Senaste nytt

Replik och kontrareplik om Alliansens visionslöshet

Vykort från DN Debatt-läsare

VISIONER Vår debattartikel om Alliansens brist på visioner har rönt en del uppmärksamhet och en läsare bemödade sig till och med att skicka ett vykort till oss. Här är vårt svar på dennes inlägg.
Vykort från DN Debatt-läsare

Det var väldans vad ni pratar om ”visioner” utan att problematisera kring väljarnas mandat, riksdagsmajoritet etc. Politik är det möjligas konst. Alltför riskabla reformer kan uppfattas som dumdristiga eller utopiska, även av liberalt sinnade individualister.

Det är lätt att komma från ett småparti och ha idéer som man eg. aldrig behöver ta personligt ansvar för – allra minst privatekonomiskt. (Ibland är drivkraften att framstå som lite extra ”god”.) Förlorare på detta kan vara familjen Svensson som ofta röstar på något större parti. Större partier måste i högre grad lyssna på Svenssonväljarna och man är mer beroende av lojala väljare än vad de små partierna är. Tänk lite.

/DN-läs Peter P

Det är alltid roligt att få feedback på det vi skriver och ovanstående damp ner i brevlådan hemma hos mig i förra veckan. Det är tydligt att vi på Frihetssmedjan inte har samma åsikt som denna DN-läsare. Dessutom verkar det finnas några missuppfattningar. Därför tänkte vi besvara brevskrivaren.

För det första, så innehöll vår debattartikel faktiskt en viss problematisering av riksdagsmandatet och problemen att vara en allians av fyra partier som ändå inte har egen majoritet. Denna svaga grund för regeringsmakten påverkar garanterat Alliansens, eller kanske mest Moderaternas, ovilja att vara visionära. Däremot måste inte visioner och reformer vara varken riskabla eller världsomvälvande. Visioner kan vara små också, poängen är att det bör finnas en bild av hur samhället borde se ut kontra hur det ser ut idag. Även en liten vision är välkommen. Från små och försiktiga visioner till avsaknad av och varningar för visioner är dock steget långt.

För det andra är det absolut så att större partier måste lyssna mer på de breda väljarlagren och anpassa politiken för att passa en stor massa. Det är så man blir ett stort parti i en samtid där väljarna blir allt mer olika från varandra. Ett parti som vill vara stort måste ge upp sin särart och framför allt alla åsikter som det inte råder konsensus kring, annars kommer alltid några väljare att hitta ett annat parti som stämmer bättre överens i fler frågor.

Detta faktum leder dock till kärnan i vår kritik: att framför allt Moderaterna satt det egna regeringsinnehavet framför att faktiskt förändra samhället. Den som till varje pris vill vinna regeringsmakten och behålla den kan inte lansera reformer. Maktinnehavet måste bli ett maktinnehav som handlar om förvaltning och att inte förändra. Det betyder att det inte är den politiska kursen som spelar roll, utan vem som håller i rodret. I klartext går det utmärkt att bedriva socialdemokratisk politik, så länge det är Moderaterna och inte Socialdemokraterna som gör det. Elaka tungor kan göra gällande att det i förlängningen handlar om att kunna ge åtråvärda uppdrag och anställningar till de egna istället för åt ”fienden”. Det är inte intressant att stå för en åsikt, det intressanta är makten och de privilegier som följer med den.

Det är lite oklart vad vår brevskrivare menar med att komma från ett litet parti. Frihetssmedjan är ju helt partipolitiskt oberoende. Möjligen menar han att det är små partiers uppgift att komma med visioner, men att de i så fall kan ignoreras just för att partiet är litet. Det är en intressant åsikt, då den i förlängningen leder till att vi får två olika partier att rösta på, som förvisso bedriver till förvillelse likadan politik men där människor av tradition anser att det ena eller det andra ändå är det ”rätta” partiet. Eller så överger fler och fler dessa två partier till förmån för de där farliga småpartierna, när de gamla kärntrupperna dör ut och de moderna, individualistiska väljarna gör val baserat på vilka visioner de gillar bäst. Dessutom kommer samarbeten att krackelera och sprängas långt innan dess, om de små partierna känner att de håller på att utplånas av ett allt för nära samarbete med de stora.

En visionslös Allians kommer också att leda till precis det vi sett i de senaste opinionsundersökningarna – förtroendet i frågor som handlar om stabilitet förblir högt, men i fråga om framtidstro tappar man mark till oppositionen. Väljarstödet fortsätter att vika för de små partierna, som inte tillåts ha visioner, och för det stora partiet, som fortsätter att enbart spela stabilitetskortet. Precis som vi skrev i vår debattartikel, så blir det svårare för Alliansen när vänsteroppositionen inte längre straffar ut sig själva med dåligt ledarskap.

Väljarlojalitet är något som försvinner allt mer, en trend som också syns i större delen av världen och inte bara i Sverige. Tiden då någon röstade på ett parti för att det förväntades beroende på samhällsklass eller för att man alltid gjort det, är över. Väljare identifierar sig allt mer sällan som ”socialdemokrater” eller ”moderater” – snart är det bara de partiaktiva som gör det och på vissa håll inte ens det. Det gäller att appellera till väljarna på nytt i val efter val, inte använda stabilitet och historiskt agerande för att hålla dem kvar. Enpartiregeringar är något som kommer bli alltmer sällsynt – inte ens Storbritannien med enmansvalkretsar klarar det längre. Vår brevskrivare kanske inte håller med oss i vår analys, men det är gissningsvis en generationsfråga. Väljarna agerar inte som de gjorde förr, på gott och ont. Man kan tycka vad man vill om detta, men det ändrar inte faktumet.

Vi som skrev artikeln är unga väljare som identifierar oss i första hand som liberaler, inte som centerpartister, folkpartister, liberaldemokrater, moderater eller något annat parti som aspirerar på att bli liberalismens företrädare. Vi går dit där liberalismen finns. Den som vill vinna våra röster måste visa upp liberal politik i praktiken och liberala visioner i sina utspel. Vi vet att vi är långt ifrån ensamma om detta sätt att resonera och snart måste också Moderaterna börja hantera detta.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

%d bloggare gillar detta: