När humanister och kristna kivas om påvens skägg…

Frihetssmedjan öppnar upp för debatt om ”religion och humanism i ett liberalt samhälle”. Först ut är Torbjörn Jerlerup som följt debatten om religion och ateism mellan Helle Klein och Christer Sturmark och är kritisk mot båda parter: ”båda parter begår exakt samma tankefel”, anser han.

Det pågår en debatt, eller snarare ett krig, mellan Föreningen Humanisterna och den kristna tankesmedjan Seglora Smedja. Det senaste i detta krig är att Humanisterna, och dess ordförande Christer Sturmark, anmält smedjans Helle Klein till domkapitlet för att hon jämfört Humanisterna med Sverigedemokraterna och driver ”kampanj mot andra livsåskådningar än den egna kristna”. Som utomstående kan man bara klia sig i huvudet och undra vem man ska anmäla Sturmark för. Sturmark säger ju bara att Klein gör exakt det som Sturmark själv gör gång på gång.

Vad är rätt, vad är fel? I ett sekulärt samhälle ska inte någon religion styra staten, men rätten till att kunna ha en egen tro är lika viktig som rätten till åsikter.

Jag är en sekulariserad gudstroende med kristen grund som är starkt kritisk mot mycket av den organiserade religionen. Som troende älskar jag därför att läsa ateistisk litteratur. Skeptiker som Thomas Paine, Shelley, Ingemar Hedenius och Richard Dawkins tillhör mina litterära ”husgudar”.

Man kan lite förenklat säga att jag har både humanismen och tron som grund.  Just därför, att jag står med en fot i Humanismen och en i tron, gör att jag har svårt för de i båda läger som generaliserar över ”de religiösa” och ”religionen” och ”ateisterna” och ”Föreningen Humanisterna”.

Religionen och humanismen borde kunna stå på egna ben, utan att med svepande drag generalisera om motståndarna.

Sturmark reagerar

För att återgå till Humanisternas anmälan av Helle Klein. Vad är det Humanisterna reagerat på, som gör att man nu valt att anmäla Helle Klein?

I Humanisternas anmälan (pdf) kan man läsa:

Den 3 mars 2012 publicerar ansvariga utgivaren Helle Klein en artikel av teologie studerande Petter Zachrisson, som generaliserat angriper alla som har en sekulärhumanistisk livsåskådning och ideologi:

”Två krafter framträder idag som speglar en nygammal totalitär ideologi, Sverigedemokraterna som vill återinföra statskyrkan och nyateismen som ser allt vad religion är som en styggelse. Det paradoxala i denna nygamla xenofobiska ideologi är att motsatserna religion – rationalitet blir till varandras likar som totalitära ideologier.

(…)

Detta är kränkande mot en stor grupp människor som har en sekulärhumanistisk livsåskådning. Ett sådant fördomsfullt och svepande förenklat omdöme om en annan livsåskådning eller religion skulle ingen acceptera.

Texten avslutas med en tankegång som kopplar samman Humanisternas ordförande med 1900-talets värsta förbrytelser:

”Man kan tycka att det är en metadebatt när personer som [annan namngiven person, vår anm.] och Christer Sturmark äter upp så mycket mediautrymme, men minnet av hur totalitära ideologier växte fram under 1900-talet som ledde fram till folkmord och förtryck får aldrig glömmas bort.”

Ja, det är onekligen svepande negativa generaliseringar om ateisterna och humanismen som de flesta humanister säkert reagerar negativt på.

Negativa generaliseringar mot grupper och ideologier har alltid den bieffekten att den får medlemmarna av gruppen och ideologin att känna sig utpekade. Sturmark känner sig utpekad som totalitär och det gör han rätt i att protestera mot.

Helle Klein och Peter Zachrisson förtjänar kritik för denna grova negativa generalisering om ateister.

Men, hej Christer Sturmark! Någon kastar sten i glashus. Jag hör hur det klirrar och krasar överallt.

Sturmark generaliserar

Det lustiga och tragikkomiska är att Christer Sturmark beskriver religion på ett likande sätt som Zachrisson, hela tiden.  Sturmark generaliserar gång på gång negativt om religioner, beskriver religioner som en ”fara” och kopplar samman religioner med folkmord, våld och grymheter.

Varför är det som är ok att göra mot religioner, inte ok då det riktas mot humanisterna, kan man fråga?

Några exempel som visar ganska bra hur Sturmark brukar skriva. Först DN:

Rosenberg tycks också anse att religioners inflytande över människors liv är ett för litet problem för att uppmärksammas i en me­diekampanj. Det är ett skrämmande snävt perspektiv. Säg till kvinnor och homosexuella i Iran att religionen inte är ett problem. Säg det till kvinnor i katolska länder som El Salvador, Brasilien och Nicaragua. Säg det till barnen i somliga religiösa friskolor, som undervisas i en förvriden verklighetsuppfattning.

Han skriver inte om religiös fundamentalism utan använder det svepande ”religionen” och kopplar ihop ”religionen” med problem.

Vi läser vidare, denna gång i Newsmill:

Statistiken talar ett tydligt språk. Länder med hög procent av ateism hör till de rikaste, hälsosammaste, bäst utbildade och friaste samhällena i världen. Dessa länder har lägst barnadödlighet och mest utvecklad jämställdhet mellan kvinnor och män.

Det är kort sagt hälsosamt med ateism. Starka religiösa föreställningar förenas dåligt med hälsa och välstånd…

Länder med högst andel ateister är de mest stabila, fredliga, fria, förmögna och välmående, medan de mest religiösa länderna är de som är mest labila, våldsamma, förtryckande och fattiga.

En uppenbar slutsats av ovanstående statistik är att ateism och sekularism inte resulterar i civilisationens förfall, omoral, lidande och ”sjuka” samhällen.

Kan ni se att religiösa kan reagera på att religion kopplas ihop med underutveckling och våld, som i exemplet ovan?

Och i Almedalen förra året var det ”religionernas” kvinnosyn som pekades ut.

I länder där religioner traditionellt sett präglat samhälle och lagstiftning, och även i de länder där religioner på nytt har vunnit insteg, drabbas kvinnorna i regel av frihetsberövning av olika slag.

Inte religiös fundamentalism utan ”religioner”…

En artikel i DN om behovet av en strikt sekulär stat, något jag också kämpar för, avslutas med denna svepande generalisering om att kravet på en sekulär stat hotas av att allt fler blir religiösa. Alltså religion = hot mot sekulariserade staten.

Men motkrafterna är starka. Nyligen antog FN:s råd för mänskliga rättigheter en resolution som fördömer kritik av religioner. Slår det synsättet igenom kan i förlängningen all diskussion om religiöst motiverat förtryck av kvinnor och homosexuella, hedersvåld, religiös omskärelse och andra religiösa påbud utmålas som ”hädelse”.

Ute i världen växer religionernas inflytande. Katolska kyrkan vinner allt fler anhängare i Afrika. I Sydamerika gör evangeliska frikyrkor nya inbrytningar. Globalt sett växer islam snabbast av alla religioner.

Mot dessa religiösa krafter som vill vrida tiden tillbaka, står humanismens mål att återupprätta människan som myndig varelse med förmåga att ta ansvar för sitt eget liv och bygga en etik med utgångspunkt i förnuft, medkänsla och demokratiska principer.

Lägg märke till hur han använder svepande ord som ”religion” hela tiden.

Men å andra sidan…

Å andra sidan undrar jag hur Seglora smedja tänkte när de bjöd in Peter Zachrisson  att skriva.

Seglora smedja har ofta protesterat mot att Sturmark och Föreningen Humanisterna generaliserar om religion. vad gör de då, jo, de lyfter fram en person som nämner Sverigedemokraterna och Humanisterna samt folkmord och nyateism i samma sammanhang.

Helle Klein besvarar kritiken mot henne i en artikel där det klart framgår att hon inte alls förstår hur Sturmark och humanisterna junde ta illa upp av hur de förde debatten, och av det Zachrisson skrev.

Denna blindhet beror troligen på att Klein själv också generaliserar, fast mot Humanisterna och det hon kallar ”nyateisterna”.  Jag såg ett ganska intressant exempel i en ledare hon skrev. Där kritiserade hon kritiken hon fått (!) för att hon antytt att Humanisterna är islamofoba.

Seglora smedja noterade i en liten notis att sekularisterna startat en ny tidning – Sans. Vi noterade att premiärnumret av tidningen pryds med en helsidesbild av en kvinna i burka och rubriken: En Gud för kvinnor?

Vi konstaterade att det var symptomatiskt för vår tids religionskritik – den islamofoba undertexten finns där alltför ofta. Christer Sturmark och Sara Larsson går i dag till generalangrepp mot mig och Seglora smedja på debattsajten Newsmill. Där rubriken lyder: Helle Klein stämplar humanistisk idékritik som islamofobi.

Hur nu de kan komma fram till denna generella utsaga? Jag har uttalat mig om valet av förstasidesbild på tidningen Sans. Och dessutom lagt till att en recension av själva tidningen kommer först då vi läst den.

Också sammanfattar Klein… Med en generalisering om ateisterna.

Att den nymornade ateismen ofta bärs av en islamofobisk eller främlingsfientlig undertext är nu inget vi är ensamma om att peka på.

Det ironiska är att lika lite som Sturmark förstår att han uppfattas generaliserande då han kopplar ihop religion med förtryck, så förstår Helle Klein att hon uppfattas generaliserande då hon kopplar ihop Humanisterna med islamofobi.

Och så pågår debatten fram och tillbaka…

Vem bryter det negativa mönstret först?

Jag ser detta ofta. kanske beroende på att jag har mitt hjärta både hos humanisterna och i tron.

Sturmark och Klein är inte de som generaliserar mest. Det finns värre exempel.

Jag har sett formuleringar om att religiösa är ”svaga” som behöver en Gud att se upp till. Att de har ”egoproblem” som tror på en personlig gud, att de nog är lite korkade som ber, att de måste bli dåliga vetenskapsmän eftersom de tror på ”spöken”, att de är kvar i spädbarnsstadiet eftersom de håller fast vid gud som bebisen vid nappen, etc, etc…

Jag har sett formuleringar om att ateister ”förstör” samhället, att de är ”känslolösa” och ”moraliskt depraverade” och leder Samhället bokstavligen rakt åt helvete.

Debatten om religion och ateism är ofta så infantil att man mår illa.

Frågan är vem av stridsparterna, Klein eller Sturmark, som först ser att de själva gör det som de ogillar att motståndaren gör och vågar bryta med mönstret i deras beteende?

Ska Klein inse att en humanist känner sig utpekad av att Zachrisson jämför dem med 30-talets nazister? Ska Sturmark inse att om man antyder att religioner gör folk hatiska och våldsamma så känner sig religiösa utpekade. Eller ska de sitta som en gubbe och en gumma, som 90-åringar och fortsätta att gnälla om ”nyateister” och ”religiösa” och kasta verbala ruttna tomater mot varandra?

Politiserad religion och politiserad ateism är problemet i världen, inte religion eller ateism. Idag utövas en massa terror i den politiserade religionens namn. För 50 år sen var det tvärtom, då utövades terror och folkmord i den politiserade ateismens namn.

Det går en gräns, en knivskarp gräns mellan den normal ateismen och den normala religionen. Den går vi fanatism, fundamentalism och hat. Genom att konsekvent vägra skilja mellan generaliseringar och hat å ena sidan och tro å andra, till exempel. Ja, Al Quaida kallar sig muslimer, men NEJ, de är inte ”MUSLIMERNA”. Ja, kommunister kallade sig ateister, men nej, de är inte ”ATEISTERNA”.

Som vän till humanismen kan jag bara hålla med Jessica Schedvin, Unga Humanisters ordförande, när hon skriver att Humanisterna borde fokusera på humanism. Som vän till Seglora Smedja anser jag att de bör fundera över hur de ska förhålla sig till ateismen.

Men frågan är om någon av de stridande kontrahenterna inser att de använder samma metod som ”motståndaren”. Risken är väl att de båda kommer att säga ”så gör inte jag”…

Det där med att se stoftkornet i sin nästas öga, vet ni…

(Angående rätten att tänka irrationellt, om man nu anser att religion är det, så skrev Torgny Segerstedt några bra ord om det som ni kan läsa här! För den som inte ser generaliseringarna i Sturmarks text har jag bytt ordet religion mot judendom här. Man kan smaka på hur det känns då med Sturmarks ord.)

  • Ulf Gustafsson

    Jag uppfattar att du uppfattar Sturmarks citat som normativa utsagor. De är de inte, de är deskriptiva – empiriskt testbara beskrivningar av verkligheten.

    1. Sturmark: ”Säg till kvinnor och homosexuella i Iran att religionen inte är ett problem.”
    Detta påstående är sant om de finns problem med religionen i Iran, annars falsk.

    2. Klein: ”Att den nymornade ateismen ofta bärs av en islamofobisk eller främlingsfientlig undertext är nu inget vi är ensamma om att peka på.”
    Detta påstående är sant om ateismen ofta bärs av en islamofobisk eller främlingsfientlig undertext, annars inte.

    3. Jerlerup: ”Det lustiga och tragikkomiska är att Christer Sturmark beskriver religion på ett likande sätt som Zachrisson, hela tiden.”
    Detta påstående är sant om Sturmark gör det ”hela tiden” och om en en enda gång inte gjort det är det falskt.

    Av dessa tre påstående är (3) den mest självklar felaktiga och därför en tydlig generalisering.

    Med detta sagt så finns de ändå en hel del att reflektera över i din kritik. Som skribent är det nödvändigt att fundera på hur läsaren uppfattar något. Att bara avfärda något som missuppfattningar är att göra sig själv en otjänst.

  • Radiv

    Antall ikke relgiøse i et samfunn henger først og frems sammen med en ting – Utdanningsnivå.
    Jo høyere gjennomsnittlig utdanningsnivå desto flere Sekulære innbyggere.

  • Pingback: Religion och humanism: Vi som aldrig sa något…