Senaste nytt

Folkpartiets ”Landskronamodell” är en katastrof

Folkpartiet har landsmöte i helgen och kommer att lägga fram ett förslag för krav på motprestation för försörjningsstöd (socialbidrag) som baseras på ett förslag som Folkpartiet i Landskrona lagt fram: ”Landskronamodellen”. Men denna modell har en baksida: att antalet hemlösa har ökat från 18 personer år 2005 till 347 i år. Frihetssmedjan synar Folkpartiet i landskrona!

Folkpartiet är ett parti i kris. Det finns därför de som vill att partiet ska hitta tillbaka till sina ideologiska rötter och bli drivande i liberala frågor igen i Sverige.

Torkild Strandberg, kommunstyrelsens ordförande i Landskrona

I Uppsala Nya Tidning idag skriver Kajsa Dovstad, William Jelvin och Adam Cwejman om att partiet alltmer saknar liberal kompass, framför allt  i rättsfrågor, sociala frågor och i integrationspolitiken.

Det har de en poäng i. Dessa tre problemområden inom Fp har en gemensam nämnare: Landskrona.

Landskrona

Många inom Folkpartiet ser partiets framgång i Landskrona som ett föredöme för partiet. ”Landskronamodellen”, som den kallas. I Valet 2010 gick Sverigedemokraterna back i Landskrona, från 22% till 15% och Folkpartiet fick 30%, en ökning med 7%.

Detta har en del folkpartister gjort en stor sak av och planer på att kopiera delar av ”succémodellen” nationellt finns.

Försörjningsstödet och hemlösheten

Ett av de förslag som ska debatteras på landsmötet är krav på motprestation för försörjningsstöd (socialbidrag). Detta förslag lanserades i Landskrona 2006 och har förts fram i den svenska debatten av kommunstyrelsens ordförande i Landskrona, Torkild Strandberg. Nu vill Folkpartiets partistyrelse att landsmötet antar Landskronas modell för hela Sverige.

Förslaget bygger på tvång och kommer att slå hårt mot de som vill söka jobb på dagarna, inte bara gå någon sorts kommunal dagverksamhet. Dessutom  kommer många psykiskt sjuka, alkoholister och narkomaner, samt folk som fasats ut ur sjukfrsäkringssystemen, att mista sina försörjningsstöd, med hemlöshet som följd, eftersom de får svårast att leva upp till kraven på motprestationer.

Det bekräftas av statistiken från Landskrona.

År 2003 fanns det 33 hemlösa och en uteliggare i staden. År 2005 fanns det 18 hemlösa.  I augusti i år var den siffran 247 hemlösa, plus 105 barn, varav ca 20 uteliggare, enligt lokal media.

Metoden att ta fram statistik har förändrats i Landskrona. Man kan alltså inte helt jämföra uppgifterna från före och efter april i år. Men de ger en fingervisning om vad som hänt och framför allt visar de den drastiska ökning som skett sen 2005. 216 hushåll var hemlösa i augusti i år. I september förra året var det 210 hushåll (310 personer) och i januari förra året 92 hushåll. Antalet barn som var hemlösa var i februari förra året 59 och i oktober 101.

Just en snygg ”modell” för Sverige.

Batongpartiet ”liberalerna”?

Problemet är att Landskronamodellen inte är en gnutta liberal.

Eftersom Folkpartiet faktiskt heter Folkpartiet liberalerna kan man förvänta sig en gnutta liberalism i ett kommunalt program för partiet. Men när man kikar i det program partiet spred i Landskrona inför valt 2010 hittar man ingen liberalism, däremot gott om sådant som Sverigedemokraterna också sa. Det är inte konstigt, det var ju dem man ville flirta med!

Om man kikar på Folkpartiets program, Landskrona 2011 till 2014″, hittar man  på första sidan dessa punkter:

Större trygghet – fler poliser

Den grova brottsligheten pressas tillbaka, men vi är allt annat än nöjda. Rånen och våldsbrotten är fortfarande alltför för många. Antalet poliser har ökat kraftigt, från 15 till 50, vilket ökar möjligheterna att bekämpa brotten. Dessutom har arresten i Landskrona åter öppnats, efter att under lång tid varit stängd. För att rå på detta krävs fler poliser och fler tydliga insatser från samhället. Under kommande år ska ett försök med polisvolontärer göras. Det behövs tidigare, tydligare och tuffare insatser mot brottsligheten…

Att ställa krav är att bry sig

Alla kan inte leva på bidrag. Men alla kan bidra med något. Alltför många Landskronabor lever av bidrag. Det håller inte i längden. Arbete handlar inte bara om lön, utan också om stolthet och självkänsla. Vi har påbörjat resan mot ett Landskrona där man inte bara har en möjlighet utan också en skyldighet att bidra…

En skola för kunskap med ordning och reda

För oss är det självklart att det ska råda arbetsro i skolan och att huvuduppgiften är att förmedla kunskap. Därför har vi infört täta kunskapskontroller och en modern form av ordningsomdömen…

Först därefter kommer företagandet, som det fjärde prioriterade området!

Torkild Strandberg

Om man studerar hur partiets ”starke man” i Landskrona tänker ser man samma sak som i partiets lokala partiprogram.

– Hur tänker du arbeta för din hemkommuns/-regions bästa om du blir invald i riksdagen?

2. – Jag satt i riksdagen under perioden 2002 – 2006 och deltog i justitieutskottet. Det är dessa frågor, tillsammans med utbildnings- och socialt relaterade frågor som ligger närmast hjärtat. Större möjligheter till kameraövervakning, närvarande poliser på gator och torg, sänkt straffmyndighetsålder, föräldraansvar med mera.

Man kanske ska tillägga: rökförbud på arbetsplatser, en annan av Torkilds hjärtefrågor?

Vad är liberalt med att ha fler poliser mot brottsligheten, eller att kräva hårda tag mot bidragsfuskare och ungdomar som stökar i skolan? Inte så mycket. Säga vad man vill, men tvång och ordning och reda har aldrig varit liberala tankar.

Börje Andersson

Ett annat av ”problembarnen” i Landskrona är Börje Andersson, som är ordförande i stadsbyggnadsnämnden. I januari i år föreslog han att man skulle förbättra stadens rykte genom att riva äldre hyreslägenheter och kasta ut socialbidragstagare som flyttat till Landskrona.

Vi måste vara konkurrenskraftiga. Vårt handikapp är att varumärket Landskrona inte är det bästa. Problemet är att det tillåtits flytta in en kategori människor vi inte vill ha… Ett sätt att minska problemen är att riva hus på Öster. Men problemen är inte lätta att lösa. De har varit i fritt fall i 25 år… Det finns för många billiga lägenheter och då fortsätter inflyttningen av socialt belastade personer. De som blivit hitflyttade av sina respektive socialförvaltningar måste återbördas till sina kommuner. Det måste bli balans.

Detta kommenterades dagen efter av professor Tapio Salonen:

Det känns problematiskt att hänga ut de fattiga hyresgästerna. Det är ju inte där problemet ligger… Jag tycker att det är ganska oförskämt. Det luktar gammal fattigvård. Som om de skulle ägas av eller vara kopplade till en viss kommun. Folk får faktiskt flytta vart de vill.

Liberalism eller Landskronamodell?

Ja, man har fått ner brottsligheten i Landskrona det sista året, och ja, det har blivit mer ordning och reda i skolorna. Men man kan fråga sig till vilket pris?

De fyra huvudpunkterna på Folkpartiets valmanifest i Landskrona, och Torkild Strandbergs olika utspel innehöll inget som inte Sverigedemokraterna också hade kunnat säga ! Det var meningen. För genom att prata om lag och ordning, och lite hårda tag, ville de ta röster från Sverigedemokraterna. Och de lyckades!!!

För att återvända till utspelet i UNT av Kajsa Dovstad, William Jelvin och Adam Cwejman. Jag håller helt med det debattörerna skriver. Istället för denna unkna Landskronamodell, som skulle kunna författats av någon hårdför Sverigedemokrat, behövs en återgång till traditionell liberalism, utan ”hårda tag” och ”ordning och reda”. Jag citerar deras debattartikel:

Det är dags för Folkpartiet att ta chansen att på allvar utvecklas till ett brett liberalt parti där liberala kärnfrågor kännetecknar både vår politik och vår utstrålning.

På områden som integritetspolitik och rättspolitik ser vi stora brister i Folkpartiets politik. Mycket tyder på att helgens landsmöte inte förändrar detta. Partiledningen ser helst att integritetsfrågorna försvinner och saknar helt liberal kompass i rättsfrågor… Detta är djupt oroväckande och vi efterlyser en större balans mellan brottsbekämpning och den enskildes integritet. Detta är en balansakt som är helt nödvändig för liberaler.

När det kommer till socialpolitiken, ett område där Folkpartiet traditionellt varit starkt, har man inte tagit initiativet. ”Jag bryr mig om alla, även de svaga i samhället” är ett vanligt svar man får när man frågar varför någon röstar åt vänster. I en liberal värld ska alla individer ha lika goda förutsättningar att uppfylla sina drömmar, något som vi inte lyckats förmedla till väljarna.

Mer läsning: Svensk Myndighetskontroll.....

 

  • Claes

    Det var en väldig massa kritiska synpunkter berättigade eller ej, men hur vill du lösa problemen?

  • Dom har allstå lyckats tvinga ut psyksjuka, alkisar och narkomaner i snön.

  • Tur att det inte var Reepalus förslag.Då hade högern hävdat att han är nazist som dom nu gör när det gäller hans funderingar om att lättare kunna avisa folk som söker möjlighet att bosätta sig permanent och samtidigt ägnar sig åt grov kriminalitet.

  • Det låter ju inte helt rätt. Om man tvingar någon att göra rätt för sig så ska ju ersättningen vara högre än socialbidraget. Men då ska det vara någonting som samhället (dvs skattebetalarna) tjänar på, inte bara för sakens skull. Samtidigt kanske det skulle kunna ge incitament för många bidragstagare att arbeta sig upp från socialbidragen.

    Jag anser dock att teorin bakom krav på motprestation inte är fel. Vari ligger felet i att inte acceptera att en människa ”nöjer” sig med socialbidrag i ett samhälle som i grunden bygger på att de allra flesta bidrar till det?

    Naturligtvis finns det människor som på grund av naturlagar och naturens grymma nyck, inte kan bidra till samhällets fortlevnad, men man ”dömer” alltför lätt många till utanförskap genom att acceptera ren lathet
    (som ofta produceras av föreställningen om att människan av naturen är ett offer utan möjlighet att själv kunna påverka sin situation) för att tala klarspråk.
    Genom detta ständiga mer eller mindre automatiska offergörande av människor så ger man inte den enskilda individen chansen att upptäcka sin egen styrka. Det finns alltid någon självutplånande ängel som är beredd att kämpa för mina ”mänskliga rättigheter” (eg tala om för mig att jag har det inte så bra som andra) vare sig jag behöver det eller inte. Till slut så tror man på omgivningen som talar om för mig att jag är ett offer för omständigheterna, att jag inte har förmågan att hjälpa mig själv utan dessa ”medmänskliga änglar”

    Nu ska jag då för ärlighetens skull, så att läsaren förstår mina bevekelsegrunder, erkänna att jag själv ogillar att arbeta trots att jag har arbete. Jag anser inte att livets mening är att ha ett arbete och vara till nytta för samhället. Jag – väljer – att bidra till samhället för att det gynnar mig, än så länge ska jag nog tillägga.

    Det enda som egentligen håller mig kvar i arbetslivet är mina materiella önskemål. Livet är helt enkelt mer bekvämt när man har pengar så att man kan köpa det man vill när man vill.. Men jag vet att jag skulle naturligtvis klara mig med mycket mindre än den relativt höga lön jag har idag. Den dagen jag känner att jag inte orkar (av ren lathet) så vet jag att dagens sociala ersättningar skulle bidra med ett bekvämt liv för mig efter att jag sänkt mina materiella krav på tillvaron.

  • Om man anser sig vara för en fri och demokratisk tillvaro, måste man vara totalt emot Landskrona-modellen. Stat, kommun och myndigheter ska inte ha rätten att dirigera individen på detta sätt. Det fria valet och integriteten är viktigare att värna en moralistisk populism och allmänt ”moral-flum”. Modellen från Landskrona känner vi igen från historiens totalitära regimer, som vill ha makt över individens val och tillvaro. Den enda motprestation som möjligen kan krävas, om vi ska vara fria demokratiska, är att individen med egna fria val bevisar att man försöker ”frigöra” sig från försörjningsstödet. Allt annat är ett övergrepp mot demokratin och den individuella integriteten och en sanktionering av ökad makt till myndigheter.

%d bloggare gillar detta: