Senaste nytt

Dop är inte misshandel

Det är prinsessdop idag. Som väntat fylls därför tidningar och sociala medier med kommentarer om kungahus och religion. Helt ok, anser jag, som är republikan och ganska skeptisk till många religiösa påfund. Men för tillfället översvämmas mitt flöde i sociala medier av kommentarer som jämställer dop med misshandel, och det får liberalen i mig att resa ragg.

Misshandel? Ja, det anser många...

Är dop misshandel? Är religion så skadligt att man bör tvinga föräldrar att hålla barn borta från religiös verksamhet? Ska man tvinga barnen att hålla sig borta från det?

Visst, i ett liberalt samhälle ska var och en ha rätten att säga att dop är misshandel, och till och med uppfostra sina barn att tro att religion är skadligt. Men om man börjar förespråka lagar som förbjuder religiös verksamhet för barn, så är det lika skadligt som om man skulle stifta lagar som förbjuder föräldrar att vara negativa till religion; som påbjuder föräldrar att vänja sina barn vid religiositet.

Vad blir steget efter det? Vad är religion för övrigt? Är miljövänner religiösa? Antroposofer? Mammor som håller på med tarot? Pappor som anser att flickor ska gå klädda i rosa och pojkar i blått? Ska regnbågsfamiljer med queertänkande också förbjudas? Och är inte steget lite väl kort till att också inskränka politiska rättigheter för föräldrar. Ska barn få gå med på demonstrationer första maj, t.ex?

Ska familjens rättigheter begränsas ännu mer?

Ja det finns problem med extremism och sekter. Det löser samhället bäst genom att ställa vissa krav på utbildningen, att den ska vara icke diskriminerande (mot kön, läggning, ras, etnicitet, etc) och att den inte sa få bedrivas isolerat från samhället, den ska innehålla inslag av utbildning där eleven möter folk från andra än sin egen grupp. Det är inga orimliga krav och kan genomföras vare sig utbildningen är av typen privatskola i Lundsberg, kommunal skola, privat religiös skola eller hemundervisning.

Dessutom innehåller lagen idag en 12 års gräns: att efter man är 13 har barnet frihet till, eller från, en religion, som är värd att hålla fast vid.

Sorgligast är det att se liberaler som anser att dop är samma som misshandel. Det är såna uttalanden som gör att många religiösa anser att liberaler är de mest intoleranta förbudsivrare som finns.

Barns rätt till kroppslig autonomi är extremt viktigt, men det finns en ”själslig” autonomi också. Det är: individens rätt till traditioner, kultur och religion, till en viss gräns, givetvis.

De exempel som finns från historien av att försöka ”befria” barn från religion är inte så upplyftande eller trevliga. Av naturliga skäl. Man bröt mot familjens rättigheter och kränktes familjers, och barns, religiösa autonomi.

Din rätt att uppfostra dina barn till religionsskeptiker är lika viktig som din grannfamiljs rätt att uppfostra sina barn i kristen anda.

Aga är misshandel. Könsdiskriminering är misshandel. Att dskriminera på grund av läggning är misshandel. Dop är en religiös och kulturell sedvana och ingen misshandel. Vilket för övrigt inte heller bön, kippa, hijab eller korset är heller!

PS

Det som kan diskuteras är om barn ska ha rätt att registreras som samfundsmedlemmar. Men att inskränka det har sina konsekvenser. Ska barn ha rätt att vara medlemmar i idrottsklubbar eller friluftsfrämjandet också, eller inte?

  • Roger

    Att vår lilla sessa tvingas bli ”islamofob”, det är med helt ok tycker du?
    http://blogghelvetet.be/var-nya-prinsessa-tvingas-till-att-bli-islamofob/

  • Det finns givetvis fördelar och nackdelar med religionsfriheten, och när religion utövas så att en icke myndig person är en del (eller till och med huvudpersonen) i ritualen, kan inte både barnets och den vuxnes frihet respekteras. Men det gäller att inse att allt inte är så svart eller vitt. Du verkar ha uppfattat problemet med att inte den vuxnes rätt respekteras, men du skriver väldigt lite barnperspektivet. De allra flesta barnen bryr sig inte att de vidskepelser som de ärver från föräldrarna är falska föreställningar. Och av de som faktiskt bryr sig, går det alldeles utmärkt för barnet att bryta sig loss i lite mer vuxen ålder. Man känner sig bedragen, och det är en jobbig process, men vem har sagt att livet ska vara enkelt? Och som du själv säger, att inför sitt barn behandla övernaturliga anspråk som om de vore sanningar, är den vuxnes rätt. Men så finns även barn som faktiskt mår dåligt av att slitas mellan föräldrarnas krav på övernaturlig tro och den egna insikten om hur världen egentligen är beskaffad. Fenomenet kallas för kognitiv dissonans, och kan vara nog så obehagligt för tonåringar. En lösning kan vara att resonera som så att alla har rätt till sina egna åsikter, men inte till sina egna fakta. För allt vi vet, finns inga gudar, och vuxnas religion passar vuxna bättre än barn.

  • Skönt ställningstagande. Däremot lämnar mig Hr Hesselroths lösningsförslag förvirrad och frågande, vad menar människan?

  • Leo Sandberg

    ”Din rätt att uppfostra dina barn till religionsskeptiker är lika viktig som din grannfamiljs rätt att uppfostra sina barn i kristen anda.”

    Jag ser detta som problematiskt för en liberal grundsyn. Du anser att vissa människor har rätten att fostra andra människor till ett bestämt sätt att tänka, detta kan vara religiöst eller icke-religiöst. Som liberal skulle jag vilja hävda att bakom min illusoriska rättighet till mina barns uppfostran ligger en mycket mer väsentlig skyldighet, skyldigheten att fostra självständigt tänkande individer. Att hävda föräldrarätten till överföring av fasta tankesystem vare sig du kallar dem religiösa eller politiska rimmar illa med en människosyn där individen anses ha rätten att skapa sin egen tillvaro efter egna val.

    Att dopet skulle vara misshandel (i ordets bokstavliga betydelse) är givetvis inget annat än retoriskt snömos, men det kan vara en tydlig markering från föräldrar avseende barnets framtida möjligheter att reflektera över ideologiska ställningstaganden.

  • Om Harris har rätt i att det finns bättre och sämre val, och om en korrekt uppfattning om verklighetens beskaffenhet skulle vara bättre, så framstår just den meningen som ännu mera tveksam.

%d bloggare gillar detta: