Senaste nytt

Recension av Fredrik Segerfeldts: ”Vad lär vi våra barn om världen” (Timbro)

Fredrik Segerfeldt har skrivit  en rapport för Timbro som är väl läsvärd: ”Vad lär vi våra barn om världen”. Om vad läromedlen förmedlar för bild av vår politisa närhistoria och om förhållanden i världen.

1999 gjordes en undersökning: ”Vad svenska gymnasielever vet om kommunismen”. I den berättas (Källa: sidan 32) att kunskapen om kommunismens terror var låg i svenska skolor. ”Medan 87,0% visade tydlig avsky för nazismen genom att sätta en etta på värderingsskalan 1-10. så var det endast 44.6% som gjorde detsamma för kommunismen. Således var eleverna i allmänhet mer positivt inställda till kommunismen än nazismen…”

Jag tänkte på den studien när jag läste Segerfeldts rapport. Jag undrar hur det står till med attityderna och kunskapen idag med tanke på hur de läromedel är som våra barn använder.

Samhällskunskap

Vad Segerfeldts har gjort är enkelt och bra. Han har tittat på läromedlen för högstadiet. Urvalet är snävt, men bra. han har valt att granska en bok, den viktigaste samhällskunskapsboken för gymnasiet.

han skriver:

I denna rapport granskar vi Natur & Kulturs lärobok i samhällsvetenskap för årskurs nio, Samhälle i dag, skriven av Karin Wergel, Kaj Hildingson, Lars Hildingson och Lennart Husén. Vi citerar stycken ur boken och kontrasterar detta med data, forskning och alternativa resonemang…

Sammanfattningsvis visar genomgången en tydlig ideologisk slagsida. Det handlar för det första om att författarna ignorerar den centrala dikotomin demokrati–diktatur och skönmålar förtryckarstater. För det andra förklarar de olika länders utvecklingsnivåer med teorier som forskningen på området har förkastat i decennier. På samma sätt ger de ett lands institutioner – den faktor som modern utvecklingsforskning lägger tyngst vikt vid – en undanskymd position.

Vidare beskriver författarna globaliseringen i övervägande negativa och problematiserande termer. De ignorerar också att den extrema fattigdomen mer än halverats sedan början av 1980-talet. Den globala vattenproblematiken ses enbart ur ett vänsterperspektiv och all den kritik som riktats mot Förenta Nationerna slätas över.

Det är ett enkelt grepp, och effektfullt. Eller, vad ska vi säga om läromedel i samhällskunskap där det står:

Sovjetunionen var världens första socialistiska stat. Den blev ett politiskt föredöme för miljoner människor jorden runt, inte minst i Sverige. Men till skillnad från USA var Sovjetunionen enbart ett politiskt föredöme, inte ett kulturellt. Mycket lite av den sovjetisk/ryska kulturen har fått fäste i Sverige.

Eller där det kinesiska ledarskapets blodiga kamp mot frihetsrevolutionärerna 1989 beskrivs så här:

Det kinesiska samhället var inte redo för demokrati och politisk frihet.

Man kan bara skaka på huvudet.

Samma vänsterperspektiv hittar Segerfeldt i beskrivningen av ekonomin och om FN. I samhällskunskapen finns det en slagsida åt ”vänster”.

Talande är att den ekonomiska utvecklingen i världen beskrivs som ensidigt negativ, medan i själva verket fattigdomen minskat i världen. Globaliseringen beskrivs som något negativt.

Problemet

Segerfeldt har givetvis helt rätt och det skulle vara välkommet om någon aktör kunde göra en större genomgång av läromedlen i sin helhet.

Så långt håller jag med. Sovjet och diktaturer ska inte beskrivas ”objektivt” och slagsidan åt vänster i läromedlen är givetvis helt förkastlig.

Men sen kommer ett litet problem. Bara för att man ogillar ensidiga vänsterperspektiv i läroböckerna betyder inte det att man bör slå över och göra tvärtom. När det gäller politiska förslag som inte är diktatoriska bör man faktiskt eftersträva en objektivitet: att låta eleverna se de olika argument som finns. Globaliseringen ska därför med andra ord varken beskrivas som enbart något negativt eller positivt.

Jag ska förklara. Vi läser:

På ett annat ställe uttrycks motviljan mot globalisering så här:

I vår tid ökar frihandeln mellan länder med slopade tullar. Då kan man förenklat säga att det finns två vägar att gå. Om handeln blir helt fri utan regler, finns det risk för att arbetare i fattiga länder utnyttjas genom dåliga löner och arbetsförhållanden. Men om det finns ett internationellt fackligt samarbete och bestämmelser om arbetarnas sociala villkor som står inskrivna i handelsavtalen, kan det leda till förbättringar av arbetarnas villkor. (sid 491)

En alternativ formulering skulle kunna se ut så här:

I vår tid ökar frihandeln mellan länder med minskade tullar. Då kan man förenklat säga att det finns två vägar att gå. Antingen bejakar man denna utveckling, som bidragit till den snabbaste minskningen av den globala fattigdomen i mänsklighetens historia. Eller så försöker man begränsa den med olika regleringar, så att fattigdomen inte kan minska lika fort.

Och…

Argumentet för globalisering återges kort, på fyra rader: ”En del tycker det är bra att hela världen knyts samman och anser att det ökar välståndet för alla.”

Det är inte ”en del” som ”anser” det, utan det är en mycket vedertagen uppfattning inom nationalekonomin.

Argumenten mot globalisering ges sedan en hel sida. Under rubriken ”Demokratin i fara” står det att ”[k]ritikerna menar att Sverige förlorar kontrollen över sin egen ekonomi”.

Jag ogillar vänsterperspektivet lika mycket som Fredrik Segerfeldt gör. Men alternativet är inte ett ensidigt perspektiv där man tar ställning FÖR den den regleringsfria ekonomin. Jag är liberal för att jag anser att liberalismen och marknadsekonomin är det BÄSTA alternativet, det är inte det ENDA alternativet.

Skolan ska inte förespråka en liberal marknadsekonomi och beskriva regleringar i ekonomin som ”fel” och ”skadliga”, det vore att begå samma misstag som författarna av rapporten begått. Skolan ska inte ta ställning mellan politiska alternativ.

Ett exempel… vad man än tycker om regleringar så är problemet inte att de inte fungerar. Under tiden från 1945 till 1975 hade vi i hela västvärlden regleringsekonomier, med valuta- och kreditegleringar och även i många fall tullar som skydd för ekonomin. Det fungerade bra. Vi byggde upp Europa efter kriget, vi satte en människa på månen och industrialiserade Japan och Sydkorea  och hade regleringsekonomi samtidigt.

Att jag inte är för regleringsekonomi beror inte på att jag tror att civilisationen skulle gå under om vi återinförde valuta- och kreditregleringar, regleringar och tullar. Jag är mot regleringsekonomi för att i min framtidsvision har vi en värld utan gränser, och för att jag är för maximal frihet för individen. Givetvis ska eleverna få veta lika mycket om båda alternativen.

Jag misstänker att de som skrivit läromedlen skulle rättfärdiga slagsidan åt vänster med att ”fakta och bevis” talar för att det är som de skriver. Lite sorgligt, men sant…

Segerfeldt har rätt i sak. Läromedlen idag är vänstervridna. Det behövs nya läromedel. Kanske sådana som varken är vänster eller högervridna utan låter eleverna bilda sig en egen uppfattning.

  • Micke

    Hur många svenska barn känner till att hela den tyska högern utplånade sig själv och uppgick i nazismen och på vilket sätt detta speglades hos högern i Sverige samt hur många kronor är företagarfacket redo att betala Segerfeldt (som på sin blogg sagt att han föraktar alla som inte röstar höger om sossarna) för att få in sanningen om detta i historieböckerna?

  • Micke

    Segerfeldt borde ägna tid åt att återupprätta sin blogg Enpartistaten och rikta dess innehåll mot högerns korporativistika maktutövning myndighetsmissbruk på samma sätt som när han hade i uppdrag att vara ”frihetlig” under sossarnas senaste period om man nu är intresserad av att framstå som liberal men det går väl inte att få pröjs för det upplägget av företagarfacket?

    En helsidesannons som beskriver Filippa Reinfeld som del i den organiserade brottsligheten på samma sätt som företagarfacket man beskrev Persons fru vore liberal konsekvens

%d bloggare gillar detta: