Senaste nytt

Åsa Linderborgs och stenkastarvänsterns eviga dilemma

ANTIRASISM Åsa Linderborg i Aftonbladet går till attack mot liberalerna för att, som hon menar, de inte demonstrerade mot de högerextrema förra helgen. Bara vänstern var där, liberalerna bojkottade demonstrationen, skriver hon. Hon däremot deltog i den  ”ljudiska konspirationen”, som hon beskriver som ”motdemonstranternas vuvuzelor, trummor och kravallstaketskrammel”. Men hur bra fungerar vänsterns metoder mot högerextremismen egentligen?

Åsa skriver:

På 1920-talet krattade de tyska liberalernas aktiva passivitet manegen för en fyrkantig mustasch. Visst fanns det enskilda liberaler som gjorde motstånd, men kampen på gatorna mot fascism och stöveltramp var då som nu arbetarrörelsens ensamma strid. Även då fanns det helmersonare som hånade civilkuraget som betydelselöst. Eller rentav som ett hot mot demokratin.

För övrigt: det var flaskkastning och stenkastning också, inte bara ”ljud”, men det avstår Åsa att skriva om.

Likgiltiga Folkpartister har jag inget till övers för, men vad Åsa missar är att man inte stoppar nazism och högerextremism genom våld, stenkastning och  ”motdemonstranternas vuvuzelor, trummor och kravallstaketskrammel” heller.

20-talet!

1919 bildades nazisterna i Tyskland och under alla år fram till de tog makten var nazisterna på Tysklands gator färre än arbetarrörelsens motdemonstranter. Anarkister, arbetare och andra. Under de första 11 åren fanns det alltid minst tio gånger så många antinazister som nazister ute på gatorna, utom i nazifästet Nurnberg.

Varför misslyckades de då med att stoppa nazismen? Jo, för att nazistpartiet kunde utmåla sig som offer för en odemokratisk konspiration. Att nazisterna genom SA själva begick våld såg inte väljarna, de såg de prydliga och ”välkammade”  idealisterna, nazisterna, som utsattes för våld.

Vill man se varför arbetarrörelsen förlorade striden mot nazismen kan man läsa in sig på deras taktik. Man kan se på hur den tidens AFA, den paramilitära Röd Front funkade, eller läsa vad Leon Trotsky skrev om hur man bör föra striden mot nazismen:

”But how to disarm the fascists? Naturally, it is impossible to do so with newspaper articles alone. Fighting squads must be created. An intelligence service must be established. Thousands of informers and friendly helpers will volunteer from all sides when they realize that the business has been seriously undertaken by us. It requires a will to proletarian action…. organization of a workers’ militia…

The militia detachments for defense against fascism are the first step on the road to the arming of the proletariat, not the last. Our slogan is: ”Arm the proletariat and the revolutionary peasants!”…

nothing increases the insolence of the fascists so much as ‘flabby pascifism’ on the part of the workers’ organisations … [It is] political cowardice [to deny that] without organised combat detachments, the most heroic masses will be smashed bit by bit by fascist gangs.”

Om man studerar Hitlers s.k. ”bordssamtal” från kriget ser man att Hitler menade att nazisterna vann på vänsterns metoder att bemöta nazismen med våld, censur och störningar!

Intressant, eller hur?!

Sverige idag

Åsa Lindeborg har i flera år stöttat användandet av metoder som liknar de som antifascisterna använde i Gamla Stan i lördags i kampen mot Sverigedemokraterna. Hon har i många år förespråkat att man ska störa Sd:s demonstrationer, med dessa metoder, för att Sd inte ska kunna uppträda ostört.

Förutom det demokratiskt tvivelaktiga i att störa politiska manifestationer måste man säga att metoden vänstern använt mot Sd har totalt misslyckats. Sverigedemokraterna sitter nu i riksdagen trots vuvuzuelor, stenkastning, äggkastning, störande motdemonstrationer och hot.

Och om Åsa skulle prata med folk inom Sd skulle hon höra att partiet länge räknat med att bli störda och censurerade… och att Sd anser att det va till deras fördel att bemötas som de bemöttes! Jag har själv pratat med flera inom Sd.s ledarskap som klart och tydligt och detaljerat visat att Sd rent strategiskt VANN på att bemötas med störningar och censur.

Men det hade jag inte behövt höra för att veta. Det är väl ganska uppenbart, eller hur?!

Hur det funkar

Hur kan högerextrema grupper vinna på att bemötas med censur.

Jo, så här funkar det.

1) För det första skapar man en sammansvetsad kärna av aktivister genom att nya, unga medlemmarna i högerextrema grupper tvingas ut och möta våld och hets. Så gjorde även vänsteraktivisterna i t.ex. Paris 1968. Att gå ut och möta kompakt hat eller våld svetsar samman folk i en grupp.

2) För det andra kommer de eventuella potentiella väljarna att reagera negativt på det våldet och störningarna de högerextrema möter. De vinner sympati. Till och med folk som inte är högerextrema kan komma att ”tycka synd om” de ”stackars” ungdomarna. Jag har själv flera gånger sett detta i samband med att vänsterextrema grupper stört högerextremisters möten. Så länge de högerextrema sköter sig, och vänstern inte, vinner de en hel del människors sympati. Inte allas, men de potentiella sympatisörernas, och det är det viktiga.

Så funkade det även med Sverigedemokraterna. De hade ca 10-15% av väljarkåren som var sympatiskt inställda till dem inför valet 2010. Det viktiga är inte vad de 85-90% som ogillar Sd tänker, utan vad de potentiella väljarna tänker. Och Åsa Linderberborgs, och andras (även högerns) metoder att tysta, censurera, tuta och störa ÖKADE stödet för Sd bland de potentiella väljarna.

Varför tror ni att Sd redan tidigt gjort allt de kan för att rensa ut de som vill bemöta vänstern med samma metoder som vänstern?

3) För det tredje är det odemokratiskt och korkat! Att bemöta idéer och argument med skrammel och tutande betyder att idéerna och argumenten finns kvar… obemötta!

Vill man stoppa Sverigedemokrater eller de mer extrema nationella eller nationalsocialistiska grupperna ska man bemöta argument med motargument och idéer med motidéer. Just det som man inte gjorde på 20-talet och som man inte gjort mot Sverigedemokraterna. Dessa grupper finns där eftersom de har idéer som folk attraheras av. Attraktionen för idéerna försvinner inte genom att tuta i vuvuzelor.

Fast det känns nog jävligt skönt att tuta och slå ner en nazze för då känns det att man gjort nåt, eller hur?! Liksom det säkert känns bra att ”gilla olika” (utan att berätta varför man bör gilla olika) eller skriva krönikor där man försvarar flaskkastarvänstern… För, gud bevars, man gör ju något!

  • Micke

    Det bästa vänstern kan göra just nu om dom är intresserade av en reaktion från högern pådom fascistiska strömmningarna och en allmän definition från högern av fascism som fascism är att inte göra något alls.

    Det kommer att tvinga media att rapportera att uniformerade antijudiska fascister marcherar i Stockholm bärande på svarta likkistor istället för att media är tyst om detta faktum.

    Det kommer också att tvinga högern att sluta ljuga och påstå att fascisterna egentligen är socialdemokrater.

  • Micke

    http://www.stoppanazismen.nu/?visa=hot

    Är det nån som har koll på hur den politiska situationen skulle varit i Sverige om ovanstående mord utförts av vänsterpolitiska extremgrupper?

  • Micke

    Varför misslyckades de då med att stoppa nazismen?
    ———————————————————————————-
    Därför att högern gick upp i nazismen för att stoppa socialdemoktratin och det lyckades bra.

  • MrHama

    Sd är en icke-newtonsk vätska, inte att blanda ihop med den vanliga karaktär som övriga partier har. Det betyder att den kan se flytande ut vid en första anblick, men när man utsätter dem för tryck blir det kompakt motstånd och sammansvetsning.

  • Magnus A

    Läste referat av en LUF:are som var där och blev fysiskt hotad/attackerad av kommunister som var motdemonstranter, sprang iväg och det regnade brandbomber (kanske även motdemonstranter skadade varandra, gjorde visst nassar). Asså, efter det anklagas av Åsa att inte ha vart där…

    Instämmer annars helt. Extremistiska grupper, inkluderande kommunister (typ Åsa), har väl alltid haft aktivism på gator, om så med våld, som (mobiliserande) politisk metod…

    (Visst hade man kunnat bemöta rasisterna, men tänker att det vettigaste varit att göra det på nåt fyndigt sätt som för nazisterna s a s demonstrerat antirasism i praktiken.)

  • Marcus Andersson

    Jag håller inte riktigt med din tes att SD tjänar på våldsamma motdemostrationer. De vinner förvisso sympati hos några, men det ska ställas mot den väljarpotential som finns, om partiet kan normaliseras. Våldsamma motdemostrationer är en metod (av flera) för att se till att partiet och deras åsikter inte normaliseras. Om metoden hade stått ensam så hade jag kunnat köpa att det hade varit kontraproduktivt och dömt att misslyckats, men nu är så knappast fallet. Dessutom mildras eventuell sympati med SD när nyhetsartiklar genomgående informerar enligt mallen ”SD höll en demostration som fick avbrytas pga att våldsamheter uppstod”, snarare än att ”SD höll en demostration som fick avbrytas pga våldsam motdemostration. Polisen kunde inte garanteras deras säkerhet”. De flesta som nöjer sig med en eller två konventionella nyhetskällor får nog snarare intrycket att de högerextrema/skinnskallarna ställt till med bråk nu igen när de läser dylikt, och känslan av att SD har förbjudna åsikter stärks.

    Jag håller så klart helhjärtat med dig att det är det demokratiskt rätta att bemöta åsikter och idéer med debatt och argument. Men ur ett cyniskt, spelteoretiskt perspektiv tror jag det skulle öka SDs chanser med ett sänkt, sakligt tonläge (som ju mer eller mindre krävs för att våldsamma motdemostrationerna ska upphöra). Jag tror helt enkelt att SDs åsikter kan tilltala en större väljarbas – som än så länge skräms bort pga synen att SDs åsikter är odemokratiska och hysch-hysch-förbjudna – jämfört med det fåtal som i ren protest mot ”mobbningen” röstar på SD. Eftersom alla partier (och större delen av etablisemanget) är principiellt för en generös immigration oavsett utfall, så har SD i stort sett ensamrätt på två tredjedelar av ett åsiktsspektrum i en fråga som kommer att ha fortsatt stor påverkan på samhället, så det känns som att potentialen finns.

  • Marcus Andersson

    ps
    Jag kan egentligen stava till demonstration, i alla fall när jag inte låter mig påverkas av slarvigt talspråk.

  • Micke

    Jag håller inte riktigt med din tes att SD tjänar på våldsamma motdemostrationer.
    ————————————————————————-
    Jo ALLA aktioner som tar fokus FRÅN fascisternas budskap och lägger fokus på ”vänstern” är i nuläget till fördel för fascisterna och idioterna i den ”svarta vänstern” har varit behjälpliga gentemot fascisterna och ställt upp med detta i mer än 25 år.

    Det är EN av orsakerna till att den parlamentariska fascismen idag uppgår till omkring 6 procent av väljarna och inte 2 procent.

    Det bästa sättet att just nu motarbeta fascism är att tvinga politiker att lära sig att öppet stava ordet fascism när det är påkallat och det obehaget kommer dom inte att ägna sig åt så länge dom kan peka finger åt den uniformerade svarta vänstern.

  • Abe Bergegårdh

    Det finns en del problem i ovanstående resonemang, men även en del vett.

    1) Man förenklar situationen i Tyskland. Statens organ som 1918 fick använda sig av frikårer långt ute på högerkanten för att krossa arbetarupproren var konsekvent antisocialistiska, både polismakten och rättsväsendet riktade in sig på kommunister och andra. Till detta den borgerliga pressen. Själva begreppet ”nationell socialism” lanserades som strategi i bred omfattning genom anti-bolsjevikiska förbundet innan ens NSDAP bildats. Så att säga att arbetarrörelsen ”misslyckades” i sin konfrontativa strategi kan inte analyseras om man inte lägger in splittringen mellan socialdemokrater och kommunister, statens organ och borgerlighetens press och partiers agerande som ofta stödtrupp till nazisterna (nazisterna såg som mindre hot).

    Det går inte att slita en strategi ur sitt sammanhang. Dessutom var Tyskland ett samhälle präglat av våld, där själva acceptansen för det, var mycket högre.

    2) Att påstå att störningar av (sd): s möten har ”totalt misslyckats” genom att peka på att de kom i riksdagen 2010 är ett rätt tunt argument på det. Vänd på det. Våra nordiska grannar har haft liknande partier, dessutom mycket större i sina parlamentariska församlingar i decennier. Att det finns en sådan fast kärna av potentiella sympatisörer vet vi sedan tidigare (inte minst i Skåne) med Ny demokratis intåg. Sambanden här emellan är ytterst oklara, att peka på att (sd) själva valt den strategin behöver inte innebär att det är sant (de brukar väl annars anses ha fel i det mesta?). Men återkommer till det. Man skulle kunna hävda motsatsen, det förhindrade och sköt upp. Då samhällsutvecklingen i övrigt öppnade upp för att de ändå skulle komma in (t ex politikernas acceptans för massarbetslöshet).

    3) Man måste hålla isär (sd) och fascister/nazister. Det görs inte i ovanstående resonemang. De förra har inte sedan de fullt ut sökte parlamentarisk trovärdighet velat ”ta över gatan” likt nazisterna. Men intressant hur även fascisterna försökt använda sig av samma strategi som offer i Salem och nu senast i Stockholm.

    4) Skyll inte allt på vänstern. Skyll på polis och media. Allvarligt talat. Det är en märklig argumentering när man skriver: ”För det andra kommer de eventuella potentiella väljarna att reagera negativt på det våldet och störningarna de högerextrema möter.”

    Nej, rent konkret handlar det om hur väljarna reagerar på det media rapporterar (väldigt får är på plats och upplever det). Det är faktisk en helt annan sak. Lisa Bjurwald beskriver i sin bok Europas skam efter att ha följt ett otal demonstrationer hur media konsekvent återger den bild polisen berättar, om våldsamma antifascister och skötsamma fascister. Det är även min egen erfarenhet, det är ytterst sällan det återges balanserade rapporter. Våldsamheter överdrivs och ansvaret är i verkligheten generellt lika fördelat, det är lika ofta det är polisen eller fascister som ”urartar”. Så det ansvaret ligger faktiskt på medierna, att det är dem som spelar fascisterna i händerna när de lutar sig på spektakulära bilder, polisen som ”objektiv” källa och vägrar att sätta in det i ett större politiskt sammanhang. Expressens rapportering direkt från Stockholm var ett sådan skräckexempel (till skillnad från Aftonbladet).

    5) Det är ingen idé eller ett argument att skylla allt från vanvård av gamla till utomhusvåldtäkter på mångkultur och invandring. Hela ingången att politiken skulle vara en idéernas marknad eller ett demokratisk torg i den anda Hannah Arendt förespråkade är minst sagt naiv. Det handlar om intressen som kolliderar inte förnuftet som segrar över vanvettet. Därför finns det ofta inte ens en ”debatt” att ta. Bara helt divergerande omvärldsbilder. Folk röstar inte på (sd) för att deras räkneexempel på vad invandringen ”kostar” har övertygat någon utanför att de stör sig på folk med burka i trappen, att ”det har blivit lite väl många nu” och andra vardagliga och tämligen irrationella orsaker. De vill inte bli störda av arabpop som dunkar ut vid korsningen de bor. Eller att deras barn ska få sina mobiler stulna av blattegäng. Den typen av grundläggande känslor kan inte ”argumenteras” bort.

    6) Avslutligen måste jag ändå ge dig rätt i sak. Det är förmodligen under de här omständigheterna kontraproduktivt att störa (både med ljud och/eller flaskor). Det finns snarare en kritisk gräns där det som svärtar ner en mindre grupp kan bli ett verktyg för att få sympatier (som sd) och växa. Och det kritiska ögonblicket inträffade före 2006. I fallet med fascisterna ger man dem bara massa utrymme för samtidigt som folk får en orsak att kasta skit på antifascister. Därför borde de fått gå på Söder i Stockholm, helt fria att frammana sina fascistiska besvärjelser medan journalisterna satta och skakade i sina lägenheter och upprepade mantrat ”det är för de demokratiska idealen…”

    Så helt rätt, det är inte alltid rätt ”att göra något”.

  • Micke

    . I fallet med fascisterna ger man dem bara massa utrymme
    —————————–
    Dom får inget utrymme alls för media (aftonbladet också) har tagit ett gemensamt beslut att inte skildra att det går uniformerade nazister på gatorna därför att man tror att folk är idioter och inte kan avgöra själva vad dom tycker om detta.

    Dom har däremot INTE tagit ett gemensamt beslut att låta bli att skildra hur vänstergrupper stör fascistiska manifestationer .

    Därför är det i allas intresse att dessa vänstergrupper genom att INTE ta på sig rollen som samvete åt alla andra låter bli att dra på sig fokus eftersom alla vet sedan 100 år VAD svaret på detta blir från borgarmedia och politiker.

    Låt media och politiker TVINGAS att ta ställning själva och GE DOM INTE NÅGOT ALTERNATIV att gnälla om som dom kan skylla sin inaktivitet på.

  • Daniel

    Jag undrar om Åsa gråter idag? Kanske hon har bokat flyg till Pyongyang?

  • Erik E

    Intressant inlägg av Abe. Däremot tycks det vara ännu ett bevis på att Bjurwald inte kan räknas som en seriös, tillförlitlig källa. Ty det är många, många gånger genom åren som media rapporterat ”bråk uppstod” eller liknande när SD:s möten eller demonstrationer ensidigt attackerats. Och jag tror inte att de skulle vara tuffare mot ”motdemonstranterna” i rapporteringen när de istället möter fascister.

  • Tobias

    1. Det är riktigt som någon påpekar att SD och nazism är olika saker. Poängen här är dock att jämföra metoder att motarbeta dem. Förbud och våldsamma motdemonstrationer funkar inte som metod mot missnöjespartier och populister. huruvida SD är fascister spelar ingen roll i sammanhanget.

    2. Huvudproblemet med Linderborgs metod för att försvara demokratin är att den i sig själv är antidemokratisk. Oavsett om den funkar så bidrar den till att bryta ned demokratin. Det blir tydligt i exemplet med Weimarrepubliken. Det var inte bara nazismen som gjorde att den bröt samman. Flera grupper var verksamma i att bryta ned den; inte minst kommunisterna var mycket aktiva i detta arbete. Personer som Berlins kommunistledare Walter Ulbricht (http://en.wikipedia.org/wiki/Walter_Ulbricht) hade flera skäl att använda våld mot nazisterna. Ett av dessa skäl torde ha varit att de kunde använda nazisterna på samma sätt som nazisterna använde dem; för att bryta ner tron på den borgerliga demokratin och rekrytera människor från mindre radikala men demokratiska partier (i deras fall socialdemokraterna). Att Ulbricht var beredd att bygga upp en diktatur kan man ana av det faktum att han senare gjorde det, i DDR.
    Jag tror inte att Linderborg är anti-demokrat, men i praktiken gör hon samma sak, hon tar tillfället att använda SD som argument för att radikalisera vänstern.

%d bloggare gillar detta: