Senaste nytt

Midsommarafton, en mångkulturell svensk skapelse

Midsommar… Midsommaren kan ses som en helsvensk tradition och det är nog utan tvekan en högtid som firats i Sverige i många tusen år. Men faktum är att midsommaren inte är helsvensk och ”ursvensk” enbart, den har som allt annat vuxit fram ur mötet med andra kulturer och traditionen har förändrats mycket under åren.

Min favoritstång. Malmköpings traditionella, vackra stång.

Varför firar vi midsommar den 22:e juni i år, trots att sommarsolståndet inträffat den 21:e? Varför firas midsommaren fredagen innan helgen efter sommarsolståndet?

Den ursprungliga riten firades vid sommarsolståndet för att fira att solen stod högst på himlen. Denna högtid firades över hela Europa, och utanför Europa. Men kristendomen frikopplade firandet av solens dag från sommarsolståndet, samtidigt som viktiga delar av de gamla riterna behölls.

Kristendomen påverkades mycket av de gamla hedniska riterna. Till exempel la den tidiga kristendomen den dag i veckan då Gud skulle firas på Mithraskultens soldag (Söndag) istället för på lördagen, som Kristus själv hade firat enligt de gamla judiska sederna. Sen byggdes alla kyrkor med koret och altaret mot öster, mot den uppgående solen. Man utvecklade alltså kyrkan genom att inlemma och förändra det ”hedniska”.

Så gjorde man med sommarsolståndet. Sommarsolståndet var för hednisk för den kristna kyrkan så de uppfann en ny högtid nån dag från sommarsolståndet, denna högtid blev Johannes döparens dag, den 24:e juni, som länge var samma dag som vår midsommar…

(Mithraskulten är i sin tur  mycket påverkad av INDISK kultur, speciellt i den betydelse elden och solen och sommarsolståndet hade för mithrasanhängarna. Tex ansåg Mithrasanhängarna att elden skulle rena människorna från det onda. Användningen av eldar i symbolisk form i deras liturgi var för att liturgiskt återskapa det renande i eld som Mithras höll på med och som var människa var tvungen att gå igenom. Det är med andra ord inte någon slump att kyrkan tillät användande av eldar på just Johannes dag, solens stora dag.)

Midsommar

Johannes döparen föddes enligt Nya Testamentet sex månader innan Jesus och alltså var det lämpligt att fira honom den 24 juni. På flera språk kallas helgen för Johannesdagen eller Sankt Hans, men på svenska med flera språk kallas den alltjämt midsommar.

Överallt i världen firar man denna dagen med att tända eldar, eftersom Johannes döparen sa att Kristus skulle driva ut demoner med hjälp av eldar (Det är i praktiken bara i Sverige som man inte tänder midsommareldar.). I flera kulturer, tex, Ryssland, Bulgarien och Spanien tänder man även små eldar som man hoppar över då man dansar.

Blommor och grönska är förknippat med midsommaren i alla europeisa kulturer. På de flesta ställen i världen firas Johannes döparens dag med blommor. I Ryssland firas Ivan Kupala (Johannesdagen) genom att flickorna binder kransar av blommor som de har i håret och lägger ut i vattnet och låter flyta i en å eller en sjö. Johannesdagen förknippas med medicinska läkeväxter, vilka man samlar denna dag för att helgonet ska ge blommorna extra kraft. I Spanien, Bulgarien, Armenien (!) och Sverige lägger man ibland dessa blommor under kudden för att man ska få barn eller drömma om sin blivande make.

I Frankrike brände man katter denna dagen, en tradition som tack och lov försvunnit.

I England upphörde mycket av firandet med reformationen. Men här följer en beskrivning av firandet från 1400-talet av John Mirk:

…in worship of St John the Baptist, men stay up at night and make three kinds of fires: one is of clean bones and no wood and is called a ”bonnefyre”; another is of clean wood and no bones, and is called a wakefyre, because men stay awake by it all night; and the third is made of both bones and wood and is called, ”St. John’s fire” .

”Svensk” midsommar

Svensk midsommar firas på Johannesdöparens dag, inte vid sommarsolståndet. Detta enligt de traditioner som fastställes vid en serie kyrkomöten i nuvarande Turkiet, i Niceae. Hur den svenska riten såg ut innan kristendomen vet man inte. Troligen firades midsommaren då vid sommarsolståndet.

Själva majstången, denna ursvenska symbol, är ett resultat av ett möte mellan det kristna, det romerska och det ureuropeiska. Att MAJA var att klä saker i löv och blommor vid festliga tillfällen. Detta bruk fanns säkert i Sverige innan kristendomen.

Men var kommer stången från i majstången? Romarna pyntade STÄNGER i grönt i samband med vissa firanden, tex nyår. Detta pyntande fortsatte även efter Roms fal i vissa områden, tex Tyskland där det bevisats att man pyntade stänger med grönt runt midsommar. Man lär då även ha pyntat kristna kors i grönt för att fira uppståndelsen.

Mai Fossenius skriver i sin studie från 1951, ”Majgren, majträd, majstång : en etnologisk-kulturhistorisk studie”, att sedvänjan med majstängerna troligtvis importerades från Tyskland runt 1300-talet. Det finns historiska bevis på att sedvänjan importerades till England och Danmark från Tyskland vid denna tid.

Ironiska tungor säger att vi svenskar dansa runt en fallos. Det är inte helt fel att säga det, även om den stora högtiden för att fira fruktbarhet förr var den 30/4, då man firade vårens ankomst.

Argentinska tangorytmer och polska gästarbetare

Denna svensk-europeiska sed har sen kombinerats med en del annat.

Till exempel med argentinsk bordelltango ‘a la Evert Taube framfört på den arabiska uppfinningen gitarr. För givetvis är Evert Taubes visor idag en del av den svenska midsommaren. jag kan inte tänka mig midsommarafton utan Taube…

Men midsommaren förknippas även med polska och de andra folkdanserna.

Har du undrat varför polska heter polska?

Det är spännande att se hur stort inflytandet av polsk dans varit. Polskan har sitt urspung i Polen. Polskan har sitt ursprung i att man mer och mer började danska pardans istället för gruppdans i samband med  renässansen, en sed som lär ha sitt ursprung i Italien. Pardansen spreds sen över hela Europa och nådde till Polen.

När renässansen kom till Polen blev resultatet av kulturmötet det som nu kallas polskan. I och med att kung Johan III i slutet av 1500-talet gifte sig med en polsk prinsessa, och vi senare fick Sigismund, som polsk-svensk kung kom polacker att bosätta sig i Sverige och svenskar i Polen och dessa importerade polskan, dansen polskan, till Sverige. Vid denna tid fanns det både formella hovdanser och mer folkliga varianter av dessa. Både hovdanserna och de polska gästarbetarnas och invandrarnas folkliga dans utgör grunden för våra dagars polska.

En del vill även se ett tjeckiskt inflytande på polskan genom att ordet polska liknar det tjeckiska ordet för halv.

Hur skapas det ”svenska”?

Återigen har vi alltså ett fint exempel på hur kulturmöten skapar och utvecklar befintliga kulturer.

Detta det ”ursvenskaste” av allt ”ursvenskt” är ett resultat av mötet mellan det SAMEUROPEISKA (dvs traditionen med att fira sommarsolstånd och tända eldar och samla blommor och löva saker) med det kristna (dvs det romerska och traditionerna från Mellanöstern (MENA)) och Mithraskulten (dvs det Persiska kring nuvarande Iran).

Men det är ändå svenskt. För vi svenskar har genom århundradena format och omformat det vi fått genom kulturmöten och invandring och gjort något eget, något unikt och väldigt SVENSKT av det. Det handlar om respekten för det annorlunda och det egna, det främmande och det som alla delar...

För övrigt ska man fira midsommar i Malmköping om man vill ha en alldeles speciell upplevelse av detta mest svenska och månglulturella av allt svenskt som finns: midsommaren. Den vackra stången i Malmköping är nåt alla svenskar borde ha på listan över det man bara måste se innan man dör…

%d bloggare gillar detta: