Senaste nytt

Öppna gränser kräver ett öppet samhälle

INTEGRATION Per Pettersson, grundare till Frihetssmedjan, gör ett gästinlägg på Hundratusen-projektets webbplats. Vi återpublicerar krönikan här på Frihetssmedjan också.

Mångfald - fyra personer från fyra olika länder

Mångfald - fyra personer från fyra olika länderDet finns många goda skäl till att hålla gränserna öppna och välkomna människor hit från andra länder. Det viktigaste argumentet är medmänsklighet, medkänsla med den som tvingas fly från sitt hem för att undgå förföljelse, tortyr och krig. Det går också att konstatera att fri rörlighet utan hänsyn till mer eller mindre godtyckliga gränser är en mänsklig rättighet. Dessutom finns det ekonomiska argument och det står klart att länder som haft en öppen attityd till migration är de länder som klarat sig bäst ekonomiskt genom historien.

Det är dock en sak att hålla gränserna öppna och en helt annan att på riktigt släppa in dem som kommer hit i samhället. Den som kommer till Sverige från ett annat land kommer att gå många år utan någon vettig sysselsättning – mediantiden för att komma i arbete är sju år, något kortare för män och över tio år för kvinnor.

Samtidigt som flyktingar med läkar- och tandläkarutbildningar i bagaget går arbetslösa, letar sig landstingen till andra länder för att där rekrytera just läkare och tandläkare för att fylla lediga tjänster. Vi tar helt enkelt inte till vara på den kompetens som faktiskt finns här. Fördomar spelar in, men okunskap hos såväl arbetsförmedling som arbetsgivare är sannolikt också en stor bov i sammanhanget. Validering av betyg är krångligt och tar tid. Administration, byråkrati och rädsla och oförståelse för det som inte passar in i den svenska standardmallen, sätter upp stora hinder.

Inte heller är det lätt att komma in på arbetsmarknaden om man saknar utbildning. Det uttrycks ibland från många olika håll att ”vi” beslutat att inte ha en låglönemarknad. Det innebär att den som kommer hit i 35-årsåldern utan utbildning kommer ha svårt att någonsin komma in på arbetsmarknaden. Den som inte har genomgått svensk grundskola och gymnasieutbildning kan omöjligen få andra jobb än de låglönearbeten ”vi” bestämt oss för att inte ha.

Många argumenterar för att det är självklart att vi ska ta emot människor som behöver fly. Om det råder det inga tvivel, det kräver vår medmänsklighet av oss och det vore ovärdigt ett modernt, liberalt samhälle att ens överväga att stänga sina gränser. De flesta glömmer dock att nationsgränsen bara är den första gränsen som måste passeras och många känner att vi är goda människor som låter andra bo här. Den som kommer hit och ständigt känner sig utanför kommer nog inte vara lika övertygad.

Det är förstås bättre att bo i frihet i ett tryggt och stabilt land, än att höra granater och maskingevär runt husknuten om dagarna. Men att knappt ha råd med mer än mat och boende på ett magert bidrag för att det är omöjligt att få jobb, eller att bli motarbetad av fastighetsägare när man söker lokal att starta ett eget företag i, skapar missnöje och ibland rent av hat. Dessutom är detta ofrivilliga utanförskap grund för främlingsfientliga krafters framväxt som en proteströrelse mot något som inte beror på den som flyttat hit från ett annat land, utan på våra egna tillkortakommanden.

Vi måste bli bättre på att ta till vara på den kompetens som finns i landet. Vi måste skapa möjligheter för alla att få praktik och arbete och vi måste alla, som individer, bli delaktiga i att ge den som nyligen kommit hit till Sverige ett nätverk av goda kontakter, vänner och bekanta. Myndigheterna i Sverige har gång efter annan visat att de är mer intresserade av byråkrati, kontroll och regelverk än att faktiskt behandla människor som de individer de är. De har inte heller lyckats med sitt uppdrag att integrera människor – helt enkelt för att integration sker i samhället, inte i myndigheterna.

Vi behöver mer civilsamhälle och vi behöver en privatare integration. Vi kan inte längre förlita oss på att ”någon annan”, oftast staten, ska ta hand om alla problem åt oss. Vi måste, som individer, engagera oss och bidra själva! Bara så kan vi ta till vara på den kompetens som finns här, skapa nätverk som kan leda till såväl privat umgänge som professionella kontakter och jobb, och riva ner de murar som vi fortfarande upprätthåller mot dem vi släppt in i landet men håller utanför samhället. Det är vi skyldiga dem vi bjudit in att bosätta sig här tillsammans med oss.

Initiativtagare till Frihetssmedjan och tidigare chefredaktör 2011-2016.
Lila och grön nyliberal som brinner för mänskliga rättigheter.

per@frihetssmedjan.se

  • snobben

    Som vanligt halkar vi in på våra värderingar när vi försöker tolka invandrares önskemål. Det viktigaste är att få rikligt med social gemenskap för många av dom. Det tar tid att sörja hemland och att helt förstå hur vårat samhälle fungerar. Inte ens våra liv består av enbart arbete längre. Konsumtion är lagar vi lever under. Vi ska inte bestämma deras urval i livsinnehåll. Bättre att utgå från deras syn om det ska ge utdelning, och deras erfarenheter och kunskaper. Sverige är trots allt ett pytteland
    globalt.

%d bloggare gillar detta: