Senaste nytt

”Vi kan inte vänta”…

kampen för  funktionshindrades rättigheter möts med tystnad. Denna tystnad skulle få andra grupper kunna bemötas med i dagens Sverige.  I flera dagar har demonstranter vid riksdagen belyst de funktionshindrades situation i kampanjen ”Utan Assistans Stannar Livet” utan att media med ett enda ord bemödat sig om att skriva om, eller rapportera om, deras situation. Men det är klart. Carolas val av hårfärg för sitt barn är ju myyycket viktigare.

Öppet diskuteras det att återinföra det gamla institutionsboendet, ersätta personlig assistans med sk boendeservice och institutioner. Det pratas öppet om att förvägra de som behöver dubbelbemanning denna rätt till hjälp, och denna frihet, trots att denna reform skulle bli dyrare (!) för samhället. Dessutom pratas det öppet om att funktionshindrade ska förlora sin frihet att bestämma över sin egen dagsplanering i och med att försäkringskassorna tidplanerar mer och mer.

Det är lika upprörande som om man skulle diskuterat att homosexuella bara få bajsa en gång om dagen, klockan 10.00 på morgonen. Eller om man skulle tvinga judar att flytta in på en institution med standardiserade enrummare för var och en. Eller om afrikaner skulle få utegångsförbud efter åtta på kvällen (nigerianer efter sju).

”Ni får vänta”, samhället har inte råd, säger man.

”Vi kan inte vänta längre”, säger fler och fler i funktionshindrade över hela Sverige. ”Vi kan inte vänta”, sa Martin Luther King på 60-talet. ”Vi kan inte vänta” sa RFSU och HBT-rörelsen på 70-talet. Striden för allas rätt kan inte skjutas upp. Mänskliga rättigheter är inget man ber folk vänta med att få, det är något som ska vara självklart att alla ska ha möjligheter att nyttja.

Här är en serie bilder från demonstrationerna på Mynttorget. Här är kampanjens webbsida.

/Åsa Puide och Torbjörn Jerlerup

  

%d bloggare gillar detta: