Senaste nytt

Dialekthat & annat: om en ”rasism” utan namn…

”Undrar du också vem Dom Utvalda ska bränna nästa gång?” /Björn Afzelius

I helgen har jag funderat en del över vad jag själv utsatts för för fördomar. Främst då bemötandet jag fick som barn när jag pratade skånska i skolan. Efter mycket funderande inser jag att jag utsatts för något som jag inte vet har ett namn ens. Vad ska man kalla den rasism som består i att man hatar och förlöjligar folk av samma ”hudfärg”, samma ”ras” och ”nation” men som kommer från ett mindre accepterat område av landet?

Alla skåningar "är" lata, feta och pratar mycket. De "är" lite dumma men snälla, eller hur?

Trots att vi är många som upplevt denna form av ”rasism”, som fått höra öknamnen ”Lappjävel”, ”snåla smålänning”, ”skånejävel”, ”Kålle och Ada”, så tycks inte detta fenomen ha ett namn? Till och med lärarna har hetsat på skåningar med skånska r och norrlänningar med sin dialekt.

Dessutom tycks nästan inga rapporter och avhandlingar ha skrivits om detta om detta? Varför denna tystnad från vetenskapen?

Jag ska vara ärlig: jag vet inte ens hur vanligt det är nu?

Det verkar som om denna ”rasism” minskat i betydelse och omfattning. Stämmer det? vad anser ni? Hur var det när ni gick i skolan? Hur är det i skolorna och på arbetsplatserna idag? Och hur exakt har detta gått till?

Om man vill stoppa rasismen mot folk från andra länder, i samhället vore det ju jätteintressant att studera hur samhället lyckats minska den form av rasism som riktats mot t.ex. skåningar, om den nu minskat. Det kanske ger en fingervisning om vad vi bör göra politiskt mot all form av rasism.

Det främmande

Jag är intresserad avbemötanden och av den gråzon där rasism och främlingsfientlighet möts. Det är i denna gråzon jag placerar det mesta av den ”rasism” jag själv utsattes för som liten.

I Stockholm gällde detta. Dialekter var ”rastspråk” som barnen endast fritt fick prata på rasterna. Så var det långt in på 60-talet. I undervisningssalarna i Stockholm skulle man prata rikssvenska. Speciellt stockholms R.

Dialekter var förbjudna bland nyhetsuppläsare och hallåor och programledare på TV och bland lärare i skolorna i ”riksvenska” områden (ofta även i icke-riksvenska områden också). Nån gång på 70-talet eller 80-talet ändrades denna ”rasism”. SVT och SR ändradesin policy och tillät dialekter, och skolan införde regler MOT diskriminering pga dialekt.

Det fanns mycket som liknande fördomarna om folk med olika andra dialekter, eller folk från andra landskap.

* Hat och fördomar mot folk från ”felstadsdelar förekommer än idag. I Stockholm, t.ex, existerar fördomar mot folk från rikemansområden och från ”förorterna”. Det har alltid funnits. För 70 år sen var det äppelvikens ”rika” och Södermalms och Gamla Stans befolkning som man hade fördomar mot. Förortsfördomarna idsag har med andra ord inte helt sitt ursprung i rasism utan mer i socioekoniska förhällanden samt isolering att göra.

I min ungdom i Helsingborg var fördomarna mot folk från Bjuv och Mörarp ganska utbredda. I Norrköping kallas väl Finspång ännu för ”Äggskallebyn”… Jag antar att mobbningen minskat, men fördomar existerar ännu.

* Fram till 70-talet och 80-talet var mobbning av vänsterhänta inte ovanligt. I min skola såg jag det så sent som 1980 och 1981 då även lärare mobbade vänsterhänta. Detta tycks ha minskat under de senare åren.

* Rödhåriga kunde också drabbas av fördomar. Jag såg mycket sånt när jag var yngre.

* ”Glasögonormar” och folk som hörde dåligt mötte också mycket fördomar och hat. Dessa former av fördoma verkar också ha mildrats ganska mycket de senare åren men förekommer ännu mot barn med hörapparat.

* Klasshat. Klasshatet, ”rasismen” som drabbar folk av en klass, går åt båda hållen. I min barndoms Höganäs fanns en ”rasism” från Höganäsares sida mot folk i Viken ”Vikenråttorna” kallades de. Det var inte mycket social kontakt mellan det rikare Viken och bruksorten Höganäs. Hur det var för höganäsungdomar som kom till Viken vet jag inte men jag vet vikenungdomar som mobbades då de kom till Höganäs, som ”rikemansbarn”.

* För 80 år sen mobbades barn till ateister, i byar med mer religiositet och religiösa barn bland arbetarfamiljer. Fördomar mot religion och religiösa upplever jag ökar i samhället.

* Dessutom finns, givetvis, ”vanlig rasism”, mot folkgrupper, religioner och kulturer som inte anses vara ”svenska”. Könsdiskriminering och åldersdiskriminering också. Även hat mot sexuella minoriteter och folk som inte beter sig som alla andra sexuellt, såväl ”nymfomaner” som folk som avstår från sex, är vanligt förekommande.  Dessutom givetvis mot folk med funktionshinder, både synliga och osynliga.

Det kan ofta börja med att man möter något annorlunda och inte vet hur man ska hantera det mötet. Man ser något annorlunda, har fördomar om det annorlunda som är lite skrämmande, man blir lite rädd… Sen ser man något som gör att man verkar få bekräftelse för sin tes om det annorlunda och gradvis övergår rädsla till hat…

När övergår rädsla till hat?

Länktips

Inte mycket har skrivits om ”rasismen” mot folk från olika delar av Sverige, Egendomligt nog. Mycket har skrivits om mobbning och om rasism, men mycket lite om fördomar mellan ”svenskar”.

Här är en del blandade intressanta artiklar jag hittade på nätet.

Mobbad pga skånsk dialekt

Uppsalabors attityder mot skånska och norrländska dialekter (pdf)

Skyll dig själv mobboffer

Björn Afzelius om mobbningen pga dialekt som han utsattes för.

Skåningar blir mobbade

Listerländska och mobbning

Fult språk och språknormer (pdf)

Mobbning (Pdf)

Mobbning är ett helvete

Standardtalemål (pdf)

Ungdomar och dialekter (pdf)

Dialekt o skola (Pdf)

Skalman: Undertryckande av dialekt i skolan

Flashback: dialekt och mobbning

”Lappjävel” (diskrimineringen mot samer och norrlänningar löper in i varandra traditionellt sett)

Uppsalabon som blev lappjävel

Radovani Jasmina Bolfek 2000: Attityder till svenska dialekter

Lars Gunnar Andersson, Fult språk (1985)

Det kanske är när man stämplar det annorlunda som negativt. När man bemöter detta annorlunda som farligt. När man inte skulle vilja att ens barn umgås med, eller blir ihop med någon som är så här ”annorlunda”…

Detta kan drabba många. Även grupper som tidigare varit ”normgivande” kan tappa sin status som norm och bli annorlunda. För att ta ett exempel: i många kretsar behandlas religiösa idag med stora fördomar och ibland med stort hat. Det anses ganska rumsrent att generalisera negativt om religiösa, dumförklara dem på grund av sin religion, sprida negativa stereotyper och sådant. Mobbning av religiösa i skolorna nu är nog lika vanligt som mobbning av barn till ateister var på 50-talet och 60-talet.

Nyanser

Man brukar ofta använda maktanalyser för att studera fördomar och rasism. De som har mest makt kontra de med mindre makt. Över- och underläge.

Men det känns ibland som om detta förenklade synsätt skapar en hel del problem.

Dels för att ett sådant synsätt osynliggör de nyanser i hat och fördomar som finns inom grupper. Inom gruppen ”vit manlig medelklass barn” finns t.ex. de skillnader jag pratar om som leder till ”rasismen” mot folk från fel landsände av Sverige, eller fel del av en stad…

Dessutom osynliggör sådana maktanalyser de förändringar som sker i grupper. Det är oftast de religiösa som beskrivs som en inskränkt hatande och fördomsfull grupp i Sverige. Ja, så var det. religionen bidrog till hatet. Men nu har det vänt och nu är religiösa troligen utsatta lika mycket hat och fördomar som det religiösa individer sprider mot andra i samhället.

Dessutom kan, som sagt, även ”rika” i ”överläge” drabbas av fördomar och hat. Som jag nämnde med ”vikenråttorna”. Lidingöbarn som besöker förorter kan uppleva samma sak idag i Stockholm.

Maktförhålladen är något som jag anser är underordnat i analyser av hur hat och fördomar sprids, eftersom även de i ”underläge” kan sprida hat och fördomar.

Viktigare anser jag att människans förkärlek till den invanda är, och människans inneboende rädsla för det man inte är van vid.

Det är inte alla förunnat att möta det annorlunda med spänd förväntan och glädje, istället möts det annorlunda med rädsla, som om det vore ett hot. Denna rädsla för det annorlunda, det främmande, är nog ett gammalt kulturellt fenomen som hänger med sen tiden stammen, familjen och gruppen var det viktiga. De egna, i ”flocken”/gruppen var viktigare än ”de andra”… De ”andra” var ett hot mot ”de egna”…

För att citera en studie om mobbning jag läste:

Lorenz hävdar att människors sociala samspel till stor del består av kulturellt ritualiserade beteendemönster. Att uppföra sig socialt acceptabelt och att vara hövlig och artig har till uppgift att hämma aggres-sioner och skapa personliga band, menar Lorenz. Om en individ i alltför hög grad avviker från de sociala reglerna, väcks aggression hos gruppens övriga medlemmar och följden blir: »Den avvikande diskrimineras av gruppen, och i primitiva fall, t ex i skolklasser och soldatgrupper, blir han ›mobbad› på det grymmaste sätt.» (Lorentz 1967 s 69)

En individ inom arten kan alltså mobbas när han inte följer gruppens sociala regler eller ritualer. Detta beteende kan också iakttas i andra fall: »Den rent in-stinktiva reaktionen på en fysiskt avvikande individ, exempelvis när en skol-klass retar en fet pojke, är helt och hållet beteendemässigt överensstämmande med diskrimineringen av en person som avviker ifråga om de kulturella normerna – exempelvis ett skolbarn som talar en annan dialekt.» (Lorenz 1967 s 98).

Men åter till frågan. Hur står det till idag med hatet mellan olika landsändar av Sverige och mellan olika stadsdelar? Och har det bedrivits nån forskning kring ämnet? Mobbning av vuxna och barn pga dialekt och ursprung i landskap står omnämnt nästan överallt i litteraturen som ett faktum ändå tycks forskning saknas!?

Och… Viktigast av allt. Vilka mekanismer ligger bakom att mobbning av vänsterhänta och folk med andra dialekter minskar? Är det måhända den ökande kontakten människor emellan? Det man möter i sin vardag är inte längre så skrämmande… Vilken roll spelade TV som på 70-talet började tillåta folk att prata dialekt i rutan. Vilken roll spelade skolan som på 70-talet slutade försöka få folk att sluta prata dialekt (liksom de slutade tvinga vänsterhänta att skriva med vänstern?) Nån gång på 70-talet eller 80-talet förbjöd skolan diskriminering pga dialekt och användning av vänsterhanden. Men när?

När skönheten kom till byn då var klokheten där,
då hade de bara törne och galla.
Då sköto de efter henne med tusen gevär,
ty de voro ju så förklokade alla.
Då nändes de varken dans eller glädje och sång,
eller något som kunde vådeligt låta.
När skönheten kom till byn, om hon kom någon gång,
då ville de varken le eller gråta.

Ack, klokheten är en gubbe så framsynt och klok,
att rosor och akveleja förfrysa.
När byfolket hade lärt sej hans ABC-bok,
då upphörde deras ögon att lysa.
Hårt tyngde de sina spadar i åker och mull,
men fliten kom bara fliten till fromma.
De räknade sina kärvar för räkningens skull,
och hatade för ett skratt och en blomma.

En gång skall det vara sommar ha visorna tänkt,
en dag skall det tornas rymd över landen.
Rätt mycket skall varda krossat som vida har blänkt,
men männskorna skola lyftas i anden.
Nu sitter de där och spindlar så smått och så grått,
och kritar för sina lador och hyllor.
En dag skall det varda sommar, har visorna spått,
men visorna äro klena sibyllor.

/Nils Ferlin

PS

Ett mail från Sveriges Radio

Hej! Det var i mitten av 70-talet som svenska dialekter blev tillåta i Sverige Radios nyhetssändningar. Den första med dialekt som fick läsa nyheter i Sveriges Radio var en skåning som heter Rolf Hansson (jobbar inte längre i SR). Går man riktigt långt tillbaka i tiden så fick bara män läsa upp nyheter i radio (!). När den första kvinnan läste nyheter så orsakade det en proteststorm – av män. Men det var åtminstone 60-70 år sedan.

 

  • Göran Lundbom

    Men är inte Torbjörn Jerlerup lite väl mycket fixerad vid detta med ”hat” av alla de sorter?
    Men nu verkar han kanske äntligen kommit till botten av sin ”hatlåda”, med detta inlägg som mest slår in öppna dörrar.

    • mupp

      Man fattar inte förrän man upplever en utsatt minoritetssituation. Att bli utpekad av en majoritet pga. dialekt, kläder, familj känns kanske främmande för en del. ”Hat” är förvisso ett starkt ord, men okej: mobbning. Och vad är mobbning? Är det kanske den oförståendes hat?

  • Reclaim

    Men gud vad löjligt. Saknar ord.

  • Du frågar:
    >>> Och… Viktigast av allt. Vilka mekanismer ligger bakom att mobbning av vänsterhänta och folk med andra dialekter minskar? Är det måhända den ökande kontakten människor emellan? Det man möter i sin vardag är inte längre så skrämmande… <<<<

    Jag har en ganska dystopisk syn på människan. Tyck vad du vill om det, men vi formas av vår verklighet. Kanske är jag en stackars liten människa som aldrig fått kärlek, kanske är jag bara ond av naturen som inte ser människasn förmenta inbyggda godhet. Jag anser att alla människor är lika "onda" och "goda" eller vad nu man vill kalla det. Det finns ingen större skillnad mellan "rasisten" eller "antirasisten" Den "vita" eller "negern". Vi är alla människor. Problemet är den mänskliga "gemenskapen" Den är fantastisk likväl som den är det ond. Problemet är att människor anser att just deras "gemenskap" är den rätta som alla ska rätta sig efter för att inte stötas ut ur gruppen.

    "Hatet" som finns mellan människor beror på människans behov av att tillhöra en grupp som denne kan identifiera sig med, finna trygghet i. Grupperingar finns i olika nivåer. Det finns de grupperingar (gemenskaper) som tycker att dialekter är "dom" i "vi och dom" det finns, eller fanns rättare sagt, de som anser att finnar (vilket jag har erfarenhet av) är "dom". Men "syndabocken" eller vad man vill kalla det, skiftar med tiden. Idag är det bland en del ok att se vissa invandrare som det, hos en del är det "rasisterna" De mest synliga är de som man kallar "fascister" och "nazister" men i grund och botten skiljer de sig inte från de som "värnar hela mänskligheten" men de är alla människor som "hittat sin plats" och kämpar för den.

  • Pingback: Konsekvent antirasism och konsekvent rättighetskamp « Sverige är inte världens navel!()

  • Pingback: “Underläge” rättfärdigar ALDRIG hat, rasism eller förtryck « Sverige är inte världens navel!()

  • Alexander

    Jag tycker alltid att folk klankar ner på skånskan, men jag har aldrig riktigt fattat varför, så jä*la brett talar vi inte. Det är sjukt hur folk kan ha sånt hat mot skåningar, det är bara att gå in på youtube på en match mellan Malmö FF och djurgården så står där en massa hat kommentarer om hur skåne ska skickas tillbaks till danmark. Sådant håller småbarn på med!

  • Martin Princeword

    Eftersom jag gör videos på Youtube så får jag ständigt detta nedklankande och nedvärderande i kommentarer för att jag pratar Skånska. Denna fullständigt ignoranta inställning till hur språk fungerar och flyter in med andra språk för att en region ska fungera och som får sitt utlopp på detta sätt är absolut en variant av rasism. Det kan vara en oförmåga att förstå som skapar frustration, eller att man vill känna sig bättre som person om man kan definiera andra som sämre. Mobbing med andra ord, men här systematiskt mot en grupp. Suck.

  • Det är främlingsfientlighet det också. En misstänksamhet (rädsla?) mot det som avviker från ens egna bild av hur saker ”ska vara” ens egna normalitet. Jag påstår att ”rasism” och ”främlingsfientlighet” är mer ett ”state of mind” än så som de beskrivs idag. Främlingsfientlighet är lika naturligt hos dem som har fått epitietet ”rasist” som hos dem som kallar sig ”antirasister” det är bara objektet för deras rädsla som skiljer, i övrigt ser de likadant på deras respektive rädslobjekt.

    Båda anser att deras ”hatobjekt” är ok att stigmatisera och stöta ut från ”vi och dom” och använder i varierande grad samma metoder för just detta. Jag kallar denna sortens antirasister för ”kontrarasister”. Ett ord som jag uppfunnit (tror jag iaf) för att beskriva så enkelt som möjligt om hur lika rasister och antirasister är i sin fientlighet mot det avvikande.

    Med det sagt så anser jag att ”främlingsfientlighet” är någonting naturligt hos djuret människan. Det ligger nedärvt i vårt sociala ”DNA” Först när samhället kommer till insikten att en del människor, vare sig de kallas ”rasister” eller kallar sig själva ”antirasister” inte är bättre än andra så kommer det att bli mindre konflikter. Erkänna sitt eget hat helt enkelt istället för att projicera det på objektet. Så jag är inte särskilt förvånad att tillståndet är som det är.

  • Pingback: Bland ”finnjävlar”, ”skånejävlar” och ”småkukade norrlänningar”! | Sverige är inte världens navel!()

  • Pingback: Dialekthat, en “rasism” utan namn | Motargument.se()

  • Pingback: Dialekthat, en "rasism" utan namn | Motargument()

  • Pingback: När identitetspolitik är rasism och hat | Sverige är inte världens navel!()

  • Pingback: ”Rasism” utan namn: om ”skånejävlar och ”finnjävlar” och vänsterhänta. | Sverige är inte världens navel!()

%d bloggare gillar detta: