Senaste nytt

Bemöta invandrare som grupp eller individer?

Idag släpptes Tankesmedjan Liberalernas nya rapport. ”En privatare Integration” vid ett seminarium på riksdagshuset. På Seminariet deltog statssekreterare Jasenko Selimovic, riksdagsman Fredrik Federley, samt tankesmedjans två skribenter Jan Rejdnell och Per Petterson.

Rapportens tanke är att det behövs nya lösningar och visioner för hur vi hanterar immigrationen i Sverige. Grundidén är att ersätta dagens gruppinriktade system, där man behandlar invandrarna som en grupp vid flyktingmottagandet och vid integrationen, och ersätta det med ett mer individorienterat system.

En sådan enkel sak man kan göra är, menar tankesmedjan, att införa en speciell ”integrationspeng” som ska gå till varje nyanländ och som följer denna vart än personen flyttar. Detta ska också möjliggöra ökad valfrihet för den nyanlände, att denne ska kunna välja utförare i tex Svenska för Invandrare.

Vi föreslår att ersättningen görs om till ett rent pengasystem. Då ökar valfriheten för den nyanlände. Pengen följer då med den nyanlände och sitter inte, som idag, fast hos kommun eller andra geografiskt bundna aktörer. Istället för att kommunen får generella stöd för bosättning, SFI etc så kommer pengasystemet göra att kommuner och andra aktörer endast får betalt för tjänster de faktiskt levererar…

Dessutom behövs ett helhetsgrepp för att överblicka situationen bättre, menar tankesmedjan. Bostadsbristen och svårigheterna för nyanlända att komma in i arbetslivet, nämns som de kanske största utmaningarna att hugga tag i.

Arbetslösheten är stor  för personer med utländsk bakgrund – ca 15 % mot ca 5,5 % för infödda svenskar. Det är ohållbart, menar tankesmedjan, som föreslår en serie åtgärder för att lösa detta, t.ex. genom att skapa en arbetsmarknad för ”låglönejobb” genom att sänka ingångslönen. Dessutom ett förbättrat sätt att ta till vara på nyanländas erfarenheter och kunskaper i arbetsförmedlingarna.

Idag är det svårt att som nyanländ med begränsad utbildning och yrkeserfarenhet att ta sig in på den svenska arbetsmarknaden. Genom att det svenska samhället i praktiken beslutat att det inte ska finnas låglönejobb är det svårt för okvalificerad eller oerfaren arbetskraft att ta sig in på arbetsmarknaden.

Den som saknar kunskaper i det svenska språket ratas ofta av arbetsgivarna, även om korrekt grammatik inte är relevant för yrket. För att lösa problemen måste ingångslönerna för okvalificerad arbetskraft sänkas. Det måste skapas en arbetsmarknad även för dem som inte har utbildning och arbetslivserfarenhet…

Idag är det många av de lite driftigare nyanlända som startar egna företag, främst inom tjänstesektorn och restaurangnäringen. En av fördelarna är att du som egenföretagare inte behöver ta hänsyn till kollektivavtal i lönesättningen till dig själv och familjemedlemmar. Med andra ord går det att skaffa sig arbetslivserfarenhet och egen försörjning till en
lägre timlön än arbetslivet normalt sett tillåter i Sverige.

Det största hindret i sammanhanget är regelkrångel och byråkrati. Den som vill starta företag i Sverige måste ansöka om F-skattsedel och i den bland annat ange hur många kunder företaget kommer att ha. Detta avskräcker och hindrar många från att bli entreprenörer.

I exempelvis Kanada är förhållningssättet till företag annorlunda. Där finns det ingen speciell skattsedel att ansöka om som egenföretagare, utan din enskilda firma existerar från den stund du har din första kund. Inkomster upp till ungefär 200 000 kronor om året är också befriade från moms. Med ett liknande tankesätt i Sverige skulle antalet småföretag kunna växa rejält och fler nyanlända skulle på ett enkelt sätt kunna bli entreprenörer och därmed sätta sina egna ramar för försörjningen. I Kanada ser vi exempelvis att bland de nyanlända som kommit med båt har en av fem startat ett eget företag inom tio år.

Bostadslösheten måste lösas också, utan att äventyra alla nyanländas rätt att bosätta sig var de vill. Bostadsbristen gör att kommuner redan idag tvekar inför att ta emot invandare.

Bostäder kommer framför allt att behövas i storstadsområdena, då det är där majoriteten av jobben finns. Då det är ett uttalat mål att etableringsinsatser och integration ska leda till självförsörjning är det en naturlig följd att bosättning måste ske i de regioner där det finns arbeten. Då nyanlända ofta har dålig ekonomi är det billiga och effektiva bostäder som måste byggas. Prognoserna tyder på att bostadssituationen för nyanlända kommer att bli akut någon gång i början av 2013 och innan dess måste alltså fler billiga bostäder ha börjat färdigställas i storstadsområdena.

Rapporten, som kan läsas här, innehåller givetvis mycket mer. Jag kan bara välkomna ett nytt tänkande i integrationspolitiken bort från grupptänk mot individtänk. Mycket lovande!

%d bloggare gillar detta: