreppen (anar feministen C.Paglia, right?). Kort sagt bredda bilden. Vilket jag antar också var lite av själva utgångspremissen med boken?

  • Micke

    ”Assangefallet har inget med rätten att säga ”nej” att göra. Av polisförhören framgår att samtycke fanns”

    Av polisförhören framgår snarare att samtycke fanns om att Internetjesus skulle använda kondom vilken han slet av sig varpå han sedan med våld tvingade fram en fortsättning på samlaget villket av dom troende försvaras med att man inte under en sexuell akt kan krävas på den kontroll som krävs för att kliva av.

    ”Jag tror du har läst fel någonstans. Det finns ingenstans ett ifrågasättande av att sexuellt tvång skulle vara ett brott”

    Det som hela tiden ifrågasatts är varför inte Internetjeus skulle få sätta ribban för VAD som är sexuellt tvång med enda motiv att han är just Internetjesus.

    Det räcker naturligtvis inte för icketroende.

  • Oscar går igenom en rad saker han anser positiva fram till 1976. Sen därefter har bara negativa saker skett i hans historieskrivning. Inga problem fanns innan 1976 och inget positivt efter 1976. I uppräkningen av det ”negativa” som skett efter 1976 finns införandet av begreppet sexuellt tvång och sexuellt utnyttjande som tydligen Oscar anser är något negativt.

    Om inte oscar anser det vara negativt så väljer han helt fel ord och rubriker. Dessutom nämner Oscar ju bara negativa saker som skett efter 1976.Allt det positiva som hänt t.ex. i HBT-frigörelsen existerar inte i Oscars värld. Efter 1976 räknar han bara upp negativa saker.

    En extremt svart och vit debattbok, utan nyanser, som dessutom råkar peka ut ”ett nej är ett nej” som något negativt.

  • I övrigt. Att ha sex med sovande definieras som våldtäkt säger du och en del andra. Tjatsex ENSAMT kan så vitt jag vet inte definieras som våltäkt. 6 kap första paragrafen.

    Däremot finns andra att komma åt grov tjatsex. Lagen om sexuellt ofredande.

    ”Den som, i annat fall än som avses förut i detta kapitel, sexuellt berör ett barn under femton år eller förmår barnet att företa eller medverka i någon handling med sexuell innebörd, döms för sexuellt ofredande till böter eller fängelse i högst två år.
    Detsamma gäller den som blottar sig för någon annan på ett sätt som är ägnat att väcka obehag eller annars genom ord eller handlande ofredar en person på ett sätt som är ägnat att kränka personens sexuella integritet.””

    Det finns massor av problem med hur lagarna används, och vad som hänt under de sista åren. Men lite mer nyanser hade varit önskvärt och en förståelse för nejets betydelse.

    Vidare: Om Assanges kådis. Jag anser det är fel att döma någon för sprucken kådis eftersom det i praktiken är omöjligt att döma kvinnor för att inte ha tagit P-piller. Jag anser dessutom att det finns MÅNGA problem med lagen. Att ha sex med sovande nån timme efter man haft sex ska inte kunna vara straffbart. Sånt ska rättas till. Men sånt gör man bäst genom att försvara principen att ett nej är ett nej.

  • Lennart

    Micke: Det är tydligt att du inte har läst – eller åtminstone inte förstått – polisförhören. Att med våld ”tvinga fram en fortsättning” på ett samlag faller inte ens i någon gråzon, det är en klockren våldtäkt. Men Assange är inte misstänkt för våldtäkt mot målsägande A. Varför? Jo, därför att händelsen du beskriver är fria fantasier och har aldrig inträffat, inte ens enligt kvinnans egen berättelse.

    Till alla som är intresserade rekommenderar jag en läsning av polisförhören.

  • Lennart

    ”Att ha sex med sovande nån timme efter man haft sex ska inte kunna vara straffbart. Sånt ska rättas till.”

    I fallet Assange handlar det inte ens om ”nån timme”. Snarare om ”några minuter”, vilket framgår av målsägandens egen berättelse. Målsäganden, som enligt egen utsago ”halvsov”, vaknade omgående, och gav då sitt samtycke till fortsatt sex.

    Det är denna incident som rubriceras som våldtäkt, och som fått Sverige att utfärda en European Arrest Warrant, en internationell efterlysning i form av en Interpol Red Notice (Gaddafi efterlystes med en ”Orange” notice), och investera åtskilliga miljoner och prestige i en internationellt uppmärksammad juridisk cirkus. I stället för att bara sätta sig på ett plan och förhöra Assange på plats, eller t.o.m. sköta det på samma sätt som målsägandeförhören, d.v.s. per telefon.

  • Bradley Manning

    Jag känner till att dom troende inte anser att det finns någon grund allas för anmälan.

    Uppenbarligen anser inte Internetjesus det själv.

  • Bradley Manning

    ”Jag anser det är fel att döma någon för sprucken kådis ”

    Om man fortsätter ett samlag mot någons vilja så är detta hur man än definierar det våld.

  • Torbjörn, sluta att lägg ord i min mun som jag absolut inte skrivit. År du rubbad?

    ”införandet av begreppet sexuellt tvång och sexuellt utnyttjande som tydligen Oscar anser är något negativt” va va va va?

    Det finns inga nya beteenden såvitt jag vet som har blivit kriminaliserade som var tillåtna förut, det handlar om omklassificeringar av brott uppåt i skalorna. Däremot fanns förslag om att se lindrigare på vissa saker i den utredning som kom 1976 och aldrig blev något av.

    Mellan 1965 och 1984 hette akterna ”våldtäkt”, ”våldförande”, ”frihetskränkande otukt”. 1976 hade man, i den notoriskt sexliberala utredningen, föreslagit att klassificera om saker och göra andra ändringar och kalla akterna för ”våldtäkt”, ”sexuellt tvång”, och ”sexuellt utnyttjande”. Det var detta förslag som inte gick igenom efter Boëthius kritik. I stället införde man 1984 beteckningarna ”grov våldtäkt”, ”våldtäkt”, ”sexuellt tvång” och ”sexuellt utnyttjande”. Stor skillnad va? Det finns inga nya brott som jag beklagar att de införs.

    och vaddå inget positivt efter 1976, det är ju DIN tolkning. Jag beskriver inte saker i de termerna. Däremot redogör jag på ett faktabaserat vis de olika ändringar av sexualbrotten genomgått i lagstiftningen 1984, 1998 och 2005 och de förslag som lagts för 2012. Av detta framgår att fler och fler saker halkar högst upp i trappan och blir våldtäkt.

    Det vore passande att bli korrekt kritiserad.

  • O J

    ”Bradley”, om du läser förhören, som finns lätt tillgängliga online, så ser du att ingen av kvinnorna hävdar att de sagt ”nej”, tvärtom. Hela samtyckesdiskussionen är irrelevant för Assange-fallet därför att alla samlag varit ömsesidigt samtyckta, och den som påstår annat kan inte läsa innantill.

    Samma kritik måste tyvärr riktas mot Jerlerups recension: Den fokuserar uteslutande på den besynnerliga halmgubben att Swartz skulle propagera för att sex fritt ska kunna initieras mot någons uttryckliga vilja. Så har det väl aldrig varit i något samhälle någonstans, med reservation för att jag inte har så bra koll på vad som försiggår i ett harem. Däremot ska förstås inte förförelse likställas med våldtäkt, vilket blir konsekvensen av ståndpunkten att ett ”nej” alltid är hugget i juridiskt orubblig sten.

  • Eric

    Oscars bok är mycket välbehövlig. Den visar tydligt att Sverige har västvärldens mest repressiva sexlagatiftning, och att landet verkligen är ett ”Feminismens Saudiarabien”.

    Många svenskar är så hemmablinda att de inte märker hur illa saker har blivit, och hur Sverige tappar anseende utomlands p.g.a. sin dogmatiska sexualmoralism och drakoniska och rättsosäkra lagar.

    Åtskilliga brott mot mänskliga rättigheter begås i feminismens namn, framförallt mot män. Media blundar, eller väljer att piska upp moralpanik och häxjakter. Politikerna är ryggradslösa populister.

%d bloggare gillar detta: